BILAGA

Ur Sydsvenskan den 17/12 -09:

"70-åring inför rätta för örfil |

Sverige. Den 70-åring som örfilade en 12-åring efter att han kallats gubbjävel i Folkets Park i Värnamo ställdes i dag inför rätta, misstänkt för ringa misshandel. 70-åringen säger till TT att han inte ångrar örfilen."

Ur Aftonbladet den 30/12 -09:

"Händelsen ägde rum i Folkets Park i Värnamo där Ronald arbetar ideellt.

I flera veckor hade ungdomsgänget hållit på och ställt till det. Parken och minigolfbanorna vandaliserades och stämningen hade varit hotfull runt kiosken där Ronald och hans vänner jobbar.

- Det var mycket oväsen och förstörelse, och det är det nu också, säger han.

Till slut blev för mycket.

När 13-åringen cyklade upp bland borden på uteserveringen och över golfbanorna blev Ronald förbannad.

Och när pojken skrek gubbjävel fick han ta emot en örfil.

Pojken och hans vänner polisanmälde händelsen.

- Jag hade inget annat att göra. Vi har försökt med så många andra medel, polis och socialen, för att få bukt med dessa marodörer, säger Ronald."

"När förhandlingarna började vid Jönköpings tingsrätt var Ronald inte ensam. Två busslaster med pensionärer kom för att visa sitt stöd och demonstrerade ute på torget."

Ur SvD den 17/12 -09:

"Känslorna svallar bland många av dem och de undrar hur de förväntas reagera när barn och tonåringars provokationer går för långt.

- Vi tycker inte det är roligt att bli kallade kärringjävel eller gubbjävel, säger Evald Larsson.

Själva misshandeln, ringa enligt kammaråklagare Liselotte Nilssons stämningsansökan, ägde rum i Folkets park i Värnamo i juli.

Ronald Fasth, som jobbat ideellt i parken sedan början av 1960-talet örfilade med öppen hand 12-åringen som ropat gubbjävel och olovandes cyklat på en minigolfbana.

- Jag ångrar mig inte, säger han till TT.

- De ställer till ett helvete med sitt bus.

Enligt Fasth har han inte blivit av med plågoandarna. Tvärtom.

- De är 10-15 ungdomar och de bryr sig inte. De fortsätter att krossa lampor, klottra, elda och slå sönder allt löst, säger han."

Ur Nationell Idag, april 2010:

"Manade till hyfs, dömd för misshandel

Södertäljebon Lars Stjärnfelt stördes i sitt bostadsrättområde av två syrianska unga män. När Stjärnfelt gick fram för att be ynglingarna att uppföra sig, slutade det i ett handgemäng där en av de unga männen sparkade 70-årige Lars i magen. Ett halvår efter det inträffade har nu den svenske pensionären dömts i Södertälje tingsrätt för misshandel."

Se även 2d, "Frihet att trakassera".

Petra Åkessons uppsats

Detta mönster är inte bara en tillfällighet. Bakom valet av etniska svenskar som våldsoffer finns ofta ett etniskt motiv, ett förakt och en fientlighet gentemot svenskar.  Det handlar det om att förnedra och förödmjuka, att känna en berusning av makt och kontroll.

Petra Åkesson, studerande vid Lunds Universitet, gjorde år 2006 en C-uppsats i sociologi. Den fick titeln "Vi krigar mot svenskarna".

Uppsatsen byggde på intervjuer med 11 pojkar i Malmö som gjort sig skyldiga till personrån av jämnåriga. Samtliga hade utländsk bakgrund och var i åldern 15-17 år.

Hennes frågeställning löd: Vad kan locka och attrahera ungdomar till att råna andra ungdomar?

Det visade sig att Petra Åkesson skulle få ganska öppenhjärtiga svar. En bidragande orsak till detta - som hon själv antar - kan vara att hon själv var adopterad från Sri Lanka och således mörkhyad. Pojkarna uppfattade henne inte som en "svenne/svennehora".

Ett genomgående uttalande - oberoende av varandra, från olika pojkar och vid olika intervjutillfällen - var att man "krigade mot svenskarna":

o "'När vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!' Det är ett argument som de pojkar som intervjuats använder för att förklara vilka känslor de får när de rånar.

