Kapitel 12: MAKTENS METODER c) Medborgare skräms till tystnad genom hot eller bestraffningar |
|||||||
5. AFA-hot och angrepp mot hem Det är en allmänt utbredd känsla hos svenskarna, att det kan vara farligt att lägga kritiska synpunkter på invandringen, att man kan drabbas av olika typer av sanktioner. Denna känsla må vara överdriven, men den är inte ogrundad. Till de sanktioner man kan drabbas av hör de rent juridiska och straffrättsliga. Detta fick en boende i Bunkeflostrand i Skåne erfara år 2001. I ett e-postbrev till en socialdemokratisk politiker inom Malmö kommun hade han framfört invändningar mot att kommunen lät en stor muslimsk bidragsförsörjd familj av afghaner flytta in i en villa bredvid hans egen. Politikern såg till att polisanmäla mannen för hets mot folkgrupp. Han blev både åtalad och fälld i tingsrätten. Med formuleringen "en hoper araber" ansågs han ha uttryckt "missaktning för folkgrupp". Lagparagraferna är ganska luddiga, så det är svårt att i förväg veta om ett uttalande är straffbart eller inte. Det kan bero på domstolens bedömning, varvid det har betydelse både vem det är som sagt något och i vilket sammanhang det skett. Den som vill vara helt på den säkra sidan kan således göra klokt i att vara tyst. I all synnerhet gäller detta för medborgare ur arbetarklassen, vars vardagliga språkbruk lättare gör ett anstötligt intryck på jurister och höga politiker. Ur samtliga sju riksdagspartier i Sverige har medlemmar blivit uteslutna pga en kritisk inställning till den förda invandringspolitiken. • Ur Centerpartiet uteslöts Sven-Olle Olsson 1988 • Ur Vänsterpartiet uteslöts Kenneth Sandberg 1992 • Ur Miljöpartiet uteslöts Anders Sundholm 1996 • Ur Folkpartiet uteslöts Bertil Salomonsson på 1990-talet • Ur Socialdemokraterna uteslöts Anders Lindström 2001 • Ur Moderaterna uteslöts Eva Bergqvist och Christer Ewe 2002 Åtminstone en person har blivit utesluten ur Kristdemokraterna, men vi har inte hans namn. Beträffande politiska partier kan man hävda att ett parti är till för att driva en viss politik, och det kan vara naturligt att personer som inte vill arbeta för denna politik då inte hör hemma inom partiet. Men hur kan detta gälla samtliga riksdagspartier, när minst hälften av alla väljare önskar en stramare invandringspolitik? Det har även förekommit ett antal uteslutningar ur fackföreningar. • Kenneth Sandberg uteslöts inte ur sitt fackförbund, Jusek, man lät honom vara med och betala medlemsavgift. När han avskedades från Invandrarverket och behövde fackets hjälp vägrade man dock att hjälpa honom, med motiveringen att han gått med i Sverigedemokraterna 1997. • Eva Remnebratt, socionom och sverigedemokrat i Haninge, uteslöts Akademikerförbundet SSR år 2006. "Vi står för allas lika värde, inte bevara Sverige svenskt, säger SSR:s förbundsdirektör Lars Holmblad." Ur Transport har ett antal sverigedemokrater uteslutits: • Adam Marttinen, renhållningsarbetare i Eskilstuna, uteslöts år 2005. • Mikael Hamrén, yrkesförare i Söderhamn, uteslöts år 2006. • Mats Kjellman, formputsare i Kristianstad, uteslöts år 2006. Sedan finns det andra organisationer som ska arbeta för ett avgränsat mål och där samla i princip alla, oavsett skiljande åsikter i andra frågor. • Nätverk mot kvinnovåld. Adam Marttinen gick i februari 2005 till ett möte för att deltaga i ett manligt nätverk mot kvinnovåld. Efter att han skrivit sitt namn på deltagarlistan uppstod en häftig diskussion där några förklarade att de inte skulle deltaga i nätverkets arbete om Marttinen tilläts vara med. • Manifestation mot våld Det har också