Kapitel 1: MASSINVANDRING

c) Barn som ankare

 

 

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att barn kan användas som "ankare" - nu som förr

• att det som tidigare kallades "ankarbarn" nu har fått en annan benämning

 

1. Ensamkommande?

2. Barn?

3. "Flyktingar?

4. Kostnader

5. Dyra vanor

6. Nykolonialt


1. Ensamkommande?

Tidigare kallades det "ankarbarn". Vuxna utnyttjade dem för att utverka PUT. Först skickades barnet iväg, när barnet fått PUT anmälde sig de vuxna, med krav på att få PUT som anhöriga. Släktskapet kunde vara verkligt eller falskt, det kunde ändå fungera.

Nu som tidigare skickas ankarbarn iväg till Sverige från fattiga länder i tredje världen. Naturligtvis är det hela organiserat, av människosmugglare. Hur skulle dessa barn kunna mobilisera de ekonomiska resurser som krävs för den långa resan?

Ur SvD den 29/1 -10:

”Människosmugglingen till Sverige har på senare år ökat i omfattning. Organiserad brottslighet omsätter miljarder kronor per år. Men för den svenska polisen är brottet inte prioriterat – det är för dyrt att utreda och ger för låga straff.

Enligt beräkningar från Rikskriminalen finns en organiserad smuggling bakom 90-95 procent av alla som anländer till Sverige från framför allt Irak, Afghanistan och Somalia.”

Från Merit Wagers blogg:

"Ingenstans berättas hur alla dessa tusentals unga, särskilt de som ofta säger sig vara föräldralösa och släktlösa och mycket fattiga och traumatiserade, har kunnat ta sig ända till Sverige. Det skulle vara intressant att veta. Få svenskar kan skrapa ihop 100.000 - 200.000 kronor för en resa till ett annat land, allra minst om de är under 18 år och utan föräldrar och släkt. Summan är stor för en svensk; för en ensam afghansk eller somalisk pojke kunde man tro att det är nästintill en omöjlighet. "

Skillnaderna jämfört med tidigare är främst två:

1. Det kommer nu så många fler. Under år 2009 är det fråga om cirka 2.000 - en dryg fyrdubbling under en femårsperiod.

2. De kallas inte längre för ankarbarn, utan istället "ensamkommande flyktingbarn" .

Syftet är, nu som tidigare, att "barnen" ska kunna skapa en förankring, så att släktingar eller bara påstådda släktingar sedan ska kunna komma efter, för att "återförenas". Mycket riktigt finns också ett mönster av att sådana "släktingar" dyker upp ganska snart efter att "barnet" fått sitt PUT.

En migga i brev till Wager:

"Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset. Dessa barn hittar nämligen så gott som alltid sina föräldrar och andra släktingar så snart de har fått PUT. Och om de inte är barn utan vuxna så väntar de bara en tid och sedan visar de sin rätta identitet."

Svenska myndigheter har direktiv om att återförenande i första hand ska ske i hemlandet, men det följs inte i praktiken.  Hade så skett skulle trafiken med dessa barn snart minska.

Fria Nyheter har tagit fram siffror:

"Under 2009, fram till den 8 november har:
 
• 691 föräldrar ansökt om att få anhöriginvandra

• 799 föräldrars ansökan avgjorts, 366 får anhöriginvandra

• 188 ensamkommande barn fått uppehållstillstånd på grund av 'synnerligen ömmande omständigheter'”.

År 2000 var antalet "ensamkommande" 350, år 2008 hade det ökat till 1.510 och år 2009 till 2.250. Det har alltså skett en dramatisk ökning under de senaste fem åren.

Jämfört med övriga nordiska länder befinner sig Sverige i en klass för sig.

Ur skrivelse från Socialstyrelsen 2001:

"I en undersökning med intervjuer av 100 barn som kommit ensamma till  Sverige 1997 (Hessle 2000) var det bara åtta som själva fattat beslut om att  resa. För de resterande 92 var flykten föräldrarnas eller släktingars beslut.  

En tredjedel av de unga var helt emot att ge sig av. Flera blev chockade över beskedet, reagerade med att protestera häftigt, försöka gömma sig etc."


2. Barn?

Det typiska "barnet" är en ung man från Afghanistan eller Somalia. Redan officiellt är de flesta i åldern 16-17 år men i praktiken kan de vara betydligt äldre. De flesta visar ju inte upp några id-handlingar, så verklig ålder kan sällan fastställas.

Påfallande många av dem har skäggväxt. Det har också förekommit att de tafsat på kvinnlig personal. I många fall är det alltså fråga om vuxna män, inte om barn.

Ur SR:s webbsida den 25/11 -09:

"Våld och hot på flyktingboende

Personalen på Gullspångs boende för flyktingbarn utsätts för våld, hot och sexuella trakasserier."

