| Kapitel 10: HISTORISK ÅTERBLICK f) Folkuppfostran |
||||||
Ordet "rasismen" sätter vi här i rubriken inom citationstecken. Varför? Jo, därför att begreppet är medvetet luddigt, dess innebörd har inte definierats. Som det så många gånger visat sig, har det kunnat användas mot envar med kritik av den förda invandringspolitiken. Förenta Nationerna hade gjort flera särskilda uttalanden om "rasism". År 1971 ratificerade Sverige en FN-konvention om avskaffandet av rasdiskriminering. Ur SOU 1968:68: "Förenta Nationernas generalförsamling godkände den 21 december 1965 en konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Under vintern 1959-60 förekom i många länder olika uttryck för antisemitism... Antisemitismen yttrade sig bl.a. i hakkorsmålning. Dessa händelser föranledde viss aktivitet i FN." "I resolutionens huvuddel fördömer församlingen på det bestämdaste alla utslag av rashat,... Slutligen uppmanas i resolutionen alla staters regeringar att vidta varje nödvändig åtgärd till hindrande av sådana yttringar." "Konventionsstaterna förklarar sig i ingressen övertygade om att alla doktriner om rasöverlägsenhet är vetenskapligt oriktiga, moraliskt förkastliga, socialt orättvisa och farliga..." Hur var det egentligen med de "uttryck för antisemitism 1959-60" som triggade FN? Ur DSM nr 4/09, artikel av Åke Sandin: "Nu avslöjades att det mesta av 'nynazism' och 'antisemitism' i Västtyskland, som hade upprört mediekonsumenter 1961 var iscensatt av den skickliga östtyska Stasi. Detta har skildrats av den tysk-judiska forskaren Michael Wohlsohn, som i sin bok 'Die Deutschland Akte. Tatsachen und Legenden' (1995) bland annat skriver: ' Den strategiska hjärnan bakom de arrangerade antisemitiska aktionerna var Albert Norden, son till en rabbin. Detta är dokumenterat i östtyska politbyråns akter'." I Sverige ledde FN-resolutionen från 1965 till en statlig utredning - SOU 1968:68, "Lagstiftning mot rasdiskriminering". Denna resulterade i en regeringsproposition och riksdagsbeslut. Redan i slutet av 60-talet förutsåg man att den förda invandringspolitiken skulle kunna komma att leda till motsättningar. Ur SOU 1968:68: "...frågan om i vilken utsträckning åtgärder nu bör vidtas på nyssnämnda områden av samhällslivet får bedömas med utgångspunkt från dels den omständigheten att vissa, om än relativt fåtaliga, uttryck för rasdiskriminering redan visat sig i vårt land, dels det förhållandet att det med hänsyn till möjligheten av en fortsatt invandring finns risk för skärpta motsättningar i framtiden, och dels intresset av att Sverige kan ratificera konventionen." "...har man att beakta inte bara de förhållanden som för närvarande råder. Man måste även söka bedöma hur utvecklingen framdeles kan tänkas komma att gestalta sig... inte bortse från risken för att i framtiden även svårartade former av rasdiskriminering följer i en fortsatt invandrings spår, om ej motåtgärder i tid vidtas." "...invandrare kommer i allt större utsträckning från avlägsna länder med en befolkning av ett helt annat ursprung och en helt annan tradition än vår. Det kan inte uteslutas, att ras- och andra minoritetsproblem av en typ som idag är okända i vårt land kan dyka upp och utvecklas i allvarlig riktning om inte vakthållningen mot fördomarna är god..." "Vid sidan av olika sanktionsformer utgör allmän upplysningsverksamhet i undervisningsanstalter, press, radio, television m.m. ett medel mot rasfördomar..." En förpliktelse att motverka "rasism" låg också inbakad i riksdagsbeslutet från 1975. Ur "Jämlikhet och valfrihet": "Samverkansmålet betydde... att det svenska samhället med lagens stöd skulle motverka främlingsfientlighet och rasism och främja tolerans..." "...förnekade... att det fanns några kvalitativa och djupare liggande rasskillnader. Sådana föreställningar bedömdes av det officiella Sverige vara fördomar som skulle fördömas som rasism. Samhället skulle vara inriktat på att sprida tolerans hos majoriteten för de olika minoriteterna." Detta gick tillbaka till Andra världskrigets slut: "En uppgörelse med nazismen utgör startskottet till en antirasistisk jämlikhetsdiskurs." "Eftersom rasismen ingick som en viktig komponent i nazismen innebar detta de facto att också den politiska rasismen