|
Kapitel 15: VILKA BÄR ANSVAR? b) Socialdemokraterna |
|||||||||||
Socialdemokratin får en speciell roll inom invandringspolitiken genom sin storlek. Under snart ett sekel har SAP varit riksdagens största parti och med undantag av perioderna 1976-92 och 1991-94 har (s) fram till år 2006 haft regeringsansvaret. Framtoningen har dock varierat över tid. Det var framförallt SAP som - pådrivet av LO - drev igenom beslutet om reglerad invandring på 1960-talet. Samtidigt tillhörde SAP de partier som på 70-talet ville satsa stora resurser på mångkulturen. På 80-talet tog asylinvandringen fart under den tid Anita Gradin var invandringsminister, åren 1982-86 och fortsatte att öka under Georg Andersson 1986-89. Andersson var under sin tid som minister samtidigt ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund (SKSF), även kallat Broderskapsrörelsen.
I Åsele höll föreningen Sincaris Vänner en minneshögtid år 2006, tio år efter avvisningen av familjen Gümüscü/Sincari. Bland talarna fanns Georg Andersson: "Ni Åselebor har med era insatser väckt många från likgiltighet till aktivitet. Det skulle inte förvåna mig om ert engagemang för familjerna Sincari inspirerat många att engagera sig, till exempel genom påskuppropet." Ligger kanske i denna hållning en del av förklaringen till att asylinstitutionen gick helt överstyr i slutet av 80-talet?
Under den korta tid Maj-Lis Lööw var invandringsminister kom signaler om mer klarsyn, genom propositionen "Aktiv flykting- och migrationspolitik". Samtidigt gjordes ansatser till en uppstramning, genom "Luciabeslutet" 1989.
Under tiden i opposition 1991-94 gick s-kraven ut på ökad generositet. Socialdemokrater i KU kritiserade regeringens "sätt" att avvisa kosovoalbaner. Ledande (s)-företrädare ansåg även att 10.000-tals bosnier i Sverige borde få PUT. En programgrupp under LO-mannen Leif Blomberg utarbetade 1993 s-programmet "Gemensamt ansvar". I gruppen ingick inte Maj-Lis Lööw. Programmet framhöll vikten av att förebygga flyktingströmmar och: "Det är inte genom att utvidga asylbegreppet så att det också omfattar dem som bryter upp från fattigdom och misär, som vi kan bistå dessa människor." Det gällde att "bättre inrikta flyktingpolitiken på de mest skyddsbehövande." Man ville också komma tillrätta med missbruket av asylinstitutionen genom ständiga överklaganden. Där en överklagan är "uppenbart ogrundad" skulle den sökande återvända till sitt hemland och där invänta utslag av överklagandet. Å andra sidan inleddes s-programmet med den obligatoriska bekännelsen: "Det svenska mottagandet av flyktingar och invandrare ska vara generöst..." S-ledaren Ingvar Carlsson använde gärna uttrycket "generös flyktingpolitik" varje gång han uttalade sig i ämnet.
Ur "Exit - folkhemssverige": "Det kan förvåna, att socialdemokraterna i valrörelsen 1994 inte gjorde något stort nummer av den borgerliga regeringens ansvarslösa, oplanerade och kopiöst slösaktiga flyktingpolitik." "En anledning var troligen att de inte ville buntas ihop med Ny Demokrati. En annan var säkert, att debattklimatet hade ändrats. Och det mycket snabbt. Fortfarande i slutet av 1980-talet hade socialdemokraterna kunnat tala om landets mottagningskapacitet... Nu hade varje form av ifrågasättande av eller kritik mot flyktingpolitik och invandring blivit politiskt inkorrekt. Eliten bland mediafolk, intellektuella och politiker bestämde vad som fick sägas." I den s-regering som bildades 1994 blev Leif "Blomman" Blomberg invandringsminister. Vad han arbetade hårt för - dock utan framgång - var en begränsning av det antal gånger som "ny ansökan" kunde lämnas in. Den hårdaste striden för Leif Blomberg och Ingvar Carlsson, kom i början av 1996. Det gällde avvisningen av familjen Gümüscu/Sincari i Åsele, som utverkat uppehållstillstånd på falska grunder, under falskt namn. I övrigt hängav sig Leif Blomberg åt många vanliga pk-floskler. Som integrationsminister hävdade han att det "framförallt" är svenskar som behöver "integreras" i det "mångkulturella" Sverige.
