| Kapitel 8: FYSISK OTRYGGHET c) Svenskfientlighet |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
5. Mönstret - Landskronadråpet Ett mönster är tydligt: rån- och våldsoffer är påfallande ofta etniska svenskar medan förövarna påfallande ofta har utländsk bakgrund. BRÅ-rapport 2000:6 undersökte ungdomars rån av andra ungdomar i Malmö och Stockholm, perioden 1995-99. Dessa rån hade ökat markant under perioden. Både rånoffer och förövare var vanligen pojkar. Rapporten visade också på två förhållanden: • bland rånoffren var etniska svenskar överrepresenterade • bland förövarna var utlandsfödda överrepresenterade. Ur BRÅ-rapport 2000:6: "Enligt uppgifter om de polisanmälda ungdomsrånen var omkring 70-75 procent av målsägarna födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Detta gällde både i Malmö och Stockholm och både år 1995 och år 1999. Enligt SCB:s befolkningsregister var cirka 55 procent av Malmös, och drygt 60 procent av Stockholms, ungdomar i 15-20-årsåldern födda i Sverige av svenskfödda föräldrar." "Omkring 5 procent av målsägarna var födda utomlands (förutom i Malmö år 1995 då denna grupp utgjorde 15 procent). Enligt befolkningsstatistiken var ungefär 24 procent av ungdomarna i Malmö och ungefär 13 procent av ungdomarna i Stockholm födda i utlandet." "Utlandsfödda ungdomar var kraftigt underrepresenterade, sannolikt till viss del på grund av lägre anmälningsbenägenhet."
"Andelen
misstänkta gärningsmän som var födda
i Sverige av svenskfödda föräldrar sjönk mellan
åren 1995 och 1999 i både Malmö och Stockholm, från
21 respektive 36 procent, till 10 respektive 15 procent. Denna grupp
ungdomar var således kraftigt underrepresenterade bland de misstänkta
gärningsmännen då de enligt SCB:s befolkningsregister
utgjorde cirka 55-60 procent av den totala andelen 15-20-åringar."
BRÅ-rapporten förmodade att invandrarungdomar är mindre benägna att anmäla rån än svenska ungdomar. Det kan dock vara så att anmälningsbenägenheten - pga välgrundad fruktan för repressalier - är än lägre bland svenska pojkar. Ur interpellation om ungdomsrån från centerpartisten Gunnel Wallin (1999/ 2000:138):: "Denna typ av brott återfinns nu i alltfler städer och polisen säger att det verkar ha blivit populärt bland ungdomar att råna varandra. Man bedömer dock att mörkertalet är stort. Många av offren är rädda för hämnd om de anmäler brottet. I en enkät i en gymnasieskola i Uppsala uppger 78 av de tillfrågade att de blivit rånade eller bestulna. Detta är en fördubbling jämfört med liknande enkäter gjorda 1995 och 1997. Oftast är både förövare och offer tonåringar och det vanligaste bytet är mobiltelefoner. De unga rör sig i olika grupperingar och de kan vara två - fem deltagare som frågar om de kan få låna telefonen och övergår sedan till att hota offret. För utomstående ser det ut som en grupp ungdomar som samlats och det kan vara svårt att upptäcka att det rör sig om ett rån." "Utredningsarbetet är ofta komplicerat med svårigheter att identifiera de skyldiga. Även om offren känner till förövarna så är de rädda för hämnd om de identifierar de som överfallit dem. Att offren inte vågar anmäla brott och vittnen inte vågar vittna i rättegångar är mycket allvarligt och ytterst är det ett hot mot rättssäkerheten." Många som drabbats av våldsbrott finner det inte meningsfullt att anmäla till polisen, eftersom sannolikheten för att förövarna skulle både gripas och dömas är liten. Dessutom kan många känna att de riskerar repressalier genom att anmäla. Det finns således ett stort mörkertal beträffande både våldtäkter och misshandelsfall. I själva verket ligger, enligt BRÅ, antalet verkliga våldtäkter och misshandelsfall flera gånger så högt som de anmälda fallen!
I Sverige är det svårt att få fram aktuella uppgifter på hur stor andel av våldtäkterna som begås av personer som är utrikesfödda eller i övrigt har utländsk bakgrund. Ett undantag är professor Hans Klettes undersökning om gruppvåldtäkter från år 1997. Denna visade att 87% av förövarna var utländska medborgare.