förklarades vara mer eller mindre brottslig." "I Sverige lagstiftade i linje härmed ledande politiker mot rasism 1948 och opinionsbildningen mot nazism och rasism blev omfattande." "Under efterkrigstiden hade riksdagen vid flera tillfällen lagstiftat mot rasdiskriminering. Detta arbete accelererade emellertid i mitten av 1970-talet och då infördes således bestämmelser i grundlagen mot rasism." "I Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Schweiz m.fl. europeiska länder infördes en rad lagar mot rasdiskriminering," Förutom propaganda skulle kriminalisering användas som ett instrument. Ur SOU 1968:68: "En möjlig lösning för att tillgodose konventionens krav på lagstiftning synes vara att anknyta till bestämmelsen om hets mot folkgrupp, som är riktad endast mot en propaganda, som arbetar med hotelser, osanna uppgifter eller påståenden vilka på grund av sin form eller eljest är att anse som smädelser." "Innebörden av ordet smädelse kan tänkas att med tiden undergå förändringar. I den mån ogillandet av rasdiskriminering växer i kraft i samhället lär rättspraxis bli alltmer benägen att som smädelse bedöma yttringar av ringaktning..." "Genom att ändra regeln om hets mot folkgrupp så att föremålet för hot etc. inte begränsas på nämnda sätt utan i stället vidgas till att avse ras... skulle straffbarhet kunna inträda även om objektet för den brottsliga handlingen är mer allmänt. Det skulle vara tillräckligt om t.ex. en viss ras eller folkgrupp med viss hudfärg prisas..." "Även ett kollektiv av raser eller folkgrupper skulle kunna vara föremål för brottslig handling." "Meddelandet behöver ...ej rikta sig omedelbart till en större krets. Enligt förslaget är det nämligen tillräckligt om meddelandet sprids bland allmänheten." Förslaget till ny lydelse av brottsbalkens kap 16, 8 § blev: "Om någon bland allmänheten sprider uttalande eller annat meddelande, vari ras eller raser eller folkgrupp eller folkgrupper av viss ras eller med viss hudfärg eller av visst nationellt eller etniskt ursprung eller folkgrupp med viss trosbekännelse hotas, förtalas eller smädas, dömes för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år, eller om brottet är ringa, till böter." Förslag om lagstiftning, förbud och straff återkom senare. Ur SIV-boken "Strategier mot rasism": "Diskrimineringsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande 1984 att rasistiska organisationer i Sverige ska förbjudas. Samma slutsats kom Kommissionen mot rasism och främlingsfientlighet fram till när den lämnade sin slutrapport 1989. Även Utredningen mot etnisk diskriminering, som lade fram sitt delbetänkande 1991, ansåg att en skärpning och ett närmande till FN-konventionen skulle behövas." Regeringen fann dock att redan gällande lagtiftning tvingade "rasistiska organisationer" till passivitet. Inte i något sammanhang lär någon definition av begreppet "rasistisk organisaton" ha givits. År 1997 tillkom, under Laila Freivalds tid som Sveriges justitieminister, ett förbud mot "rasistiska symboler". Se vidare 2d. SOU 1968:68 om en FN-deklaration från år 1963: "I inledningen till nämnda deklaration bekräftar församlingen högtidligen nödvändigheten av att snabbt avskaffa rasdiskriminering i hela världen i alla dess former och uttryck liksom även att stärka förståelse och respekt för människovärdet. Vidare bekräftas nödvändigheten av att vidta nationella och internationella åtgärder i sådant syfte, inbegripet undervisning, utbildning och upplysning..." Folkpartiet var ett parti som härvid drev på. Ur fp-motion 1294 1968: "...kompletteras med en upplysningsverksamhet som riktar sig till den inhemska opinionen för att göra denna mera positivt inställd till invandrarna." "...förutsätter också att svenskarna och det svenska samhället har en positiv inställning till invandrarna. Det måste skapas en förståelse för de invandrare som önskar bibehålla sitt kulturella arv. En generös inställning från samhällets sida bör krävas... Det gäller en ömsesidig anpassning..." Ur "Det finns gränser": "Statsrådet menade att 'tendenser till fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk grund har blivit märkbara även i vårt samhälle' och han efterlyste mera kunskap om 'varför rasfördomar uppkommer och