| Kapitel 10: HISTORISK ÅTERBLICK l) Amnestier och barn |
|||||||
2. "Engångsbeslut" och amnestier Erfarenheterna visar hur ofta barn används som vapen för utverka ett PUT, för hela familjen. Barn används också för att grovt kriminella ska slippa utvisning. Det hänvisas gärna till barnkonventionen och att man i varje sammanhang måste se till "barnets bästa". Ur Sydsvenskan den 14/2 -04: "Trots hård kritik från flera remissinstanser lägger regeringen inom kort fram ett lagförslag som ökar chanserna för utlänningar som begått grova brott att undvika att bli utvisade ur Sverige. Justitieminister Thomas Bodström vill att domstolarna i högre grad än i dag tar hänsyn till att en utlänning har barn i Sverige innan brottslingen döms till ett långt fängelsestraff som är förknippat med utvisning." "Med lagändringen vill regeringen tydligare efterleva FN:s barnkonvention, som säger att politiker och domstolar alltid ska ta hänsyn till barnens bästa." Regeringen förbereder ett tillägg i utlänningslagen, med lydelsen: "Om utlänningen har barn i Sverige skall barnets behov av samvaro med utlänningen beaktas." Men frågan blir om ens ett fängelsestraff kan utdömas, av hänsyn till "barnets bästa". "Dessutom ska domstolarna oftare än idag begära in skriftliga intyg om huruvida en utvisningshotad utlänning har barn och i vilken mån barnet har 'behov av samvaro med utlänningen'." "Enligt Brottsförebyggande rådet berörs drygt 200 barn per år av en förälders utvisning. Många barn drabbas hårt av dessa separationer. Men barnen drabbas inte bara av själva utvisningen. De avskärmas också från umgänge med den dömde föräldern under ett långt fängelsestraff..." Eller så är det "barnets bästa" att helt slippa kontakt med grovt kriminella föräldrar. Som lätt kan konstateras är pk-iternas intresse för barnens bästa selektivt. Hur mycket har de reagerat mot: - barn- och tvångsäktenskap? - kusinäktenskap? - hedersvåld? - omskärelser och könsstympningar? - homo-adoptioner? 2. "Engångsbeslut" och amnestier Ur riksdagsanförande i riksdagen i februari 2002 av Erik Ullenhag (fp): "Det handlar om de barn som lever i gömda flyktingfamiljer, som har en fruktansvärd situation. ..." "För Folkpartiet är det glasklart att man lägger alldeles för stor tyngd på att reglera invandringen och alldeles för lite tyngd på hur barnen faktiskt har det." "Min sista fråga i denna debatt som jag hoppas att migrationsministern kan fördjupa sig ytterligare i är: 'Vad ska samhället göra för de barn som i dag lever gömda?' ... Vi från Folkpartiet har sagt att det är så uppenbart att svensk flyktingpolitik har misslyckats så att dessa familjer borde kunna få amnesti." De otaliga nya ansökningarna ökade arbetsbördan på Invandrarverkets/Migrationsverkets handläggare, så att de fick svårt att hinna med alla ärenden. En genomgående faktor, under årens lopp, har också varit olika former av s.k. engångsbeslut för att "rensa bordet" när antalet oavgjorda asylärenden växt. Beslut som blivit till kraftfulla signaler, om att det lönar sig att "vänta sig in" i Sverige. Dessa klumpbeslut gick helt på tvärs med tanken på individuell prövning och att bara de asylsökande med verkliga skyddsbehov skulle få PUT. Sedan 2005 gäller en ny ordning, men i slutänden kan man fortfarande bara stanna kvar, trots avslagsbeslut. Som "papperslösa". År 1976 "Det finns gränser": "1976 försökte regeringen genom olika s.k. noll-ställningsbeslut med åtföljande restriktioner... hejda invandringen. Men sett med assyriernas/syrianernas ögon var 'signalerna' svårtolkade. Noll-ställningsbesluten innebar i princip att alla som vid beslutstillfället befann sig i landet också fick