Beträffande gruppvåldtäkter finns även en BRÅ-undersökning från år 2000 (Jan Ahlberg). Denna visade för perioden 1991-99 att 57% av förövarna hade utländsk bakgrund (med den äldre och vidare definitionen på "andra generationens invandrare"), 43% var etniska svenskar. I gruppvåldtäkter med mer än två förövare var den utländska andelen högre. En indikation ger följande DN-notis från den 3/12 -07: "Brist på pengar gör att många dömda våldtäktsmän inte får någon behandling i fängelserna. Problemet är att männen ofta har dåliga kunskaper i svenska språket och några resurser för att anställa tolkar finns inte." En uppgift finns dock att tillgå. Ann-Christine Hjelm vid högskolan i Karlstad undersökte våldtäktsfall för år 2002 som var uppe i Svea hovrätt. I 85% av fallen hade förövaren utländsk bakgrund. Därutöver kan vi indirekt få en bild, genom att gå till Storbritannien och Norge - där uppgifter är offentliga. Av gruppvåldtäkter i London 2008/09 begicks 92% av icke-vita, medan 50% av offren var vita. Så gott som samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo under de senaste åren begicks av invandrare med icke-västlig bakgrund. De var ofta asylsökande. Detta framgick av Aftenposten den 16/4 -09. Bilden var densamma i Stavanger. 2008-09 begicks 18 överfallsvåldtäkter. I 17 av dessa fall hade gärningsmannen icke-västlig bakgrund. Ser man till våldtäkter i allmänhet i Oslo så har en stor majoritet icke-norsk bakgrund, och det har skett en ökning under det senaste decenniet. År 2001 var andelen 53%, år 2004 var den 63% och år 2007 var den 73%.
I 17 av totalt 21 överfallsvåldtäkter i Oslo år 2009 hade offren ett etniskt nordiskt utseende. 80% av våldtäktsoffren var norska kvinnor, 20% hade utländsk bakgrund. Intressant beträffande den norska statistiken är också att jämföra andelarna gärningsmän utifrån dels medborgarskap, dels etnisk bakgrund. Kontrasten blev stor - i det första fallet var 60% "norrmän" i det andra fallet bara 27%. Tydligen hade många afrikaner och asiater förvärvat norska medborgarskap:
Ur DN den 18/2 -00: "- Invandrarkillar får ju ha sex före äktenskapet. Då borde de tjejer som vill också få ha det utan att bli stämplade som billiga horor! säger Jessica." "Alla fyra märker i sin vardag den omvända rasismen, den som innebär att vissa invandrare klassar svenskar som mindervärdiga varelser. - Jävla svenne, så säger de, berättar Jessica... Och det är de svenska tjejerna som drabbas hårdast. För de är ju dessutom horor. Svennehoror." "Jag berättar vad en 16-årig invandrarkille i Hjulsta sade till mig i måndags: '...om jag skulle våldta en tjej så skulle jag välja en svensk tjej, en med kort kjol och höga klackar. Svenska tjejer måste lära sig att skydda sig. De måste förstå hur vi invandrarkillar fungerar...'" Beträffande de många "HIV-männen" ha förövarna genomgående utländsk bakgrund och i de flesta fallen (kanske samtliga) är offren etniska svenskor. Olika åldrar figurerar, liksom olika orter i Sverige. I bakgrunden kan också skönjas olika ursprungsländer. Blågula Frågor har gjort denna översikt om de HIV-män som figurerat i media 1996-2007:
Ur SvD den 11/10 -07: ”80 kvinnor hörda om hiv-mannen - 12 testade” ”Utredningen kring den så kallade hiv-mannen går framåt och hittills har polisen kontaktat cirka 80 kvinnor på de listor man hittat i mannens bostad.” 