om hur de kan motverkas...' Det blev upptakten till en rad projekt, kommissioner, kampanjer och satsningar på att motverka främlingsfientlighet och rasism under 80-talet. Ungefär samtidigt som Diskrimineringsutredningen (DU) startade sitt arbete fick Invandrarverket några extra projektmiljoner för ett flerårigt arbete, under rubriken 'Ökad invandrarkunskap för svenskar'. DU avslutade sitt arbete 1984." "1987 hade nya främlingsfientliga yttringar fått politiker och debattörer att tala om 'rasismens gröna hydra' och 'rasismens gift', som man fruktade skulle sprida sig i samhällskroppen. En kommission mot rasism och främlingsfientlighet tillsattes och försågs med 12 miljoner kronor för att bidra till en folklig mobilisering mot rasism och främlingsfientlighet."
Förgrundsfigurer var bl.a. Mikael Alonzo, Dogge Doggelito och Alexandra Pascalidou. I maj 1996 blev UMR en ungdomsorganisation under parollen är "Alla olika. Alla lika". Bakgrunden till denna kampanj ges i SIV-boken "Strategier mot rasism": "I september 1991 ställde sig Europas migrationsministrar bakom rapporten 'Etniska relationer i Europa'. I den antas att problem som rör etniska relationer, integrering och multikulturalism med all sannolikhet kommer att fortsätta vara bland de stora sociala frågorna i Europas länder." "Som en fortsättning på rapporten kan ses ministermötet i Wien i oktober 1993 då Europarådet antog en deklaration mot rasism och främlingsfientlighet." Ur denna deklaration: "...toleransprincipen är den garant som krävs för att ett öppet samhälle, ett samhälle som respekterar den kulturella mångfald som vi tillhör, ska kunna upprätthållas i Europa." I samband med denna deklaration utarbetades en handlingsplan, innefattande en europeisk ungdomskampanj, som i Sverige hanterades av en arbetsgrupp inom Civildepartementet (ovan).
Statens Invandrarverk gav 1995 ut antologin "RASISMENS VARP & TRASOR". Se vidare 7 d. Ett annat exempel utgör skolprojektet "Hur är läget?" från år 1997 - "Europaåret mot rasism". Mona Sahlin, Tjia Torpe och Johan Rådmark skrev i sin presentation: "1997 är Europaåret mot rasism. Främlingsfientlighet, rasism och antisemitism är frågor som angår oss alla och som ständigt är aktuella, inte bara under ett kampanjår. Därför har den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism initierat en rad projekt..." Ur lärarhandledningen, "Att leva i samexistens": "Att vårt samhälle är mångkulturellt leder i sig inte till konflikter och våld. Men det är frågor som till stor del handlar om våra värderingar och våra attityder till varandra." "Alla har vi fördomar om människor, företeelser, platser etc.... De flesta av oss går och bär på olika myter och föreställningar om vad som är 'typiskt' för olika folk och nationaliteter... I en del sammanhang kan sådana här föreställningar bli farliga, särskilt när bilden av den egna nationaliteten/kulturen idealiseras och andra nedvärderas och bespottas." Bland "Frågor att diskutera" utgick den första frågan från att "invandrare" ska ses som en enhetlig grupp: "På tv och i skolan pratar man om rasism och om människor som tycker illa om invandrare. När jag hör talas om personer som inte gillar invandrare tänker jag: A. Att dom har fel, därför att man inte kan tycka illa om människor man aldrig träffat. B. Att dom har rätt, för jag tycker inte heller om invandrare. C. Att jag inte vet vad jag skall tycka." En annan fråga löd: "Din lärare pratar om förintelsen av judar i nazityskland. Sedan gör han liknelsen mellan det faktum att nazisterna felaktigt skyllde Tysklands problem på judarna, och det faktum att många svenskar idag skyller Sveriges ekonomiska problem på invandrarna. Hur reagerar du på liknelsen?" Här hade man konstruerat en propagandisk "tvåstegsraket": 1. Insikter om problem till följd av den förda invandringspolitiken var att likställa med fientlighet mot invandrare. 2. Denna "fientlighet" i Sverige på 1990-talet kunde kopplas ihop med förintelsen av judar i 1940-talets Nazi-Tyskland. En särskild kampanj - "Levande historia" - drogs också igång 1998 med anledning av förment dåliga kunskaper bland svenska skolelever om Förintelsen av judar i Nazityskland. Också denna kampanj hade en tydlig udd mot invandringskritiker.