uppehållstillstånd... Det uppfattades som en positiv signal." År 1988 Den 28/12 1988 deklarerade s-regeringen den s.k. Amnestiregeln, vari föreskrevs att den som sökt asyl före den 1 januari 1988 och som då inte fått slutgiltigt beslut skulle "som huvudregel" beviljas uppehållstillstånd. År 1989 Den 31/5 1989 deklarerade s-regeringen den s.k. Barnpraxisen. Den innebar att familjer med barn under 17 år och som vistats i Sverige i mer än ett år utan att ha fått slutligt besked av regeringen skulle få stanna, om inte avgörande skäl talade däremot. År 1991 I december 1991 upphörde barnpraxisen att gälla. De nya borgerliga regeringen ersatte den med den s.k. tre-terminsregeln. Denna innebar att familjer med barn där barnet fullgjort minst tre terminer vid svensk skola eller förskola skulle beviljas uppehållstillstånd. Bestämmelsen upphörde att gälla den 8/10 1992. År 1992 Den 1/1 1992 trädde den s.k. Tidsförordningen i kraft. Den innebar två saker: a) Asylsökande utan barn som den 1 januari vistats i Sverige i mer än 18 månader utan att få slutligt besked skulle få rätt att stanna, om inte särskilda skäl talade däremot. b) Detsamma skulle gälla barnfamiljer, med barn i åldern 6 år och äldre, som vistats här i mer än 12 månader. År 1994 "I Sveriges väntrum": "Den 21 juni 1993 fattade den borgerliga regeringen ett beslut som likt Maj-Lis Lööws Luciabeslut abrupt strypte strömmen." "Beslutet hade två delar. Sverige införde visumtvång för bosnier men samtidigt väcktes hoppet för de 40.000 bosnier som redan fanns i förläggningar i Sverige. Regeringen och Friggebo förklarade att de kunde räkna med permanent uppehållstillstånd efter sedvanlig individuell prövning." Den 14/4 1994 fattades ånyo ett beslut om en s.k. tidsamnesti. Alla barnfamiljer som sökt asyl före den 1 januari 1993 och inte fått slutligt besked skulle få uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talade emot. Beslutet skulle omfatta även de som fått lagakraftvunnet beslut om avvisning. År 1997 Under 1997 fick cirka 5.000 bosnienkroater PUT. Formellt sett var det inget nollställningsbeslut, men i praktiken ändå ett klumpbeslut. I praktiken var det den långa väntetiden i Sverige som gav utdelning. År 2005 Invandringen till Sverige": "Våren 2005 lade samtliga riksdagspartier utom moderater och socialdemokrater fram ett gemensamt förslag om att låta alla barn som lider av 'depressiv devitalisering' beviljas permanent uppehållstillstånd tillsammans med sina familjer." "Miljöpartiets idé var att det nu skulle ges en allmän amnesti... Det fanns också andra aktörer. Med ärkebiskopen i spetsen samlade kyrkan i det så kallade påskuppropet in 150.000 namn..." "Resultatet av amnestiförsöket blev att riksdagen sade ja till en tillfällig asyllag som skulle ge gömda familjer en ny chans till uppehållstillstånd." "Lagen trädde i kraft den 15:e november 2005 och Migrationsverket ålades att än en gång gå igenom avgjorda asylärenden för att finna argument att ge asyl, alltså inte fullfölja de tidigare beslutade avvisningarna." "I Sveriges väntrum": "KG Hammar skickade också ett julbrev till regeringen. Där ställde han ett överraskande exakt krav. Han vill att regeringen ger amnesti till tiotusen människor som lever illegalt i Sverige. Han beräknar att tretusen av dem är barn. Det var det kravet... som så småningom väckte stor uppmärksamhet och blev början till det som kallades påskuppropet... 2005." "... för att alla som är inne i asylprocessen enligt det gamla systemet ska få amnesti. Kyrkorna vill att 'bordet ska vara rent' när Utlänningsnämnden läggs ner." "Till slut lämnades över 30.000 ansökningar in för att behandlas enligt den tillfälliga lagen. Av barnfamiljerna fick 76 procent sina ansökningar beviljade. 