förekommit att man manat till deltagande i manifestationer "mot det nazistiska och rasistiska våldet" - men med förbehåll. Så gjorde Stieg Larsson och Kurdo Baksi från Expo, i en artikel i Aftonbladet den 7 juli 1999. Formuleringen på slutet löd: "Alla ni som vill leva i ett ... mångkulturellt Sverige uppmanas att ansluta er...". Med andra ord: invandringskritiker var inte välkomna att deltaga i manifestationen mot detta våld. Och då anmäler sig en fråga: var det verkliga syftet att motverka våld, eller var det att monstrifiera invandringskritiker? • Allan Jönsson i Skåne hade länge varit fackligt förtroendevald lokalt inom Industrifacket. Efter att han gått med i Sverigedemokraterna ingrep förbundsledningen. År 2004 ogiltigförklarade man medlemmarnas val av honom till styrelsen. • Samma sak hände år 2004 inom fackförbundet Kommunal. Gunilla Persson, sverigedemokrat i Värmland, hade valts till fackordförande lokalt. Förbundsledningen avsatte henne. • Ett annat exempel gäller uppdrag som nämndeman. Anders Sundholm satt i mitten av 1990-talet som nämndeman i Svea Hovrätt, han hade många års erfarenhet av att sitta i tingsrätter. Efter att massmedia startat ett drev mot honom 1995 pga hans engagemang i Blågula frågor blev han ej mer föreslagen som nämndeman. • Även Karl Johan Lidefeldt blev ifrågasatt som nämndeman i media. Som aktiv i "Folkviljan och Massinvandringen" förutsattes han inte kunna besitta någon integritet och döma rättvist när invandrare stod åtalade. Lidefeldt hade varit nämndeman i över 20 år, han fick fortsätta att vara det. Det finns också flera exempel på hur sverigedemokrater eller andra invandringskritiker drabbats av yrkesförbud. • Leif Zeilon är ett tidigt exempel. Genom Bo Holmströms TV-program Magasinet blev hans engagemang i BSS känt, samtidigt som BSS framställdes i maximalt dålig dager. Omgående blev Zeilon avskedad från sin anställning på dataavdelningen i fackföreningsägda BPA. Detta inträffade så tidigt som år 1980. Ur boken om BSS: "I
TV 2:s Rapport den 9 december 1980 framträdde Bertil Whinberg,
BPA:s styrelseordförande och tillika ordförande i Byggnadsarbetareförbundet
(1984 valdes han in i verkställande utskottet i den socialdemokratiska
partistyrelsen). Han sade ordagrant följande: • Richard Jomshof har två gånger tvingats lämna en anställning som gymnasielärare, av politiska skäl - han var sverigedemokrat. - År 2001 tvingades han sluta sin anställning på af Chapmansskolan i Karlskrona. - År 2006, upprepades detta, vid ett gymnasium i Växjö. • Kenneth Sandberg fick 1997 avsked från Invandrarverket, till följd av sitt engagemang i organisationen "Folkviljan och Massinvandringen". • Bo Hofvander fick 1998 av samma skäl lämna en deltidsanställning inom pensionärsorganisationen PRO. Många fler har blivit ifrågasatta och hamnat i blåsväder - inte pga sättet att sköta sin arbeten utan pga sina sverigevänliga åsikter. • Åke Wedin, högskolelärare, hängdes ut av Expo och sedan i Expressen våren 1996 för sina böcker om invandringen. Sedan blev det drev i lokala media, för att få honom avskedad. Detta misslyckades dock, genom att berörd skolpersonal var rakryggad. • Eva Nyman, högskolelärare i nordiska språk och sverigedemokrat, hade fått ett vikariat på "Högskolan Dalarna". I Dala-Demokraten den 30/1 -02 skrev företrädare för elevkåren: "... i framtiden kan vi tvingas acceptera att slipsfascisterna är en naturlig del av vår vardag. Vi tycker det är obehagligt. Vi vill inte ha samröre med en sverigedemokrat. Vi vill inte att Högskolan och dess studenter ska sammanlänkas med ett parti som inte vill att kulturer och nationer ska integreras med varandra. Högskolan Dalarna ska vara en mångkulturell och öppensinnad mötesplats." 