Jag frågade även ungdomarna på Villaskolan vad de menade med att 'kriga' mot svenskarna och de svarar: 'jo, det är ett krig mot svenskarna, vi bråkar om sakerna'. En av pojkarna från Villaskolan förklarar vad makt betyder för honom och säger följande: 'makt för mig är att svenskarna ska se på mig och lägga sig ner på marken och pussa mina fötter'.

I detta sammanhang berättar pojken att det endast handlar om att svenska personer ska 'pussa' hans fötter och att det inte alls vore samma sak om några andra personer skulle utföra handlingen. De ovanstående citaten visar att pojkarna medvetet vill bråka och hota svenskarna och det bidrar till att pojkarna utvecklar ett illvilligt och elakt uppförande."

o "Jag frågade även ungdomarna om de enbart rånar svenskar, eftersom de vanligtvis pratar i benämningar av att 'råna svenskarna'. Alla ungdomarna menade att det vara lättast råna svenskarna på grund av att de oftast var  väldigt rädda under råntillfällena. De intervjuade ungdomarna använder ord som 'rädda', 'mesiga', 'dumma' för att beskriva svenskar i detta sammanhang och de anger också det vara ett skäl till varför de väljer att råna svenskar."

o "Ungdomarna säger att de 'krigar' mot svenskarna och ur denna synvinkel visar de att de känner fientlighet och aggression mot svenskar. Alla ungdomar berättar att de utför rånen utanför sina egna bostadsområden, främst i centrala delarna av Malmö, exempelvis Gustav Adolfs torg, Kungsparken, Kirseberg, Lugnet och Södervärn. Katz diskuterar som tidigare nämnt att ungdomar vanligtvis ser på omgivning utanför hemmet som ett 'slagfält'.

Ingen av de intervjuade ungdomarna väljer att utföra rånen i deras närområde och ur denna synvinkel går det att tyda att ungdomarna har lättare för att genomföra brottsliga handlingar när de befinner sig utanför hemmet (slagfält)."

o "Det som är karaktäristiskt för de intervjuade ungdomarna är att de har skapat egna regler och normer som de lever efter, exempelvis att de 'krigar' mot svenskarna. 'Vi vill bara jävlas med svenskarna och sno deras mobiler', berättar pojken från Rönnowskolan och det framstår som om pojken och hans gäng känner sig nöjda och stolta över de brottsliga handlingarna, det vill säga har funnit egna statuskriterier."

"Att råna andra ungdomar kan vara ett sätt för de intervjuade pojkarna att få bekräftelse och de skaffar sig därigenom socialt anseende. De olika reglerna och normerna som pojkarna (gängen) bygger upp tillsammans blir till slut en livsstil som de följer. Ungdomarna från Andra chansen och pojken från Rönnowskolan säger att: 'vi rånar varje dag, hur mycket vi vill...', 'en gång i veckan gör vi det, ibland varje dag'. Pojkarnas berättelser ger intryck av att det handlar om rutinmässiga handlingar och de bildar därmed ett mönster som de väljer att följa."

o "Intervjuerna med pojkarna visar även att de inte behöver pengar för att kunna försörja sig i samhället, det vill säga pengarna går inte till mat, kläder eller bostad. De pengar som de intervjuade ungdomarna får tag i när de rånar ger ingen långsiktig ekonomiskt vinst på grund av att de inte har möjlighet till att livnära sig på pengarna."

o "Ungdomarna agerar spontant och impulsivt och de berättar att rånen vanligtvis sker när de är ute på stan och roar sig. De bestämmer inte var någonstans brotten ska ske eller vilka saker de skall råna. De unga männen säger att de för mesta rånar svenska ungdomar därför att det är lättast att råna dem och för att svenskarna är rädda under rånet."

o "De olika intervjuerna gav en förståelse för vad som kan locka och attrahera ungdomarna till att utföra rån och det kan handla om att 'kriga', vända en förödmjukelse, upprätthålla en image, uppleva en spänning eller fördriva tiden."

o "Intervjumaterialet visar att ungdomarna upplever att de inte är 'accepterade' eller 'respekterade' i samhället och känner sig därför förnedrade av 'svenskarna'. Ett sätt för ungdomarna att 'vända' förödmjukelsen kan vara att uppträda aggressivt mot svenskarna, det vill säga de rånar andra ungdomar för att vända kränkningen. Ungdomarna känner sig stolta över att 'kriga' mot svenskarna och på detta sätt förändrar de känslan av förödmjukelse; rånhandlingen blir en form av problemlösning."