'De flesta' barnfamiljer fick alltså stanna. ... Totalt beviljades 59 procent av ansökningarna." "Ensamkommande flyktingbarn" kallas de numera i massmedia. I själva verket är de ingetdera: A. De är minst av allt ensamkommande. Någon har finansierat och organiserat deras resa och så snart de fått PUT anmäler sig släktingar eller påstådda släktingar för att "förenas med" PUT-innehavaren - i Sverige. B. De är inte flyktingar med asylskäl, utan individer som söker ett bättre liv (i sig fullt legitimt, men Sverige är därvidlag inte bundet av åtaganden). Det är fråga om migranter, inte flyktingar. C. Det är oftare fråga om unga män, än om barn . Åldern kan sällan fastställas med säkerhet, men skäggväxten kan ibland vara påfallande. "Flyktingpolitik i analys": "Ett inte ovanligt missbruk... är när någon finansierar en ung persons resa till Sverige mot att denne efter uppnått uppehållstillstånd hämtar upp sin finansiär under täcknamnet 'far'." Detta är inget nytt fenomen. Sedan 1996 har det talats om "ankarbarn". Personer som någon har investerat i, så att flygbiljetter kunnat betalas. Inte heller rör det sig om flyktingar, undan politisk förföljelse. De är fråga om migranter, som söker ett bättre liv. De flesta är muslimer. Av dem som kom under år 2007 kom 50% från Irak, 15% från Somalia och 14% från Afghanistan. Det har visat sig inte ovanligt att dessa "barn" gör sig skyldiga till olika typer av brott, som vandalisering, hot och våld. För år 2009 blev antalet asylsökande barn 2.250. Varför begränsar sig inte svenska myndigheter till att ge TUT - ett tillfälligt uppehållstillstånd - åt personer, vars identitet inte är klarlagd? När föräldrarna dyker upp och man vill återförenas med "sitt barn" - varför låter man inte denna återförening ske i hemlandet? Se även 1c. "I Sveriges väntrum": "Nämnden har klarlagt trettiosju ärenden och konstaterar att tre fjärdedelar av barnen insjuknat efter Migrationsverkets negativa beslut." "Barnen tillfrisknar nästan alltid när de beviljats uppehållstillstånd oberoende av föräldrarnas omsorgsförmåga eller hur stora vårdinsatserna varit." "Det sjuka barnet i Sverige är påfallande ofta äldst i syskonskaran." Fenomenet
"apatiska flyktingbarn" är begränsat i både
tid och rum. Det är unikt för nästan bara Sverige
och förekom inte på 1990-talet.
Det handlar enligt svenska barnläkare om en svensk variant av s.k. uppgivenhetssymptom, som yttrar sig i att barnen inte äter och inte är kontaktbara, de ligger tysta och orörliga. I dagar, veckor och månader. Något unikt i medicinhistorien, som inte kan botas med vare sig medicin eller annan behandling inom sjukvården. Det enda fungerande botet är PUT. Det rör sig med andra ord om simulering, eller närmare bestämt tvångssimulering, då det sker under tryck från familjen (väl känt i England och USA som "malingering by proxy"). Mellan 2003 och 2006 behandlades mer än 400 sådana "flyktingbarn" i Sverige. Drygt 85% av dessa kom från f.d. sovjetrepubliker som Azerbajdzjan, Kirgizistan, Uzbekistan och Kazakstan samt från Kosovo och Serbien/Montenegro i forna Jugoslavien. Det handlade framförallt om minoritetsgrupper som romer och uigurer. Det var grupper som inte skulle kunna få asyl i Sverige, då krig inte längre pågick i deras hemländer. Barnens insjuknande började som regel efter att familjen fått avslag på sin asylansökan. Det började år 2000 med fyrabarn, för att de därpå följande åren öka snabbt, till 155 barn år 2004. Till Norge och Finland kom 7 respektive 4 apatiska barn. I Tyskland och Nederländerna förekom fenomenet överhuvudtaget inte.
