1. Sverigedemokraterna

Utan överdrift kan sägas att en bild har etablerats av att Sverigedemokraterna från början var ett mer eller mindre renodlat nazistiskt parti.

Det kanske främsta sakskäl som då anförs är att partiet är sprunget ur BSS - Bevara Sverige Svenskt. Som påstås ha varit nazistiskt.

Vilken saklig grund finns för detta påstående?

• Sant är nog att det fanns en svans av skinnskallar som satte sin prägel på utåtriktade arrangemang, både för BSS och SD under de första åren.

• Sant är att det bland SD:s medlemmar fanns de som, innan de blev medlemmar, varit nazister. Dit hörde Anders Klarström, partiledare 1989-95.

Wikipedia: "Anders Klarström var som tonåring aktiv i det nynazistiska Nordiska rikspartiet, vilket Sverigedemokraterna dock inte kände till när Klarström valdes till talesman på partiets riksårsmöte i Stockholm i juni 1989, men han tog avstånd ifrån detta under sin tid i Sverigedemokraterna"

• Sant är också att det funnits medlemmar som lämnat partiet och blivit nazister.  Det främsta exemplet där är Tina Hallgren, som representerat SD i Höörs kommunfullmäktige i början av 90-talet.

• Sant är vidare att det i partiets periferi funnits enskilda individer som varit våldsfixerade och utflippade.

Ändå blir det  orättvist att karaktärisera Sverigedemokraterna som helhet som ett nazistiskt parti, under någon tid av dess historia.

År 1995 tillträdde Mikael Jansson, tidigare centerpartist, som partiledare.

Med Jimmie Åkesson, partiordförande sedan år 2005, har en genomgripande förnyelse skett av Sverigedemokraterna.

2. Blågula frågor

Båda de drivande personerna bakom Blågula frågor - Anders Sundholm och Jan Milld - har tidigare varit aktiva inom både Socialdemokratin och Miljöpartiet.

Med hjälp av medialt överläge och rymliga samveten kunde man ändå, under åren 1995-2001, förmedla en bild av Blågula frågor som "högerextrem" och värre.

Det kunde inte ske genom några sakliga uppgifter, utan man var hänvisade till att klistra etiketter. Genom att göra detta med intensitet och uthållighet, samtidigt som genmälen förvägrades, kunde man ändå lyckas.

• År 1995 kom drevet mot BGF-ordförande Sundholm, med dagstidningsrubriker över hela landet om "den främlingsfientlige".

• Året därpå kom miljondistributionen av Expo nr 3/96, med artikeln "Blågult rättshaveri".

• Våren 1997 hade lokaltidningen "Mitt-i-Haninge" en insändare av folkpartisten John Glas. Han anklagade BGF för "starka fascistiska förtecken" - eftersom organisationen pläderade för yttrandefrihet. Detta hade även Hitler (enligt Glas) gjort. MiH tog in ett svar men hade då tagit bort de delar av texten som rymde de starkaste argumenten. Genom att publicera en halv insändare kunde man hävda att BGF fått försvara sig, samtidigt som läsarna gavs intrycket att argumenten var tunna.

• Hösten 1997, den 17/11, hade NST - Nordvästra Skånes Tidningar - en artikel om Skånes väl med rubriken "PARTIET HAR LÄNKAR TILL NYNAZISM PÅ INTERNET". Av texten framgick att man syftade på Blågula frågor. NST-redaktören vägrade att gå med på vare sig rättelse eller genmäle.

• År 2001, Öppna Kanalen i Stockholm. I ett TV-program gick man ut med anklagelser om att BGF skulle vara "extremister" och "nazister". Genmäle vägrades.

• År 2001 gav också ABF i Haninge ut skriften "Vi synar Sverigedemokraterna". Vad som där lades SD till last var ett påstått samarbete med BGF:

"De har dessutom i Haninge kunnat etablera samarbete med den grupp som ger ut den nazianstrukna, invandrarfientliga och högerextremt orienterade tidskriften 'Blågula frågor'."

Allvaret i att vara "nazianstruken" underströks samtidigt i skriften:

"Miljontals människor hade av rasismens och den etniska rensningens ideologer samlats ihop likt boskap och förts till döden. En djupt chockad värld enades om att aldrig mer acceptera en utveckling och en politik liknande den som i det av nazister styrda Europa förde miljoner och åter miljoner människor till tvångsarbete, koncentrationsläger och gaskammare."

Denna smädeskrift distribuerades till skolor och partiaktiva i kommunen. I ett följebrev skrev ABF-ordförande Barbro Nordgren att skriften vill "illustrera hur antidemokratiska rörelser i en förklädd demokratisk mantel skapar sig legitimitet som påminner oss om 30-talet."

ABF Haninge vägrade att gå ut med några rättelser.

När en bild på detta vis etablerats av BGF kunde debattsidesredaktörer på  olika tidningar hänvisa till denna som skäl att inte publicera inlägg från företrädare för BGF.

Av störst betydelse i detta sammanhang torde dock vara uppförandet av BGF på "World Antisemitism Report" 1997.

SE VIDARE BILAGA