Fler uttalanden från de av Petra Åkesson intervjuade rånarna:

• "när vi är ute på stan och rånar, så krigar vi, vi krigar mot svenskarna!"

• "svenskarna gör ingenting och de ger oss bara sakerna, de är så mesiga.."

• "...det bara kommer att vi rånar någon, vi ser några svenskar som verkar rika eller ser att de har bra mobiler och då rånar vi dom".

• "... vi bara rånar dem, när det är en svensk går vi fram..."

• "vi kan råna när vi vill och känner för det, det är roligt och ibland kul, som en rolig lek... "

• "vi måste vara snabba, för när man rånar en svensk, då springer de andra svenskarna iväg"

• "Ibland till exempel frågar vi vad de heter, var de bor, vad de gör och pratar med dom snällt, vi är snälla och de blir lurade och tror att vi är snälla"

• "...det är så lätt att råna svenskar, det är så lätt..."

• "de är så rädda, de vågar inte gå ut, de svenskarna som blir rånade av oss vågar inte gå ut"

• "det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man lyckats, det känns helt enkelt bra"

• "...det är lek, det är också en lek med poliserna..."

Siffror från USA och England om rasistiska brott:

I sin bok "The Death of the West" skriver Pat Buchanan om detta, och kritiserar massmedias selektiva uppmärksamhet. Han refererar uppgifter från undersökningar av professor William Wilbanks i Florida:
"1987 valde vita kriminella svarta offer vid 3 procent av våldsbrotten, medan svarta kriminella valde vita offer hälften av gångerna. När brottet var våldtäkt valde vita kriminella svarta kvinnor vid noll procent av sina övergepp, medan svarta kriminella valde vita kvinnor vid 28 procent av sina övergrepp. Av 83 000 våldstäktsfall fann Wilbanks inte ett enda där våldstäktsmannen var vit och offret var svart. Vita kriminella valde svarta offer vid 2 procent av sina rån, medan svara kriminella valde vita offer vid 73 procent av sina rån."

Buchanan citerar även kolumnisten John Woods:

"Om de etniska minoriteterna omfattar 6 procent av befolkningen i Storbritannien och står för 238 000 rasbrott per år, och de vita, som omfattar 94 procent av befolkningen, står för 143 000 rasbott per år, synes det att per capita står de etniska minoriteterna för ungefär 25 gånger så många rasbrott som de vita."

Från Weine Bergs blogg Rakryggad:

Jag är en kille på 18 år som har vuxit upp i en mindre kulturberikad grannkommun till Göteborg och därför inte varit i kontakt med mångkulturen mer än det fåtalet gånger då jag besökt den stora staden. Det har dock hänt och här följer några av mina erfarenheter.

1. Jag var på Liseberg med pappa när en liten svart unge sticker ner handen i pappas ficka och försöker lägga rabarber på hans plånbok. Barnets hucklebeklädda mamma börjar skälla och gapa på ungen. Huruvida det var för att den begått en dum handling eller för att den hade misslyckats med stölden gick inte att tyda.

2. Jag var 7 år första gången jag gick på badhus utan mamma och pappa. Jag och en svensk kille står och byter om, på andra sidan skåpen hörs en flock invandrarungdomar som snarare låter som ett gäng uppjagade gorillor. Den svenska pojken ler åt mig och imiterar flockens läte. Plötsligt flyger tre kulturberikare fram, en tar strypgrepp på mig, trycker upp mig mot skåpen och frågar vem fan det var som härmades. Jag förklarar att det inte var jag och plötsligt kastar de sig över den andra stackaren. Han ska passa säg jävligt noga annars skulle de minsann cutta honom.