I tidningen Arbetet den 24/5 2000 presenterade Ulrica Messing "tio nya initiativ mot rasism": Integrationsverket inrättar en kunskapsbank där erfarenheter samlas och kunskap sprids. Integrationsverket och kommunförbundet bygger upp en vägledningstjänst dit kommuner och andra som vill bekämpa rasism och främlingsfientlighet kan vända sig. Brottsoffermyndigheten och brottsofferjourerna får stöd för att öka kunskapen hos dem som kommer i kontakt med offer för brott med rasistiska inslag. 30 miljoner kronor delas ut under de närmaste tre åren till ungdomsföreningar som utvecklar nya verksamheter mot rasism. Journalistutbildningen vid Stockholms universitet utvecklar en kurs på temat medier, mångfald och människa. 100 ungdomar från hela Sverige utbildas till ungdomsambassadörer mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Integrationsverket och ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, inleder en dialog med branschorganisationer om diskriminering. Brottsförebyggande rådet och Skolverket håller en satellitkonferens med alla gymnasieskolor om hur ungdomar själva kan förhindra nazism och rasistisk brottslighet. Elever i årskurs ett på gymnasiet inbjuds till en uppsatstävling på temat rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Ett forskningsprogram om Sveriges inställning till nazismen, både före och efter andra världskriget, initieras. Ur Sydsvenskan den 19/1 -00:
"SVERIGE FÅR HANDLINGSPLAN MOT RASISM Regeringen ska i vår lägga fram en nationell handlingsplan om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet. '...vice statsminister Lena Hjem-Wallén... besvarade i riksdagen en interpellation av centerledaren Lennart Daléus som efterlyst en bred folklig offensiv mot våld och rasism.' "Statsrådet hänvisade också till demokratiutredningen som snart är klar med sitt arbete. Det ska följas upp med en bred kampanj för att höja 'medborgarnas deltagande i och medvetenhet om demokratin'. En särskild arbetsgrupp ska vidare kartlägga arbetet för mänskliga rättigheter inom Sverige och föreslå förstärkningar." Ulrica Messing efterträddes som integrationsminister av Mona Sahlin. Också Sahlin kom med kostnadskrävande initiativ. Ett sådant var startandet av CMR - "Centrum Mot Rasism". En "ideell förening" med väldigt god tillgång till skattemedel. Ur "Stockholm CITY" den 18/7 -05 "CMR är en ideell förening som bildades i september 2003 efter ett regeringsinitiativ av dåvarande integrationsminister Mona Sahlin." 14 miljoner kronor av skattemedel hade dittills plöjts in i CMR. Genom en artikelserie i Svenska Dagbladet framkom uppseendeväckande uppgifter.
|
Ungdom
mot rasism (UMR) startades som en kampanj mot rasism från
december 1994 till november 1995. Det var den svenska delen av Europarådets
kampanj mot främlingsfientlighet, rasism, antisemitism och
intolerans.