|
Kapitel 3: DISKRIMINERING d) DO |
|||||||
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering inrättades 1986, men levde en ganska slumrande tillvaro fram tills dess att Margareta Wadstein tillträdde ämbetet 1998, snart beväpnad med sin nya lag. Vid sidan om ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, fanns ytterligare statliga ombudsmän mot diskriminering: JämO, HomO och Handikappsombudsmannen. Verksamheten består av något mer än upprätthållandet av gällande lagstiftning. "Folkhemmets balkanisering": "Dessa myndigheter ska inte bara se till att diskrimineringslagarna efterlevs, de har också en uttalad uppgift att bedriva opinionsbildning... Från inte minst JämO och DO kommer en aldrig sinande ström av åsiktsmaterial som riktas mot arbetsplatser, skolor, universitet och andra områden i samhället" "... bildar detta diskrimineringskomplex en stark kraft i samhället, med en självförstärkande funktion. Med hjälp av undersökningar, rapporter och andra utgåvor som klätts i en vetenskaplig dräkt befäster man effektivt problembilden.... Påståendena.. rapporteras sedan tjänstvilligt vidare av media,.. På detta reagerar våra politiker. Med krav på strängare diskrimineringslagar, och mer forskning. Mer projekt, mer seminarier och mer anslag till allt som kan stavas diskriminering. Det hela fungerar som ett självspelande piano." Sedan 1999 finns ett krav från regeringen på myndigheterna att upprätta s.k. mångfaldsplaner, med syfte att öka andelen invandrare på olika poster. En del av DO:s verksamhet har blivit att bevaka att sådana planer verkligen presenteras. Ur Sydsvenskan den 15/4 -04: "En reklamkampanj för 150 000 kronor ska få Lundaborna att förstå att kommunen har en mångfaldsplan." "För 50 000 kronor har kommunen hyrt sjuttio stortavlor under de två sista veckorna i april, där affischer med olika budskap ska sitta. Dessutom har tusen mindre affischer, femtusen broschyrer och ett stort antal vykort tryckts upp." Denna kampanj hade
inte bara en ekonomisk sida. Det gällde också om att
försöka påverka medborgarna.
"Lund har fått beröm från Integrationsverket för sin mångfaldsplan, som inrättades för två år sedan. I planen står bland annat att kommunen arbetar för att öka andelen chefer med utländsk bakgrund." "Hima Frenning hade gärna sett en ännu större kampanj, med personliga attiraljer som reflexer och bildekaler med Hemma i Lund-tryck." "Man måste banka in mångfaldstänkandet. Ta någon som inte är så välvilligt inställd. Om den personen sätter på sin reflex och varje dag ser Hemma i Lund-trycket så kanske det händer något till slut." Med Margareta Wadstein och hennes efterträdare Katri Linna som DO har myndigheten i praktiken drivit igenom mer än vad lagen stadgar. Hot om processande i domstol har i många fall förmått företag och kommuner att gå med på "förlikningar" som medfört utbetalningar av stora belopp. Företagen kan i praktiken vara försatta i en utpressningssituation. "Folkhemmets balkanisering": "Förlikningar säger inget om att diskriminering förelegat. För en arbetsgivare kan det vara ett sätt att smidigt få en tvist ur världen. En tvist tar tid från kärnverksamheten, att leda och utveckla företaget och därför kan det ur arbetsgivarens synvinkel upplevas som mer attraktivt att ingå en förlikning än att processa i domstol. En tvist riskerar också att medföra negativ publicitet för företaget,.." Merit Wager på Newsmill den 19/8 -09: "Diskriminering och trakasserier ska anmälas till domstol och avgöras där. Det finns lagar mot diskriminering. Brott mot dessa, liksom brott mot andra lagar, ska hanteras inom rättsväsendet, inte i någon sorts obskyr mellanvärld där kommuner och andra 'förlikas' utanför rättssystemet med DO av pur feghet." DO:s webbsida informerade att antalet förlikningar på samhällsområdet ökat från 6 till 23. Katri Linna tillträdde som DO år 2005. Efter att de fyra diskrimineringsmyndigheterna år 2009 slagits samman är det hon som förestår den nya och större myndigheten. Anmälan till DO, för etnisk diskriminering, kan vara en väg att få stora och snabba pengar. En väg som står öppen för invandrare, men knappast för svenskar. Katri Linna har visat sig extremt lyhörd för klagomål från damer med slöja eller burka eller personer med bristfällig förmåga att kommunicera på svenska. Merit Wager på Newsmill den 19/8 -09: "Två kvinnor har alltså klagat hos DO på att de inte får ha heltäckande klädsel, niqab, där endast ögonen syns, på Västerorts vuxengymnasium Dessa få ord, från den ena anmälaren, sätter i gång en sanslös och dyr karusell. Tiotals människor måste avsätta tid för att diskutera, konsultera, utreda, besvara