År 1996 tillträdde Pierre Schori som invandringsminister. I DN den 4/6 -96 skrev han: "Asylsökande ska inte bemötas som brottslingar. De har rätt att bli bemötta med respekt och medmänsklighet från första stund." "En svår avvägningsfråga i sammanhanget är... tagandet av fingeravtryck på alla asylsökande. Det handlar här om en konflikt mellan den personliga integriteten, rättssäkerheten..." "Jag ser det som en angelägen uppgift för Sverige att verka för att flyktingfrågan inte främst handlar om kontroll..." I riksdagen den 21 maj 1997 försäkrade Schori: "... den allra största flyktingskaran går från ett fattigt u-land till ett annat fattigt u-land. Det är bara en bråkdel som kommer till Europa och Sverige. Det kommer inga otaliga skaror hit,.." I en SvD-intervju den 28/10 -98 var Schori glad: "Sverige 'slipper' införa strängare straff mot flygbolag som för in utlänningar utan inresehandlingar, hoppas få avvika från Schengen." Den flyktingpolitiska proposition från s-regeringen - 1996/97:25, "Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv" - som riksdagen antog i december 1996 föreslog en radikal utvidgning av asylgrundande skäl: • behov av skydd pga av väpnad konflikt • behov av skydd pga miljökatastrof • risk för förföljelse pga homosexualitet • risk för könsstympning • risk för förföljelse pga av könstillhörighet • risk för kroppsstraff eller förnedrande behandling. Den nye invandringsministern ville även ha sänkta beviskrav för den som anser att han/hon riskerar omänsklig eller förnedrande behandling. Hur många människor i världen ger inte detta, som med de nya reglerna skulle kunna göra anspråk asyl i Sverige - om de bara lyckas ta sig hit och kan sätta första-asyllands-principen ur spel?! I riksdagen 1997 angrep Pierre Schori moderaterna: "Fru talman! Moderaterna har genom sitt manifest Land för hoppfulla manat fram en ny debatt om invandringen och invandrarna. ... I flera fall fiskar Moderaterna i grumliga vatten av missnöje med förment höga kostnader för bidrag till invandrare." "Här har man givit legitimitet åt grupper som dessbättre har haft problem med att komma ut med sitt främlingsfientliga budskap sedan Ny demokrati kollapsade." "I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska." Det var i detta sammanhang som Pierre Schori fällde sitt famösa uttalande om att "främlingsfientligheten" skulle "kriminaliseras och jagas". Se även 7 e.
1996 var också det år som kulturminister Marita Ulvskog satte Michael Alonzo att leda "Ungdom mot rasism" och initierade en utställning på Historiska museet om att "atomisera omänskliga konstruktioner", dvs den nationella sammanhållningen. Det aggressiva temat mot åsiktsavvikare knöt andra ledande socialdemokrater an till i Expressen den 30/11 -00:
Denna socialdemokratiska demokratihållning återspeglades senare även i åtalet mot en boende i Bunkeflostrand år 2002. Mannen hade i ett e-mejl ha framfört kritik till en lokal s-politiker. Konsekvent blir här Mona Sahlins applåderande av yrkesförbudet mot Richard Jomshof år 2001. Hon var då demokratiminister. En vecka efter Krossa-artikeln i Expressen hösten 2000 mördades 17-årige Daniel Wretström i Salem - en invandrad aktivist skar halsen av honom. När integrationsminister Ulrica Messing det året höll tal om en ung man som förlorat livet gällde det dock inte Daniel, utan en ung turk i Skogås, dödad i ett gängslagsmål
Ulrica Messing visade överhuvudtaget stort intresse för att kampanja mot svenskars förmenta rasism. I tidningen Arbetet presenterade hon den 24/5 2000 "tio nya initiativ mot rasism": Efter en period 1999-2003 med först Maj-Inger Klingvall sedan Jan O Karlsson som invandringsministrar hamnade Barbro Holmberg på "heta stolen". Han hade varit chef för Migrationsverket under en kort period innan hon år 2003 tillträdde som invandringsminister.
Som minister blev hon hårt ansatt genom "påskuppropet" från kyrkligt håll och politisk utpressning från Miljöpartiet. Kraven gällde framförallt för "amnesti" åt "gömda flyktingar". Holmberg försökte hålla igen, då hon menade amnestier är liktydigt med nyckfullhet, som inte behandlar alla människor lika och som inte ger PUT åt asylsökande efter skyddsbehov. Det hela slutade med en kompromiss. Mona Sahlin 2002, inför turkiska ungdomsförbundets "Euroturk": "Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." Mona Sahlin var integrationsminister 2000-2004 och blev partiledare för SAP år 2007. Flyktingpolitisk talesperson för partiet blev då Veronica Palm. Palm har uttalat sig för att Sverige ska tillhandahålla sjukvård åt "papperslösa", alltså utlänningar som uppehåller sig illegalt i vårt land. Tillsammans med Mona Sahlin står hon också bakom ett krav hösten 2009 om att kommuner ska kunna tvingas att ta emot "ensamkommande flyktingbarn".
Till Mona Sahlins "meritlista" kan slutligen fogas två moment: • År 2003 såg Sahlin, som integrationsminister, till att CMR - "Centrum Mot Rasism" - fick rikligt med pengar att röra sig med. • År 2004 bytte Sahlin ut Anders Westholm i ledningen för den pågående diskrimineringsutredningen och satte dit Masoud Kamali. Det skedde efter ett hårt vinklat reportage i SVT:s "Uppdrag granskning". Ur Smålandsposten den 20/12 -03: "Den tillsatte ordföranden docenten Anders Westholm, enligt programmet oerfaren i frågorna, anklagades själv för att diskriminera mer 'välmeriterade' forskare som dessutom hade invandrarbakgrund. Ordvalet
i programmet var närmast till lydelsen hämtat från
den store kritikern av Westholm, Masoud Kamali. I en DN-artikel skrev
han tillsammans med Paulina de los Reyes att docenten Anders Westholm
verkade i de diskriminerande och invandrarfientliga samhällskrafternas
tjänst. " Sahlins agerande väckte starka reaktioner från forskare som Bo Rothstein, Olof Petersson, m.fl: "Uppdrag granskning har ...tagit ställning för Kamalis vetenskapliga utgångspunkter; nämligen att förekomsten av rasism och diskriminering inte behöver undersökas empiriskt, utan att den skall tas för givet." "Ett beslut att utse Kamali till ordförande uppfattar vi därmed som att regeringen beställer fram de forskningsresultat man av politiska skäl vill ha."
|