3. Jag åker lyckligtvis inte genom Angered (väl berikad stadsdel i Götet) särskilt ofta, men det har hänt. Två gånger har jag fått stenar kastade på bilen. Gissa hårfärg.

4. Jag och en tjej var igår på väg hem ifrån kinematografen och bestämde oss för att ta en sväng förbi hamnen. Tre småtjejer i yngre tonåren står och gapar och skriker åt varandra efter att en ölburk hamnat på marken. Jag säger lite skämtsamt till den ene att varva ner ett slag, det var ju trotts allt bara en liten ölburk. Hon springer då framför mig och tjejen, börjar puffa på mig och frågar vad fan jag vill henner. Vi glömmer det, svarar jag, och försöker gå vidare, men hon står kvar, så jag går ändå, och hon börjar slå på mig.

Plötsligt kommer de andra två springande bakifrån. "Vafan vill do min syster" skriker den ena och även hon börjar slåss. Jag putter bort dem och försöker försvara mig. Men de återkommer med nya slag. Någon biter mig i armen samtidig som den andra börjar sparka på mitt damsällskap. Jag blir förbannad och slår faktiskt ett par harmlösa slag tillbaka. Ett par svenska killar som tycks vara bekanta till tjejerna dyker upp och säger till tjejerna att lugna ner sig och befaller oss att gå vidare, jotack, det vad det vi försökte med... En av tjejerna går till nytt anfall, jag får en ölburk i huvudet, tjejen hotar med att skjuta mig, men jag ser inget vapen så jag lägger ner henne på marken.

Jag och min flickvän går vidare, efter ett par hundra meter kommer en av kulturberikarna ikapp, hon befaller: "Stanna! Stanna! Jag måste fråga en fråga, slog dom ner min syster, hon ligger livlös, hon är bara 13år, om du gjorde något..." Jag svarar bara att hon nog borde se efter sin syster bättre om hon vill att hon ska bli äldre än så. Den unga damen brusar upp på nytt, men killarna som hunnit ifatt vid det här laget, tar tag i henne så att vi kan gå vidare. I frustration skriker hon efter oss att hon ska döda mig, min tjej, knulla min mamma m.m, m.m.

Sådana som henne, hennes vänner och hennes bröder, pratar ofta om respekt, att ”vi” ska visa ”dem” respekt. Men jag har inte varit med om mer respektlösa människor. De var småtjejer, jag kunde ha slagit dem sönder och samman om jag velat, och ärligt talat hade jag god lust, men de var ju trotts allt bara småtjejer, och någon måste väl försöka upprätthålla moralen i ett samhälle som totalt tycks förfalla på den punkten i och med den nya kulturen. Jag är rädd, arg men framför allt chockad. Var har respekten tagit vägen? Vad hände med vårt förhållandevis trygga samhälle? Snälla, rara politiker, vad var det för fel på VÅR kultur?

Ur Östgöta Correspondenten den 30/12 -03:

"Tre tjejer har fått nog av tafsande och att bli kallade horor: Vi är trötta på killarnas kvinnosyn"

"Hora, slampa, jävla bitch. Nedsättande ord som ingen människa ska behöva acceptera Ändå är det vad unga kvinnor mer eller mindre dagligen tvingas att höra. På krogen likaväl som på ute på stan."

"Men de har de tröttnat.

Tröttnat på nedsättande tillmälen, tröttnat på alla bråken på stans uteställen och framför allt tröttnat på många killars taskiga kvinnosyn Att inte kunna fösa undan tafsande händer eller tillbakavisa närmande utan att få ta emot glåpord, hela tiden med sexistisk innebörd."

"Attityden har hårdnat, bråken har blivit fler och stämningen råare tycker hon när hon jämför med hur det var för några år sedan när hon började gå ut.

Tjejer får stå ut med sexistiska påhopp, medan killar oftare råkar ut för fysiskt våld är hennes erfarenhet.

- Ofta är det någon som kommer och tafsar bakifrån och vänder man sig om för att säga ifrån, ja då står där ett helt gäng, säger hon. Så man vet inte alltid vem det är.

Det är ofta i den situationen som bråken startar.

- Ja, våra killkompisar försöker hjälpa oss och då börjar tjafset.