frågor etc. Innan karusellen har snurrat färdigt har processen slukat massor av energi och resurser av olika slag." Ett fall gällde Jönköpings kommun, som gått med på att betala 35.000 kronor till en kvinna, som inte fått en praktikplats. "Men det handlade ju inte om 'etnisk tillhörighet' utan om att kvinnan inte kunde tala bra svenska! ... nog måste man ju kunna kräva att människor behärskar svenska om de ska arbeta eller praktisera. Om det inte är ett jobb där man inte behöver tala med någon eller förstå instruktioner eller kunna läsa anvisningar, förstås." Ytterligare ett fall gällde en man och hustru som inte fick intyg för förtidspension. Där handlade det om ett väsentligt högre belopp - 160.000 kr. DO i pressmeddelande oktober -09:
"Kvinnan och mannen upplever utlåtandena som mycket förnedrande
och kränkande. Läkaren skrev bland annat i utlåtandena
att hos invandrargrupper från Medelhavet ('särskilt greker
och turkar'), där en make/maka har sjukpension, ökar sannolikheten
att även den andra parten 'insjuknar'." Diskrimineringsindustrin har sina givna både vinnare och förlorare. Till vinnarna hör naturligtvis de som har sin utkomst genom verksamheten och kan göra karriär. Antalet anställda på DO var 90 år 2009. Till detta kommer konsulter och forskare, som också kan få sysselsättning och inkomster "Folkhemmets balkanisering": "I Sverige finns det ett diskrimineringsindustriellt komplex, där staten spelar huvudrollen. Medverkar gör också den akademiska världen, där särskilda anslag till forskning om genus eller strukturell diskriminering har ökat markant under senare år. Här hittar man även särskilda konsulter med inriktning på diskriminering. De senare har kunnat se goda intäkter strömma in, inte minst från EU-projekt men även från arbetsgivare som har att hantera diskrimineringslagstiftningen." "Den av staten ledda kampen mot diskriminering har fött en helt ny näringsgren, eller industri om man så vill,.. att kämpa mot diskriminering har blivit lönsamt och en säker karriärväg." Till vinnarna hör naturligtvis även de som kan få ut höga skadestånd med hjälp av DO. Fri Information: "Nytt i förslaget till skärpt lag mot etnisk diskriminering är även att en arbetssökande kan få skadestånd för etnisk diskriminering även om han/hon är ensam sökande och företaget beslutar sig för att avbryta rekryteringen, d v s inte anställa någon alls. Eftersom en ensam sökande alltid måste vara mest meriterad, öppnar sig här gyllene möjligheter till skadestånd." Från Merit Wagers blogg den 19/8 -09: "Att anmäla arbetsgivare och skolor för diskriminering hos DO har blivit ett enkelt sätt att tjäna pengar. Alltfler ärenden görs upp genom sk förlikning istället för i domstol." Ett nytt rekordkrav beskrivs på Fria Nyheter den 16/11 -09, mot Friskis och Svettis i Malmö. DO kräver där ett skadestånd på 100.000 kronor till två muslimska kvinnor, vardera. Chefen hade uttalat sig negativt om deras religion. Till förlorarna hör naturligtvis skattebetalarna, både genom vad DO kostar - 93 miljoner år 2009 - och genom de skadestånd som kommuner pressas till att betala. Till förlorarna hör också småföretag, som kanske avstår från att nyanställa vid behov eller som tvingas betala skadestånd. Från Merit Wagers blogg den 19/8 -09: "Integrations- och diskrimineringsindustrin i Sverige sysselsätter massor av människor och kostar väldigt mycket pengar. Ingen vet hur mycket. Men gör den någon konkret och reell nytta att tala om? " Nyttan är i själva verket negativ, genom all den tid och kraft som avleds från produktiv verksamhet. "Folkhemmets balkanisering": "En massa resurser och arbetstimmar läggs ner för att motverka diskriminering - vare sig den existerar eller inte - istället för att utföra mer produktiva saker. Som till exempel att forska om frågor som faktiskt är viktigare för vår välfärd än vad diskriminering är, eller att ägna sig åt företagets affärer i stället för att fylla i planer och kartläggningar..." Har diskrimineringslagarna minskat diskrimineringen i det svenska samhället? Nej, i varje fall inte den självupplevda diskriminering, som kan generera extrainkomster: "Folkhemmets balkanisering": "Den springande punkten i den diskrimineringskultur som vuxit fram tycks vara att den ena, förment förfördelade, parten själv får avgöra vad som är diskriminering samt en rätt att göra vad man vill även utanför den privata sfären." "... diskrimineringslagstiftningen paradoxalt nog verkar leda till ökad diskriminering. Fler diskrimineringsgrunder, generösare definitioner, galopperande subjektivism, slappa bevisregler och en allmänt kravlös inställning..."
|
