| Kapitel 13: FÖRLJUGENHET d) Propaganda som smyger |
|||||||
5. Upprepning och tillvänjning Grundläggande är makten att bestämma dagordningen och att inneha problemformuleringsprivilegiet. Det betyder att kunna avgöra vad som ska anses vara problem och vad som ska diskuteras. Detta ligger ju inbyggt i ägandet av media, i kontrollen över debattutrymmen och urvalet av "nyheter". Inför kritikers påtalande av att ett "lock" lagts på invandringsfrågan svarar de politiskt korrekta att inget sådant lock finns, invandringen "diskuteras ständigt". Vad de då bortser från är att nästan alla som får deltaga i den diskussionen i grunden har samma uppfattning, att invandringen ska fortsätta i oförminskad omfattning. Det har med andra ord varit skendiskussioner, från vilka meningsmotståndare hållits borta. Här kan också noteras att: • när rasistiskt våld mot svenskar inte längre kan förnekas blir pk-bekymret inte detta våld i sig, utan risken för att det kan leda till "främlingsfientlighet" • när SD vinner ökat opinionsstöd är inte bekymret de problem som ger SD detta stöd, utan partiet Sverigedemokraterna och hur det med olika trix ska kunna motas bort. Redan genom att göra något till en nyhet och ge det stora rubriker kan man förmedla en önskad uppfattning hos mottagarna, om hur saker och ting är eller inte är, bör eller inte bör vara. . Exempel på detta är tidningsrubriker ganska nyligen om "rasistgroda" eller "lintotts-groda" - kring ett uttalande som i sak inte alls var konstigt. I en TV-tablå i oktober 2009 utannonserades programmet "välkomna nästan allihopa" med frågan "När förlät vi Bert Karlsson?". Därvid förutsättas dels att det finns ett "vi" med samma åsikt, dels att det finns något för vilket Bert Karlsson behöver förlåtas. Ett tredje exempel är hur Andreas Carlgren uttryckte resultatet av en undersökning som gjorts av Integrationsverket kring etnisk diskriminering, som visade att fler svenskar än tidigare föreställde sig att sådan diskriminering förekom i stor omfattning. Carlgrens omdöme blev att "medvetenheten ökat" om denna diskriminering - med underliggande budskap att en sådan diskriminering i verkligheten hade stor omfattning.. Något som aldrig har påvisats, inte heller genom Integrationsverkets enkät bland svenskar. Skulle en enkät visa att en majoritet tror att Mexico ligger i Asien så blir ju detta inte mer sant för den skull. Vad enkäten visade på var förekomsten att förutfattade meningar, dvs fördomar, med innebörd att en sådan diskriminering ökat - möjligen som resultat av en enveten propaganda. Två andra varianter är ansatser som: • "Kan inte uteslutas" • "Kan inte konstateras". Båda dessa ansatser kan sedan skarvas vidare så att de omvandlas till uttryckliga påståenden. Så har också förekommit i verkligheten. Med denna metod kan journalister producera sina egna nyheter. (se vidare bilagan)
Och så hade vi denna "nyhet" från Metro. När själva begreppet "hatbrott" är så konstruerat att i stort sett bara invandrare kan räknas som offer, då ger inte nyheten så mycket information som först kan tyckas. Till manipulerandet med ord kan räknas även medias beskrivning av sammanstötningar mellan olika grupper. Invandringskritiker klassas konsekvent som "högerextremister", vare sig de är våldsamma eller ej. Våldsamma vänsterextremister belönas däremot med det positiva epitetet "aktivister". När fyra unga sverigedemokrater på väg från ett torgmöte i Stockholm i augusti 1997, överfölls av ett 30-tal beväpnade AFA-iter och slogs blodiga, blev DN-rubriken "Bråk uppstod". Genom att utdela hedersomnämnanden och att utnämna någon till "hjälte" kan tankarna styras i önskad riktning. När Aftonbladet hösten 2009 utsåg "vardagshjältar" blev en av dem Anna Venegas Rydmark och hennes gärning var att under 18 års tid förse "papperslösa" med sjukvård. Det kan ju synas behjärtansvärt, men dessa människor befann sig alltså olagligt i Sverige, de hade stannat kvar i strid med myndighetsbeslut. I juryn satt bl.a. Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm. Budskap kan också förmedlas genom bilder, utan att rymma uttalade påståenden. Budskapet i bilderna nedan, från Falu-Kuriren år 2009, blir ju att det vid våldtäkter är det vanligare att förövaren är svensk och offret invandrare, än tvärtom.
Samma typ av budskap går igen i dessa bilder, från en självförsvarskurs för kvinnor, i regi av Vänsterpartiet.