Massmedia spelade en i sammanhanget central roll, och satte press på sjukvårdspersonal att inte offentligt reagera mot underligheter. Ur SvD den 22/11 -05: "Sex flyktingbarn som hade blivit apatiska i Sverige fick vård i Norge. Inom fyra veckor hade alla blivit mycket piggare." Varför blev resultatet så annorlunda i Norge? Detta kan förklaras av att i Sverige får föräldrarna vara med och kan spela en aktiv roll i behandlingen av barnen, i Norge sköts barnen av vårdpersonal, barn och föräldrar sover i skilda rum. Med det svenska systemet kan föräldrarna inte bara utöva ett tryck på barnen, ger också möjligheter till manipulationer. En människa som under ett antal veckor ligger still i en säng tappar snart muskelmassa och förmåga att röra sig. Så har ofta inte varit fallet med dessa barn, uppenbarligen har de varit uppe och rört på sig nattetid. Sjukvårdspersonal har också kunnat konstatera att de i magsäcken haft även annan mat än välling från sondmatning. Det är för övrigt inte fastställt att barnen är "föräldrarnas" biologiska barn. Migrationsverket har inte haft rätt att kontrollera detta genom DNA-tester. Ur SvD den 24/11 -05: "RYSK 'RESEBYRÅ' LÄR UT APATIBLUFF Ryska 'resebyråer' som specialiserat sig på asylresor till Sverige lämnade så sent som i somras tips om vilka läkemedel föräldrar bör använda för att få barn att framstå som apatiska." Elisabeth Höglund, en journalist med integritet, hoppade av sitt arbete på SVT:s Aktuellredaktion pga den förljugna rapporteringen kring apatibarnen. I Expressen den 10/11 2008 förklarade hon: "Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar. Detta
trots att fler och fler vittnesbörd började komma fram
i utredningar, studier, forskningsrapporter och förundersökningar,
som gjorde gällande, att föräldrarna kanske spelade
en betydligt aktivare roll än någon anat, när det
gällde att framkalla och/eller utnyttja barnens sjukdomstillstånd
för att få permanent uppehållstillstånd i
Sverige." "1. De asylsökande barnen gick in i sitt apatiska tillstånd direkt efter det att familjerna fått avslag på sina asylansökningar. 2. De sjuka barnen blev i flertalet fall friska, så fort föräldrarna beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige. 3. Fenomenet uppgivenhetssyndrom bland flyktingbarn var helt okänt i länder utanför Norden (läs Sverige). 4. Det mycket stora antalet apatiska flyktingbarn. 5. Epidemin följde hela tiden samma mönster. 6.
Flertalet familjer saknade identitetshandlingar, något som
gjorde, att ingen visste, om de apatiska barnen var föräldrarnas
biologiska barn eller ej. DNA-prover fick inte tas, eftersom det
ansågs integritetskränkande." Barnläkare spelade alltså en central roll. En som särskilt ofta framträdde i TV-rutan var Henry Ascher. Till dem som ifrågasatte apati-kampanjandet hörde framförallt Thomas Jacksson, läkare och specialist i psykiatri. Han hävdade att barnen utsatts för tvångssimulering. Jacksson stödde sig på ett 10-tal medicinska diagnostiska kriterier som tillämpas vid misstanke om simulering hos patienter, ur WHO:s diagnostiska regelbok: "1.
Ett juridiskt ombud agerar i bakgrunden. 2.
Inget samband mellan sjukdomssymtom och undersökningsfynd. 3.
Dåligt samarbete mellan patient och vårdgivare. 4.
Patienten blir frisk när målet för simuleringen
är uppnått. Denna långvariga tvångssimulering åsamkar barnen lidande och många riskerar att få hjärnskador. Det blir ingen överdrift att här tala om barnmisshandel. Föräldrarnas ansvar är uppenbart. Vore det fråga om svenska föräldrar, vars barn mådde så dåligt, då skulle de kunna fråntas vårdanden om barnet.
"I Sveriges väntrum": "Den tillfälliga lagen och det vägledande regeringsbeslutet om apatiska barn (som gällde fram till den 31 mars 2006 då den nya domstolsprocessen infördes) väckte hopp hos familjerna och var av allt att döma den främsta orsaken till att antalet apatiska barn minskade. Mycket liten nyrekrytering av sjuka barn har skett sedan den tillfälliga lagen antogs i november 2005." År 2005 fanns 188 s.k. apatiska barn i Sverige, i mars 2006 var det 82 och i december 2006 var siffran nere i 21.
Även under väntetiden på beslut kring asylansökan har barn till dessa utlänningar rätt till både skolgång och sjukvård i Sverige. Som det visat sig gäller detta även efter avslag på asylansökan och då utlänningarna uppehåller sig illegalt i Sverige . I den pågående propagandan kallas de "papperslösa" och pk-kraven går i den riktningen att är att inga skillnader i rättigheter ska gälla i förhållande till de barn, vars föräldrar har uppehållstillstånd. Man kan också, som asylant, göra en kvinna med barn, och sedan ha barnen som hävstång för att få PUT i Sverige. "Asylsökande som under asylprocessen har fått barn med en svensk medborgare ska i vissa fall slippa resa till sina hemländer för att söka uppehållstillstånd." "Av
29 remisser som Ekot har läst är 19 kritiska. Framförallt
mot att bara de ska slippa resa tillbaka till hemlandet som riskerar
att separationen blir lång.
|
