Kapitel 14: ARGUMENT g) Milgrameffekten |
|||
Det finns ett antal faktorer bortom argumentering och styrkan av argument, bortom verklighet och egna intressen. En sådana faktor är masseffekten, som uppstår när samhällets alla auktoriteter förmedlar samma budskap. Här kallar vi detta för Milgram-effekten:
En universitetsprofessor vid Yale i USA, Stanley Milgram, förundrades över hur det kunnat gå till när människor lydde även orimliga order, bara dessa kom från en auktoritet. Han beslöt därför att genomföra psykologiska experiment kring detta. Det skedde 1961, samma år som Adolf Eichmann dömdes för sina krigsförbrytelser. Ur "Allt om Vetenskap" den 15/5 -07: "...En professor vid stadens berömda universitet, Yale, sökte efter försökspersoner till ett experiment som skulle utforska det mänskliga minnet och dess inlärningsförmåga. ... Professorn hette Stanley Milgram. Han hade sett den åtalade Adolf Eichmann på tv och förundrats över hur en så lågmäld och pedantisk person kunde förkroppsliga den brutala ondska som nazismen stod för. Eichmann påstod till sitt försvar att han bara lytt order och gjort vad som förväntades av honom. Milgram frågade sig om det var möjligt att få en fullt normal människa att begå så fruktansvärda handlingar på någon annans order. Experimentet var till för att besvara den frågan. Och svaret skulle bli otvetydigt. De som anmälde sig till Milgrams försök möttes på universitetet av en inhyrd biologilärare i grå labbrock och med allvarlig uppsyn. Han var försöksledaren, som med universitetets auktoritet i ryggen skulle lotsa deltagarna genom proceduren." Experimentet hade ett annat syfte än vad som föregavs inför försökspersonerna. Det verkliga syftet var att utröna hur långt man kunde förmå människor att lyda order. I experimentet skulle elektriska stötar, allt kraftigare sådana, utdelas vid felsvar. "Varje gång eleven svarade fel på en fråga skulle läraren ge honom en elektrisk stöt och gradvis öka den elektriska spänningen tills svaret blev det korrekta." Det var inga verkliga stötar som utdelades och "eleven" var införstådd med experimentet. Dennes kroppsspråk tillsammans med inspelade ljud gav dock en bild av att stötarna var mycket smärtsamma. Eleven protesterade vilt, tills han plötsligt blev tvärtyst och stilla.Detta skedde när stöten nått en styrka på 330 volt. Trots att stöten var livsfarlig var många försökspersoner redo att fortsätta upp till nästa nivå, på 450 volt - under trycket av försöksledarens direktiv. Hur många var det som lydde? Svar: En klar majoritet! "26 av de 40 gick hela vägen, upp till 450 volt, långt förbi skriken av smärta och protesterna, över den nivå där märkningen sa 'Fara', och förbi det stadium där offret tystnat. 65 procent av ett slumpvis urval av amerikanska män mellan 20 och 50 år var beredda att utdela livsfarliga elektriska stötar till en okänd person trots att offret bad om nåd och skrek av smärta. Så länge det fanns en person med auktoritet som uppmanade dem till det, en person som uppenbarligen tog ansvar för vad som skedde, så kunde de göra det." ”Relativt få av oss har de resurser som krävs för att motstå auktoriteter", sammanfattade Milgram. Stanley Milgrams experiment har genom åren upprepats i flera länder, varvid det visat sig att hans resultat står sig. Milgram fick en del kritik för sitt experiment: "Många tyckte att han handskades oansvarigt med försökspersonerna. Många av dem blev skakade av upplevelsen, en del förstod inte vad de varit med om. Andra kritiker ansåg att han försökte släta över nazisternas övergrepp. Milgram, som själv var av judisk härkomst, sa att han bara visat att vanliga människor som gör sitt jobb lätt kan bli del av en destruktiv process, även om det går rakt emot deras egen moral." Alltså: 65 procent av försökspersonerna var redo att ge dödliga stötar, om bara en tillräckligt trovärdig auktoritet gav orderna. De som spelade forskningsledare gav instruktioner på ett auktoritärt sätt, men inget tvingade försökspersonerna att fullfölja. "Allt om vetanskap" rapporterar också om ett annat intressant experiment: "Vilken av linjerna A, B och C är lika lång som linjen i den vänstra rutan? En lätt uppgift kan det tyckas. Men vad händer om alla runt omkring dig tycker något annat? Socialpsykologen Solomon Asch lät 1951 sina studenter lösa uppgiften, men i samma rum som en grupp införstådda personer som medvetet svarade fel. En ensam person hade svårt att stå emot trycket när en omgivande grupp på tre eller fler personer hade en annan åsikt. När alla andra gav ett uppenbart tokigt svar så höll mer än var tredje försöksperson med, även om det verkade lätt att se att majoriteten hade fel."
Här har vi en viktig del av förklaringen till att det så helt sanslösa mångkulturella projektet kunnat drivas vidare år efter år, trots återkommande och relativt fria val. Ett samlat etablissemang - samtliga sju riksdagspartier, alla rikstäckande massmedia, hela journalistkåren, alla företrädare för stora intresseorganisationer, företrädare kyrka, fack och arbetsgivare, experter och forskare - basunerar ut samma budskap. Då ska det mycket till för enskilda individer att gå i en annan riktning, även om både deras intuition och sunda förnuft säger dem att maktens budskap skorrar falskt. Från Robstens blogg, den 30/10 -09: "Det verkar som om en auktoritet som uppträder på rätt sätt alltid kan övertyga ungefär 65 procent av befolkningen, överallt, kvinnor som män. Detta är ett stort demokratiskt problem i demokratier där inte enbart jämstora partier uppträder på den politiska arenan. Om
ett uppstickarparti med en annorlunda agenda dyker upp på
den demokratiska spelplanen kan de redan etablerade partierna
uppträda som en auktoritet som i Milgrams försök,
gentemot det mindre uppstickarpartiet. Viss auktoritetstro är förmodligen oungänglig i varje samhälle. Det samhälle där ingen kan hysa något förtroende för några personer i ledande ställningar skulle snart falla sönder. Uppenbart är dock hur massmedia ibland missbrukar sin auktoritet. Det kan t ex ske genom att egentligen mycket kontroversiella påståenden slås upp stort och presenteras som självklara sanningar. Det ger också mer tyngd om ett budskap förmedlas inte bara genom en enskild individ, utan genom en stor organisation, med anseende. Även när det i praktiken bara är en enskild person som framför egna åsikter kan detta ges mer tyngd genom att han/hon förses med en fin titel eller status som "expert".
|