5. Mönstret - Landskronadråpet Dråpet i Landskrona våren 2010, på 78-åriga Inger, hade en ung arab som förövare. Var hans etnicitet i sammanhanget bara en tillfällighet? Faktum är att Ingers sista ord blev ”Ni invandrare har noll respekt för regler och äldre”. Bakgrunden till dessa ord var alltså att mannen parkerat sin bil på en plats för handikappade. Här kan anas att detta inte var en engångsföreteelse, utan att Inger tidigare bevittnat motsvarande, från andra unga bilförare med utländsk bakgrund. Ett beteende som vittnar om en provocerande attityd. Den unge mannen blev s.a.s. åthutad av Inger och hennes man. Detta upplevde han så kränkande att besnningslöst började misshandla de båda. Deras höga ålder var tydligen inget hinder för detta. Denna händelse har i ovanligt hög grad upprört människor i hela Sverige. Varför? Förklaringen ligger nog bortom det enskilda fallet. Händelsen i sig är förvisso uppseendeväckande, och de flesta kan säkert identifiera sig med det drabbade pensionärsparet. Men den skarpa reaktionen måste förklaras med något mer, nämligen att här finns ett sammanhang och ett mönster av egna erfarenheter som många kan relatera till. Vem anade till att börja med inte att förövaren skulle visa sig ha utländsk bakgrund? Under de senaste två decennierna har vi i Sverige fått höra talas om alltmer udda och allt brutalare brott, vilka som regel varit kopplade till fjärrinvandringen. Till detta kommer mångas mer eller mindre irriterande incidenter i vardagen, i likhet med den i Landskrona om parkeringsplatsen. Incidenter där unga invandrare eller invandrarbarn uppträder respektlöst och direkt oförskämt mot äldre svenskar. Detta mönster är inte bara en tillfällighet. Bakom valet av etniska svenskar som våldsoffer finns ofta ett etniskt motiv, ett förakt och en fientlighet gentemot svenskar. Det handlar det om att förnedra och förödmjuka, att känna en berusning av makt och kontroll. Petra Åkesson, studerande vid Lunds Universitet, gjorde år 2006 en C-uppsats i sociologi. Den fick titeln "Vi krigar mot svenskarna". Uppsatsen byggde på intervjuer med 11 pojkar i Malmö som gjort sig skyldiga till personrån av jämnåriga. Samtliga hade utländsk bakgrund och var i åldern 15-17 år. Hennes frågeställning löd: Vad kan locka och attrahera ungdomar till att råna andra ungdomar? Det visade sig att Petra Åkesson skulle få ganska öppenhjärtiga svar. En bidragande orsak till detta - som hon själv antar - kan vara att hon själv var adopterad från Sri Lanka och således mörkhyad. Pojkarna uppfattade henne inte som en "svenne/svennehora". Ett genomgående uttalande - oberoende av varandra, från olika pojkar och vid olika intervjutillfällen - var att man "krigade mot svenskarna": o "'När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!' Det är ett argument som de pojkar som intervjuats använder för att förklara vilka känslor de får när de rånar. Jag frågade även ungdomarna på Villaskolan vad de menade med att 'kriga' mot svenskarna och de svarar: 'jo, det är ett krig mot svenskarna, vi bråkar om sakerna'. En av pojkarna från Villaskolan förklarar vad makt betyder för honom och säger följande: 'makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter'. I detta sammanhang berättar pojken att det endast handlar om att svenska personer ska 'pussa' hans fötter och att det inte alls vore samma sak om några andra personer skulle utföra handlingen. De ovanstående citaten visar att pojkarna medvetet vill bråka och hota svenskarna och det bidrar till att pojkarna utvecklar ett illvilligt och elakt uppförande." o "Det som är karaktäristiskt för de intervjuade ungdomarna är att de har skapat egna regler och normer som de lever efter, exempelvis att de 'krigar' mot svenskarna. 'Vi vill bara jävlas med svenskarna och sno deras mobiler', berättar pojken från Rönnowskolan och det framstår som om pojken och hans gäng känner sig nöjda och stolta över de brottsliga handlingarna, det vill säga har funnit egna statuskriterier." o "Intervjuerna med pojkarna visar även att de inte behöver pengar för att kunna försörja sig i samhället, det vill säga pengarna går inte till mat, kläder eller bostad. De pengar som de intervjuade ungdomarna får tag i när de rånar ger ingen långsiktig ekonomiskt vinst på grund av att de inte har möjlighet till att livnära sig på pengarna." o "Ungdomarna agerar spontant och impulsivt och de berättar att rånen vanligtvis sker när de är ute på stan och roar sig." o "De olika intervjuerna gav