|
Kapitel 17: VARFÖR? c) Med facit i hand |
|||
"Med facit i hand" är det lätt att vara efterklok, brukar bli en stående replik när något gått snett, och man ska förklara sig i massmedia. Beträffande invandringen har det verkligen gått snett. Så snett att alla är överens om det: integrationen har misslyckats! Detta konstaterade Mona Sahlin redan i mitten av 90-talet. Ändå förmår man inte dra några slutsatser av detta, invandringen ska under alla omständigheter fortsätta! När kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det kartan som gäller! Här har man facit i sin hand, men kursen måste ändå ligga fast - mot avgrunden! En förklaring kan ligga i att de styrande inom massmedia och politik har blivit sin egen propagandas fångar. Det blir för svårt och smärtsamt att erkänna att de så länge haft så totalt fel, och med så katastrofala konsekvenser. Förmodligen kan även social avskärmning, grupptryck och ömsesidiga ryggdunkningar spela roll. De styrande bor segregerat och lever i sin egen värld, på avstånd från både vanliga svenskar och de invandrare som de vurmar för. De får inte del av andra perspektiv. Även om de nås av alternativa verklighetsbilder behöver de inte ta dessa på allvar. Meningsmotståndare och kritiker har ju avhumaniserats genom en arsenal av negativa epitet. Det blir bara rättshaverister och populister, extremister och icke-rumsrena som har uttalat sig. Sådana får man inte "spela i händerna" eller "legitimera". En uppsättning reflexer och en odlad självgodhet blir till en sköld mot omvärlden. Viktig är också ideologi. Många i maktens cirklar har sagt upp kontraktet med andra medborgare, de har helt enkelt tagit adjö av både folkhemmet, demokratin och nationalstaten. De bejakar globaliseringen och Utvecklingen, tillhör ett vinnande lag. En sida av saken är också materiella egenintressen. De med medial eller politisk makt har sin egen försörjning och ekonomiska trygghet ordnad. De behöver inte direkt konfronteras med resultatet av den politik de bedrivit och fortsätter att bedriva. Det blir anda som får betala notan för deras godhet. Innerst inne kanske många förstått att politiken leder fel, men de har mest att vinna personligen, åtminstone på kort sikt, av att "sitta still i båten" och vara lojala med sin grupp. Utöver personer i maktens korridorer finns många andra som har sin utkomst genom invandringen. Hur många arbetstillfällen genererar inte ett enda "ensamkommande flyktingbarn", som kostar skattebetalarna 57.000 kronor per månad? Sedan har vi vad som drastiskt brukar kallas "nyttiga idioter". De som verkligen har lärt sig sin läxa och sugit i sig den propaganda som serverats. De som uppriktigt tror på all desinformation och alla lögner. De som stöder den förda politiken utan att personligen ha det minsta att vinna på den. Decenniers hjärntvätt och indoktrinering av våra skolungdomar går inte spårlöst förbi.
Här har vi också momentet "grodkokeri". Det sägs att en groda kan låta sig kokas levande - om man bara värmer vattnet långsamt så reagerar inte grodan. Många svenskar har hunnit vänja sig vid en orimlig samhällssituation och lärt sig betrakta den som normal. För unga kan detta ligga särskilt nära - de har ju inget annat att jämföra med. Av stor betydelse är slutligen Milgrameffekten. När alla auktoriteter basunerar ut samma "sanning", då ska det mycket till för att som enskild individ våga säga det egentligen uppenbara: "Kejsaren är naken!"
Se vidare 14 g.
|