Tjafs som alltför ofta slutar i regelrätta slagsmål. Bråk där det, för det mesta, är fler än en inblandad."

"Att inte respekteras som människa utan bara ses som sex-objekt är så förnedrande, tycker Katarina och hennes kompisar.

- Det känns dessutom konstigt eftersom ingen av de här grabbarna skulle drömma om att behandla sina systrar eller sina kompisars systrar likadant. Vad är det som gör att man kan behandla oss så dåligt, är vi sämre?

Enligt Katarina och hennes kompisar uppstår krogbråken ofta mellan ungdomar med invandrarbakgrund och svenskfödda ungdomar."

"- Jag vet inte om det är så men det känns som om en del killar går på tjejer bara för att hennes kille eller killkompis ska reagera. Då finns det liksom en anledning att starta ett bråk.

Slagsmålen är många gånger otäcka, tycker hon.

- En del bara slår och slår, det är som om de trodde att det handlar om en film.

Flera av hennes killkompisar har fått rejäla smällar och det har, enligt Katarina, handlat om den här typen av bråk. Två har fått käkarna spräckta, en riktigt allvarligt med operationer som följd, och en tredje fick näsbenet avslaget."

Ur Helsingborgs Dagblad den 11/3 -06:

"I en serie artiklar granskar vi de kriminella ungdomsgängen i Landskrona. Vi inleder i dag med att träffa Jesper, Anders och Erik som har blivit trakasserade och misshandlade i två års tid av ett gäng men inte vågar polisanmäla."

"Jesper visar upp ett otäckt blåmärke och säger:
- Flera killar sparkade på mig när jag låg ned. Allt jag tänkte på var att skydda mitt huvud.

Den brutala misshandeln inträffade i vintras och blev kulmen på ett par år av trakasserier, hot och våld som Jesper och tiotalet kompisar säger sig ha blivit utsatta för av ett gäng killar med invandrarbakgrund.

- Dagligen försöker de provocera fram bråk genom att skrika saker som 'svennejävlar'..."

Ur Helsingborgs Dagblad den 12/3 -06:

"De använder sig av grovt våld och känner inte någon empati för sina offer. Gängmedlemmarna Feriz och Pajtim berättar om hur de rånar folk på stan ..."

"Även L-a Bloods, som har funnits i ett halvår, består enligt Feriz uteslutande av Kosovoalbanska killar i tonåren.
- Många av oss ingick i gäng som slogs mot serberna under kriget i Kosovo, så vi har våldet i blodet. Det är därför som vi vågar göra så mycket saker och inte är rädda för något, säger han.
Pajtim håller med.
- Vi i gängen skyddar alltid varandra, ingen tjallar, säger han."

"Hur många gånger som gängen har slagit ned och rånat folk på märkesjackor, mobiltelefoner, plånböcker och andra värdesaker kan de båda inte räkna till.

De siktar in sig på ett ensamt offer och gör det till syndabock.
- Vi får det att se ut som att den personen råkar stöta till någon av oss. Då har vi en anledning att gå på honom. Sedan omringar vi honom och slår och sparkar honom tills han inte kämpar emot längre, säger Feriz."

"Samtidigt säger Feriz att han skulle ge sitt liv för att försvara sina anhöriga och vänner om de råkade illa ut.
Så de är mer värda än andra människor?
- Ja, det är klart att de är."

Från bloggen "Politisk inkorrekt", den 2/9 -09:

”'Blondinhoror' misshandlades i Trelleborg

Två tjejer, 15 och 16 år gamla, misshandlades i centrala Trelleborg natten mellan lördag och söndag. ... Precis innan hennes 18-åriga son och hans 15-åriga flickvän skulle sätta sig i bilen dök tre killar, som enligt mamman är i 20-årsåldern, upp.

- De skrek blondinhora till hans flickvän och hon fick ett slag rakt över ögat.

Den 16-åriga dottern gick ur bilen för att säga till. Då fick hon också flera knytnävsslag i ansiktet, med följden att hon fick åka till Malmös Universitetssjukhus. Dottern är hemma från sjukhuset men både mår, ser och hör dåligt. Flickorna är mycket rädda och vågar inte gå till skolan."