5. AFA-hot och angrepp mot hem Den vänsterextrema nättidningen Indymedia publicerade 2002 personuppgifter om Sverigedemokraternas kandidater och uppmanade sina läsare att fylla på med uppgifter som saknades. Det gällde adresser och telefonnummer. Syftet med detta kan vara dels att skrämmas genom att skapa en hotbild, dels att faktiskt underlätta för dem som vill trakassera. Det finns flera exempel på att angrepp har iscensatts mot invandringskritikers hem. Kenneth Sandberg är den som varit mest utsatt. Under valåret 2002 inträffade följande: 1. Den 23 mars. Husvägg sprejad med texten "Krossa rasismen". Väggen tillhörde Sandbergs granne men var avsedd för hans hus. 2. Den 9-10 april. Punktering av ett däck på Sandbergs bil, som stod vid hans hus. 3. Den 14 april. SD skulle ha internt möte i Kävlinge värdshus, men ägaren backade ur efter hot. Mötet hölls i stället i en kommunal lokal. Deltagarna trakasserades av AFA-iter. 4. Den 27 maj. Alla fyra däcken punkterades på Sandbergs bil vid hans bostad. 5. Den 12-13 juni. En gatsten slängdes in i Sandbergs hus genom en fönsterruta som krossades. På stenen var skrivet siffrorna "0418" - riktnumret till Landskrona. Där hade Sandberg på lördagen medverkat vid ett torgmöte. 6. Den 26-27 juni. Två stenar slängdes samtidigt - vid tvåtiden på natten - in genom två olika fönster i två olika rum i Sandbergs bostad. Stenarna var stora, vägde vardera cirka 7 kilo, och förorsakade stor förödelse. Om Sandberg vid tidpunkten suttit på sin skrivbordsstol skulle han ha blivit allvarligt skadad. Det var inga lortiga stenar, utan uppenbart medhavda - dådet var alltså inte spontant, utan planerat. Inget av dessa dåd har rönt någon större uppmärksamhet i svenska massmedia. Andra personer, vars hem har angripits: • Eva Nyman har fått fönsterrutor inslagna, bilen uppbränd och utsatts för mordhot. • Jan Milld har två gånger fått väggen i det hus han bodde sprayad. Vid midsommaren 1996 - två veckor efter AB/Expressens Expobilaga - stod det med meterhöga bokstäver "JAN MILLD - RASISTSVIN". Våren 1997 - efter insändare i lokaltidningen - stod det "VI SER DIG JAN MILLD - FASCISTSVIN". • Janne Ljungberg, Sverigedemokraternas toppkandidat i Jönköping, blev valåret 2002 utsatt för mordhot via telefon: "Jävla rassejävel, du skall dö!" Den 23 juli blev han åter uppringd och hotad. Hans telefonsvarare spelade in följande: "Du skall dö, du skall dö, du skall dö, du skall dö, du skall dö, AFA är efter dig!" • Sommaren 2003 vandaliserades en bil tillhörandes en Lidköpingsbo. På bilen hade klottrats ordet "SD", ett likhetstecken och ett hakkors. Samtliga rutor, utom framrutan, var dessutom krossade. • Natten mellan den 9 och 10 oktober 2003 utsattes en sverigedemokrat i Örebro för ett försök till mordbrand. Man lade en lapp i hans brevlåda med texten "HATA SD", varpå man tände eld på förrådsdörren alldeles bredvid ytterdörren. Om inte den boende hade varit vaken och hört lappen falla ned i brevlådan kunde branden ha spridit sig. • Björn Hammarbäck, socialdemokratisk kommunpolitiker i Fagersta i Västmanland, gjorde år 2004 offentliga uttalanden som var kritiska mot invandringspolitiken. Detta resulterade inte bara i häftiga angrepp från SSU. Det ledde också till att hans familj utsattes för hot. Som följd av detta valde Hammarbäck att lämna det socialdemokratiska partiet. Det förekommer också att dissidenter blir direkt fysiskt misshandlade. Några fall i mängden: • Den incident från Stockholm i augusti 1997 som jag tidigare nämnt, av DN rubricerad "Bråk uppstod". Fyra sverigedemokrater på väg från ett möte blir överfallna av ett stort antal beväpnade motståndare. De fyra blev allvarligt misshandlade och måste efteråt föras till sjukhus. • I Lidköping den 19 april 2003 genomfördes en attack som närmast var ett mordförsök. I samband med flygbladsutdelning blev en ung sverigedemokrat attackerad av en grupp syndikalister och AFA-iter. En stor sten slängdes mot honom, träffade i huvudet och fällde honom till marken. Därefter fortsatte misshandeln genom att man stampade på hans huvud. Hade stenen träffat några centimeter annorlunda hade han kunnat dö, berättar läkaren som tog hand om sverigedemokraten på Lidköpings akutmottagning. • I juli 2004 blev Johan Rinderheim, ordförande i SD Stockholm misshandlad på Södra stations pendeltågsperrong. Två ynglingar gick fram till Rinderheim, kallade honom "nassesvin" och levererade två knytnävsslag mot ansiktet. • I januari 2005 skulle SDU Stockholm hålla årsmöte i medborgarhuset i Alvik. Deltagarna attackerades då av ett femtiotal svartklädda och maskerade personer. SDU-arna hindrades från att gå in i möteslokalen och flera SDU:are misshandlades, däribland SDU:s förbundssekreterare, Martin Kinnunen. • Fyra år senare, sommaren 2009 blev Martin Kinnunen, då SD:s pressekreterare, åter utsatt. I Gullmarsplans T-banestation blev han och hans flickvän angripna av ett gäng AFA-iter, beväpnade med knogjärn. Misshandeln fortsatte med sparkar när de låg på golvet. SD-Kuriren har publicerat uppgifter om attentat som drabbat företrädare för partiet Det andra attentatet mot Kenneth Sandbergs hem i juli 2002 skulle kunna rubriceras som mordförsök. Detsamma gäller sabotaget mot den bil som tillhörde Erik Hellsborn, sverigedemokrat i Varberg, i december 2009. Ur Expressen den 7/12 -09: "SD-politiker utsatt för attentat Sverigedemokraten Erik Hellsborn utsattes på måndagen för ett attentat. Ute på motorvägen upptäckte han att bultarna till hjulen på hans bil skruvats av." Hellsborn märkte att styrningen inte fungerade som den skulle och ställde ifrån sig bilen. "Efter upptäckten ringde Hellsborn polisen som hittade elva av tolv bultar på Hellsborns parkeringsplats. Grannar vittnade också att de sett två personer uppehålla sig vid Hellsborns bil natten till måndagen." Erik Hellsborn hade sju år tidigare blivit utsatt för ett annat attentat då en tegelsten kastades in genom fönstret till hans bostad. Till de frekvent utsatta hör också Erik Almqvist, SDU-ordförande. Vid ett tillfälle kan det ha varit fråga om mordförsök. Politiskt inkorrekt, den 12/2 -09: "Mordförsök på Erik Almqvist, SDU-ordförande, av vänsterextrema knivmän i Stockholm - den mest drivande välkänd syndikalist från Malmö Efter ett medlemsmöte med Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) i Stockholm i lördags kväll blev ordförande för SDU, Erik Almqvist, tillsammans med en annan medlem i SDU jagad av två knivbeväpnade män. Den vänsterextrema organisationen 'Revolutionära Fronten' har sedan dess tagit på sig dådet, som SDU menar är att betrakta som ett allvarligt hot mot demokratin och mot ungdomars rätt till samhällsengagemang. Almqvist och den andra medlemmen undkom genom att fly in på en kundtoalett på en restaurang och låsa om sig. Trots det gav gärningsmännen inte upp utan bankade på dörren och skrek mordhot. Även restaurangpersonal mordhotades med kniv." SDU har lyckats identifiera gärningsmannen, en aktiv syndikalist. Ändå har han inte gripits av polisen. "Under