en förståelse för vad som kan locka och attrahera ungdomarna till att utföra rån och det kan handla om att 'kriga', vända en förödmjukelse, upprätthålla en image, uppleva en spänning eller fördriva tiden." Här framkommer alltså en mycket tydlig svenskfientlighet. Inte bara finns ett etniskt mönster, såtillvida att rånarna har utländsk bakgrund, medan offren är svenskar. Dessutom finns en uttalad avsikt att ge sig på just svenskar, därför att de är svenskar. Bortsett från uppsatsens pk-knorr på slutet, om att "vända en förödmjukelse" var ju detta ett föga politiskt korrekt resultat. Inför det seminarium den 27/10 -06 som skulle behandla uppsatsen hade således skett en mobilisering. Det blev en "het debatt om omstridd uppsats". Opponenter var Arben Latifi och Navid Yousefi från "Lugna gatan": "En debatt som inleds med en skur vassa kommentarer, från både publik och Lugna gatan-anställda, riktades mot uppsatsen. De tycker att Petra Åkesson missförstått pojkarna i förorten. Yousefi menar att uppsatsen generaliserar då det består av en intervju med endast elva pojkar som alla är kompisar och invandrare. Att de har 'pushat varandra' till att svara på ett för dem, häftigt sätt. Han tror inte att de begår brott för att känna sig coola, utan att de kan behöva vissa kläder som inger status, och dessa kläder har de inte råd med hemifrån och att det handlar om grupptryck, 'de är ju aldrig ensamma'." Brottsförebyggande Rådet tog på sin webbsida fasta på nämnda pk-knorr, för att legitimera de brottsliga handlingarna: "RÅN - EN HÄMND PÅ ETT SAMHÄLLE SOM SVIKER? Att råna svenskfödda unga män kan vara ett sätt för utlandsfödda unga män att ge igen på ett samhälle som varken respekterar dem eller arbetar för att integrera dem. Det framkommer i en C-uppsats..." Ytterst skyldiga var alltså snarare offren än förövarna. Ur Trollhättans
tidning, den 30/1 -01: Är man rasist om man reagerar när man blir illa behandlad av invandrare? Det tycker inte några elever på Pettersbergsskolan. I
tre år har de trakasserats av stöddiga skolkamrater...." "-
Dom kallar oss svennedjävlar och svennehoror, säger de.
Tidningen har talat med flera personer som beskriver situationen på
skolan. I
otaliga tidningsartiklar har svenska pojkar och flickor givit liknande
vittnesmål om trakasserier.
Det faktiskt utövade våldet är bara toppen av ett isberg. Därunder ligger en hotfull miljö som gör att många av våra ungdomar nu lever i konstant otrygghet. Det betyder försämrad livskvalitet, även för dem som lyckats undgå att bli fysiskt och psykiskt misshandlade. Blondhet kan bland unga invandrare förknippas inte bara med svenskhet, utan även med rasism. Risken att i invandrartäta miljöer bli trakasserad kan därför bli särskilt hög för blonda svenskar och svenskor. Ur GT, den 27/8 -96: "Jesper, 12, har haft så många hjärnskakningar att han kan dö av bara ett lättare slag mot huvudet. På Näsets badstrand överfölls han brutalt ... Trots att J bad för sitt liv sparkade gänget honom upprepade gånger i ansiktet. - Jag trodde att jag skulle bli förlamad för resten av mitt liv, säger han till GT." "- Efter badet gick vi för att leta efter björnbär. När vi kom tillbaka för att hämta våra handdukar och badbyxor dök plötsligt ett gäng på 13-15 invandrarkillar upp. De skrek 'fascistjävel' och "rasistsvin" efter mig." "Tonårsgänget hade retat sig på J:s nyfriserade huvud. J:s centimeterstubb och blonda lugg gillades inte. Därför gick de till samlad attack. Att J bar en T-shirt med texten 'Mot våld och rasism' väckte ingen tanke hos förövarna." Mordet i Salem den 9 december på Daniel Wretström var ett svenskfientligt mord med politiska förtecken. Pojken hade just fyllt 17 år när han mördades. Daniel Wretström klassas i Wikipedia som "svensk nynazist" och mördaren var en ung palestinier. Mordet hade föregåtts av en intensiv hets i massmedia mot just "nazister".
Se vidare 7 e - Anloppet 1999-2000.
|
