1. Bengt Westerberg

Bengt Westerberg är , kan man säga, ett stycke svensk nutidshistoria.

Under sin tid som folkpartiledare hann Bengt Westerberg sätta avtryck. Spektakulärt var agerandet i TV-studion efter valsegern 1991. Demonstrativt reste sig Westerberg ur TV-soffan och tågade ut när företrädarna för Ny Demokrati kom in i studion.På det viset kom han att bli stilbildare och ange tonen inom politiken. Personer med andra åsikter än hans beträffande invandringen var att betrakta som ”icke-rumsrena”. Med dem behövde man inte umgås på ett normalt sätt.

De gånger som Westerberg mötte NyD-företrädare i debatter blev det en argumentering av det grövre slaget, med nazi-jämförelser. NyD "skyllde alla problem på invandarna", menade Westerberg - på samma sätt som Hitler "skyllt alla problem på judarna".

I regeringsställning (Bildtregeringen 1991-94), var
fp-linjen i invandringspolitiken självklar. En första   åtgärd blev att förpassa till papperskorgen den s-proposition som förberetts under Maj-Lis Lööw, och som kunde ha stramat upp flyktingpolitiken – där man dristat sig konstatera att ”varje land har ett ansvar för sina egna medborgare”.

När Westerberg i ett sammanhang skulle försvara mottagandet av invandrare från Balkan tillgrep han en lögnaktig demagogi, om att de tvingades fly ”när bomberna faller över deras huvuden”. De människor det då handlade om befann sig i flyktingläger utanför stridszonerna, de hade redan skydd.

Siffrorna talar sedan sitt tydliga språk. Antalet beviljade uppehållstillstånd slog alla tidigare rekord. År 1994 var man uppe i 79.000.

Bengt Westerberg såg också till att det blev permanenta uppehållstillstånd (PUT), inte bara tillfälliga (TUT). Tanken från hans sida var att de nyanlända skulle känna att de kunde planera för en framtid i Sverige. M.a.o. togs här ett steg bort från att se dem som flyktingar, i behov av ett temporärt skydd. Det blev snarare fråga om invandrare, för permanent bosättning.

Sin godhet manifesterade Westerberg även genom att driva igenom rätt till personliga assistenter åt handikappade, utan hänsyn till kostnader. Inledningsvis handlade det om årliga utgifter på 4 miljarder kronor, år 2009 var det uppe i 22 miljarder.
Till dem som tagit dessa möjligheter i anspråk hör inte minst invandrare. I varje fall har invandrare figurerat i flera av de miljonsvindlerier som förekommit i detta sammanhang. Det har visat sig möjligt att anställa sina egna barn, till mycket höga månadslöner för envar.

Bengt Westerbergs senaste är insatserna som chef för Svenska Röda Korset. Hans höga ordförandeersättning väckte uppmärksamhet, i synnerhet som han samtidigt hade många andra höga ersättningar.

Som RK-ordförande har Westerberg varit aktiv i opinionsarbete för att Sverige ska ikläda sig skyldigheter gentemot de "papperslösa", dvs personer som olagligt uppehåller sig i Sverige.

I en artikel i SvD den 14/3 -10 tillsammans med företrädare för andra godhetsorganisationer krävde Westerberg att “ensamkommande barn” borde inte få återsändas till Malta, där de möter “inhumana levnadsförhållanden: “De har varken tillgång till tillfredsställande vård eller möjlighet att gå i skolan... Listan kan göras lång över länder i EU som kritiseras för ett undermåligt flyktingmottagande.”

I en debatt med Bert Karlsson år 2009 var Westerbergs enda slutsats av det integrationspolitiska misslyckandet att det svenska samhället måste satsa mer resurser än hittills på integration, inte att invandringen behöver minskas.

2. Mona Sahlin

Mona Sahlin har på ett tidigt skede pläderat för att "vi måste tänka väldigt nytt", något som hon knappast kan sägas tillämpa för egen del beträffande invandringen. Redan i mitten av 90-talet erkände hon med eftertryck att integrationspolitiken har misslyckats, men lika litet som Bengt Westerberg kan hon gå med på att invandringen behöver minskas.

Istället har hon, så sent som år 2007, utlovats 15.000 nya miljoner till "utsatta områden". En medicin som redan visat sig verkningslös, genom ett otal erfarenheter.

I TV4-debatten med Jimmie Åkesson anförde Sahlin som en kritik mot Sverigedemokraterna att de anser att "papperslösa" inte ska ha rätt att stanna kvar i Sverige och få bidrag.

I samband med yrkesförbudet mot Richard Jomshof i Karlskrona uttalade Sahlin - som demokratiminister - sin förståelse för att han inte fick arbeta som gymnasielärare.

Mona Sahlin var med bakom Expressenartikeln "Vi ska krossa dem" år 2000, året före Salemmordet på Daniel Wretström.

Mona Sahlin har också gjort sig känd för sitt svenskförakt, genom uttalanden om hur "töntigt" vårt midsommarfirande är.

När Sahlin möter faktauppgifter som hon inte kan bemöta är det aldrig aktuellt för henne att revidera sina uppfattningar, istället han hon svara att hon "ställer sig tveksam till" uppgiften. Hon har också beklagat sig över att vi invandringskritiker kommer med så  mycket siffror och statistik.

Vilket inte hindrat henne från att samtidigt anklaga oss för att vara fördomsfulla.

Det är anmärkningsvärt att ledaren för det parti som så länge hyllat pragmatismen bitit sig fast i en dogmatism och gjort kartan överordnad terrängen, dogmen överordnad verkligheten.

Till den sahlinska "meritlistan" hör även:

• År 2003 såg hon, som integrationsminister, till att CMR - “Centrum Mot Rasism” - fick rikligt med pengar att röra sig med.

• År 2004 bytte Sahlin - efter ett hårt vinklat reportage i SVT:s “Uppdrag granskning” - ut Anders Westholm i ledningen för den pågående diskriminerings-utredningen och satte dit Masoud Kamali. När detta kritiserades fann Sahlin att där fanns "rasistiska undertoner".

3. Gustav Fridolin

Gustav Fridolin var den inom Miljöpartiet som hårdast drev budgetutpressningen mot s-regeringen år 2005 för att framtvinga "amnesti" åt "gömda flyktingar".

Fridolin har varit med vid Salem, dock inte för att uttrycka sin avsky över mordet. Nej, Fridolins avsky i det sammanhanget riktade sig mot de svenskar som manifesterade mot mordet.

Gustav Fridolin har även profilerat sig genom TV-inslag för att skuldbelägga oss svenskar. T ex programmet "Vår mörka historia", om svensk slavhandel.