det senaste halvåret har Erik Almqvist blivit utsatt för ett antal hot, misshandel och överfall (med bl a flaskor, käppar, stenar och nu även knivar). För ett par veckor sedan träffades Almqvist av en stor sten då han talade på ett torgmöte på Norrmalmstorg. Almqvist har även fått sitt trapphus vandaliserat med fönsterkrossning och målade hot, hela sin ytterdörr igenlimmad och han har blivit utsatt för såväl stenkastning, som ägg-, flask- och burkkastning, spottloskor mm på torgmöten i samtliga Sveriges tre största städer." För ett grovt attentat utsattes även Vavra Suk, redaktör för Nationell Idag och aktiv ND:are. Ur Aftonbladet den 9/2 -09: "20 man till attack med stenar och påkar Plötsligt gick gänget gick till attack. Med stenar och påkar överföll ett tjugotal personer Nationaldemokraternas grundare. Vávra Suk, 35, slogs blodig innan han lyckades fly in i sin bil." Det har även förekommit bombdåd. Ett sådant förstörde år 2000 musikgruppen Ultima Thules studio, och för dem mycket stora värden förstördes. Det blev sedan problem att finna ett försäkringsbolag som ville försäkra lokalen med utrustning. I Fri Information nr 2/00 skrev Eva Bergqvist: "För fyra år sedan fördömde en enig presskör, politiker från samtliga partier, debattörer i radio och TV och hela det vanliga tyckaretablissemanget sabotörers angrepp på demokratin och tryckfriheten. Då gällde det Expo, den 'ansedda, antirasistiska' tidskriften, som påstods vara utsatt för upprepade hot samtidigt som tryckeri och distributörer drabbades av vandalisering i form av klotter och fönsterkross. Reaktionen var massiv, trots att veterligt inga allvarligare skador inträffade ens på egendom och ingenting förhindrade Expos fortsatta utgivning." "Natten mellan den 9 och 10 februari i år brandhärjades musikgruppen Ultima Thules inspelningsstudio i Nyköping. Lokalerna totalförstördes liksom större delen av fastigheten. Utöver Ultima Thule drabbades flera andra småföretag med lokaler i fastigheten. Händelsen gavs minimalt massmedialt utrymme förutom några artiklar i lokaltidningen Södermanlands Nyheter." "Ingen enda kändis, inte en chefredaktör, inte en enda politiker har uttalat sig mot bombattentatet. Ingen har talat om hot mot demokratin, tryckfriheten eller rättssäkerheten. Polisens ansträngningar att spåra förövaren/ förövarna verkar begränsade. De milsvitt skilda samhälleliga reaktionerna på Expo-affären och Ultima Thule-bomben är utomordentliga exempel på hur makthavarna och den moraliska eliten på få år raserat rättssamhällets fundament. I Sverige har invånarna inte längre samma värde, inte samma rättskydd, inte samma rätt till samhällets resurser. De gynnade består inte bara av de rika och mäktiga utan främst av de 'rättänkande'." "Möjligen försöker de(n) ansvariga för bomben i Ultima Thules lokaler försvara sig med samhällets hittills försonliga attityd till vänstersabotörer. Sabotage av valkampanjer och torgmöten - senast mot Sverigedemokraterna och Det Nya Partiet - EU-valet, Shellstationer, pälsaffärer, minkfarmer, försöksdjursanläggningar, porrbutiker har sällan resulterat i gripanden och nästan aldrig i fällande domar. Detta kan jämföras med polisens massiva insatser mot förmenta nazidekaler och vit makt-konserter. Samhället har emellertid ansvaret inte bara för underlåtenhet att reagera mot vänsterextremistisk brottslighet. Den veritabla hetskampanj politiker, myndigheter och olika ideella (men offentligt finansierade) organisationer bedrivit mot vad man kallar rasism, nazism, främlingsfientlighet och högerextremism sätter självklart spår. Inte