Det är inte bara massmedia som försöker luras genom sitt bildval, det gäller även vissa kommuner. "Ensamkommande flyktingbarn" - vilka i verkligheten utgörs av unga män - illustreras på detta sätt av Huddinge och Skellefteå kommuner:
En typ desinformation är också när massmedia går ut med direkt felaktiga uppgifter i enskilda fall, men sedan inte publicerar några rättelser. Eller publicerar rättelser, men så undanskymt att det inte uppmärksammas. Beträffande diskoteksbranden i Göteborg 1998 gick misstankarna från början i den riktningen att skinnskallar skulle ha varit förövare. I själva verket var det några unga iranier, men långt efter att detta stått klart levde många kvar i föreställningen om skinnskallar. Från denna brand ger Eva Bergqvist i Fri Information även ett annat exempel. En ung algerier, Yacine, utropades som hjälte, för att ha räddat flera ur branden. Senare framkom att det nog inte var så, klart var hursomhelst att han var kriminell.
Motsvarande gällde biblioteksbranden i Linköping 1996. Direkt gick man ut med bilden att det var ett rasistdåd. Branden var anlagd, och förövarna var "rasister". Redan efter några dagar avfärdade dock polisen denna teori - uppenbarligen pekade nu spåren i en helt annan riktning. Men då blev det tvärtyst i media.Och innan rasistdådshypotesen övergivits hade skolminister Ylva Johansson hunnit skriva ett debattinlägg i en tidning, baserat på denna felaktiga hypotes. Senare, på nyårsdagen, återkom ämnet Linköpingsbranden när TV2 skulle summera det gångna året. Istället för att korrigera sin felaktiga attentatsteori från tidigare upprepades den därvid ytterligare än gång. Journalisterna föll m.a.o. offer för sin egen felaktiga information, och spädde på den ytterligare. Redan det faktum att en uppgift upprepats ett antal gånger ger den tydligen en slags status som fakta - även om uppgiften är felaktig, och man egentligen vet om detta Tillgång till rikstäckande massmedia betyder tillgång till "eldkraft". Om denna utnyttjas till att upprepa vissa teser och påståenden, så blir detta snart till sanningar för många - oavsett hur litet av saklig grund som teserna har. Det kan gälla påståenden om att invandrare diskrimineras på arbetsmarknaden, att invandringen räddar pensioner och äldreomsorg eller att SD är nazistiskt. Även spelfilmer - som ju är fiktion - kan utnyttjas för att påverka verklighetsbilder. T ex att det våld som förekommer i samhället primärt har vita och blonda människor som förövare. Så var fallet redan i filmen "Vänd dem inte ryggen" från 1955. Färska exempel är filmerna om "Karate-Kid".
I det kontinuerliga kampanjandet, det ständiga nötandet, de oupphörliga upprepningarna, ligger också en effektiv propaganda. Här finns ju exempel från svenska dagstidningar som skulle kunna fylla en hel bok - artiklar om "flyktingar" som bör få stanna i Sverige. Bara ett exempel i mängden, från NSD den 25/1 -10: "Åtta års väntan på uppehållstillstånd I åtta år har iraniern Naser Zaree, 41, bott i Kiruna, jobbat, studerat svenska och betalat skatt. Nu tycker han att det är dags att han beviljas ett uppehållstillstånd. - Som det är nu är varje dag svår, säger han." "Under tiden har asylprocessen haft sin gång. Naser Zaree räknar med att han har fått mellan sex och åtta negativa besked. Av någon anledning har någon avvisning aldrig verkställts." "Naser
Zaree har svårt att uttrycka i ord vad åtta år
av ständig oro kan göra med en människa. "Han
vill inte gå in på vilka asylskäl han har anfört
eller vad som skulle kunna hända om han avvisades till Iran.
Det som hände där hör till ett annat liv i en annan
tid. Merit Wager kommenterar på sin blogg den 26/1 -10: "...hur ensidigt och tendentiöst får man skriva i en artikel som läses av tiotusentals människor??? Var är konstaterandet att man inte kan få asyl eller uppehållstillstånd genom att inte respektera att man fått avslag på sin ansökan om asyl eller permanent uppehållstillstånd (PUT) - inte en men sex eller åtta gånger? Menar NSD att man ska kunna tvinga sig till uppehållstillstånd för att man struntat i vad svenska myndigheter och domstolar har kommit fram till? Så fungerar inte lagen, där finns ingen paragraf som säger:
När det gäller varför avvisning inte verkställts borde man på NSD vara så pass väl insatt att man känner till att det hänger på den sökande själv..." "Här handlar det inte om åtta års väntan på uppehållstillstånd! NSD bör titta på handlingarna och se efter när avslagen kom (i Migrationsverket och utlänningsnämnden eller migrationsdomstolen), det var förmodligen för omkring sex år sedan. I så fall var väntan cirka två år, inte åtta! Och efter att man fått avslag i två instanser och om ärendet inte tas upp till prövning av Migrationsöverdomstolen har man heller inte enligt utlänningslagen rätt att arbeta här, eftersom man enligt lagen ska återvända för att man inte fått tillstånd att stanna här."
|