så att svenska folkets motstånd mot invandringspolitiken minskar. Däremot invaggas hugade bombkastare och mordbrännare i föreställningen att det näst intill är sanktionerat från högre ort att angripa personer och företeelser stämplade som rasistiska/nazistiska/ främlingsfientliga. Månaderna före attentatet i Nyköping intensifierades kampanjen mot den s k vit makt-musiken, som anses finansiera den nynazistiska verksamheten i Sverige. Visserligen har Ultima Thules musik ingen beröring med vit makt-sfären. Ultima Thule har aldrig framfört rasistiska teman, har aldrig påstått att den vita rasen skulle vara överlägsen andra raser. Texterna angriper inte ens invandringspolitiken. I stället handlar texterna i huvudsak om fornnordisk mytologi, om svensk historia och om fosterlandet, oftast i nationalromantisk anda. Detta har dock inte hindrat även statliga utredningar att räkna in Ultima Thule bland vit makt-banden, ja t o m bland rasideologerna." "Historiska museet startade vid årsskiftet projektet Vitt oljud - nordiskt mörker, finansierat av Nordiska ministerrådet. Projektet skall utgå från vit makt-musik och därifrån finna vägar att bekämpa främlingsfientlig och rasistisk propaganda. I samband med förintelsekonferensen sände radio och TV debatter om vit makt-musik. Tidningarna var inte sena att haka på. Samma aktörer/experter återkom: Anna-Lena Lodenius, Per Wikström, Expos Stieg Larsson, CEIFOs Heléne Lööw och Marina Taloyan, TBVs Renzo Aneröd m fl som alla får sin försörjning genom exploatering av vad som påstås vara nazistiska/rasistiska/främlingsfientliga hot mot den svenska demokratin. Alla nämner Ultima Thule, även om de mer seriösa erkänner att musikgruppen egentligen inte tillhör vit makt-sfären. Vad hjälper det, när rubrikerna är Vit makt-musik, Nazistiska sajter, Främlingsfientliga grupper, eller liknande? De(n) för attentatet ansvariga kan glädjas över den ekonomiska och ideella skada man orsakat Ultima Thule. Skadorna på de andra småföretagen i helt andra branscher kanske är en extra krydda. En speciell triumf är naturligtvis Folksams ställningstagande. Kort efter bombattentatet sade Folksam upp musikgruppens försäkring. ... I fax till försäkringsmäklaren talade man emellertid klarspråk. Det rörde sig inte alls om ökad skaderisk utan var ett rent ideologiskt ställningstagande. Folksam vill inte försäkra en grupp med ett rasistiskt rykte, även om ryktet skulle vara falskt eller föråldrat." "Sammanfattningsvis kan bombattentatet mot Ultima Thule lära den hittills aningslöse att de(n) som felaktigt men offentligt stämplats som rasist(er) har berövats sina samhälleliga rättigheter. När man utsätts för attentat och annan brottslighet, tiger media. Man kan inte förvänta sig något större intresse från polisens sida. Politikerna är likgiltiga. Sedan tidigare har man svårt att hyra lokaler för konserter eftersom privata och offentliga ägare vägrar hyra ut till den/dem som åsatts rasiststämpel, hur felaktig stämplingen än är. Dessutom blir man vägrad försäkring. De förment goda, den moraliska eliten, går allt längre i sitt nit att krossa all opposition mot det mångkulturella samhället, verklig eller inbillad. Förmodligen bör Ultima Thules medlemmar och likasinnade vara tacksamma så länge det är möjligt att anlita offentliga kommunikationer, taxi, post, telefon och banker eller att handla i större butikskedjor. Överdrivet? Inte alls. Möjligen är den totala utfrysningen alltför tekniskt och praktiskt komplicerad för att realisera. Att den är målet för den moraliska eliten och dess svans behöver ingen betvivla."
|