"... får man tro Kommunals anmälan till kommunen så har det inte varit enkelt att arbeta på boendet som ligger i Hova. Enligt den ska flyktingbarn ha kastat inventarier mot personalen. Ett av barnen ska ha hotat personal med en potatisskalare. Även uttalade hot har förekommit, som till exempel 'jag ska märka dig'."

Henry Ascher, barnläkare och aktiv i KPMLr, anser att svenska myndigheter ska acceptera även 20-åringar som "barn".

Ur SR:s webbsida den 16/11 -09:

"Migrationsverket felbedömer flyktingbarn

'Migrationsverket vuxenförklarar ibland ensamkommande asylsökande barn som saknar pass eller andra dokument som visar deras ålder. Det sker utan ordentliga bevis och bryter mot FN:s barnkonvention.'
 
Den kritiken kommer bland annat från ordföranden för Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn från Göteborg, Henry Ascher.
 
- De barn som jag har träffat på, där har det definitivt inte funnits några medicinska skäl till att ifrågasätta barnets uppgivna ålder.
 
Att vuxenförklara ett barn innebär att barnet förlorar rätten till god man och skolgång. Den personen behandlas som en vuxen asylsökande."
 
"Att beröva ett barn dess rätt till att vara barn är något oerhört och förfärligt och då ska man ha mycket på fötterna innan man gör det. I de fall jag har varit inblandad har de sagt att pojkarna är 19 år och det går aldrig att säga. Man måste ha ett spann på 2-3 år."

 

 

Per Gudmundson i SvD den 13/3 -10:

"Jag måste vara uppriktig och säga att det är ett stort antal av de personer, klienter jag möter, som varit över 18, säger Sara Darabi, ungdomscoach på boenden för ensamkommande flyktingbarn, till P4 Örebro (7/3). 'Det kan skilja på tio år.'
 
Hennes vittnesmål är trovärdigt. Migrationsverkets åldersbestämning sker i princip via okulär kontroll på ett möte där man normalt accepterar den ålder sökanden anger. När norska Utlendingsdirektoratet lät göra tandtester, förvisso också en osäker metod, visade dessa i nio fall av tio en högre ålder än den uppgivna. Hälften av dem som sade sig vara minderåriga befanns vara över 20."

Ur Hufvudstadsbladet:

"In 2009 year 557 asylum applicants claiming to be under the age of 18 arrived in Finland.

Of the group, 137 aroused the suspicions of police, and were sent to medical evaluations of their age. About 60 per cent of this group were found to be above 18. "

Wagers blogg den 15/4 -10:

"...vad det är som gör att ingen tidigare har tagit upp de stora problem som finns kring unga män som kommer hit och säger sig vara 17 år gamla och ofta är betydligt äldre, men bland vilka det också finns en del som är 17 år. En del har egna familjer (fru och barn) i hemländerna och här tror man att de är barn…"

Fria Nyheter den 25/11 -09:

"31-årigt flyktingbarn nekas uppehållstillstånd

Mahmoud Najafi sökte asyl den 20 december 2007. Han påstod att han var född 1991 och skrevs in hos Migrationsverket som ensamkommande. Verket testade Mahmouds fingeravtryck och det visade sig vid en sökning att Mahmoud tidigare vistats illegalt i Grekland och då tvingats avge fingeravtryck. De grekiska myndigheterna tilldelade honom födelsedatumet 1 januari 1978."

Anders Jacobsson på Newsmill den 24/4 -10:

"Vad är ett barn?

Enligt FN:s barnkonvention är åldern på ett barn 0-17 år.
Vi har alla olika idéer om barn och åldersindelning av dem.

Då jag lever i bokvärlden sitter det i min ryggrad, nästan per automatik att identifiera barns åldrar med vilken målgrupp de tillhör i relation till vad vi skriver.

0-3 är späd och småbarn och där är det pekböcker som gäller generellt.
4-9 bilderböcker för yngre barn.
9-12 illustrerade kapitelböcker för äldre barn.
13-15 ungdomsböcker för yngre tonåringar.
16-19 ungdomsböcker för äldre tonåringar.
Därutöver är man, enligt mig, ung vuxen."

Som det framställs på en del kommuners webbsidor:


3. Flyktingar?

Det är mindre fråga om att de flytt för sina liv än att de söker del av det materiella välstånd som Sverige kan erbjuda.

Många har först tagit sig till något annat land i Europa, men fortsätter till Sverige, eftersom de här får det bättre.

Av de som år 2009 fick uppehållstillstånd fick drygt 600 flyktingstatus, året innan var antalet mindre än 200.


4. Kostnader

Vad kostar dessa "ensamkommande barn"?

Från Migrationsverkets webbsida:

"Kommunen får ersättning per överenskommen plats och det handlar om 1900 kronor per barn och dygn. Pengarna ska täcka personal, kost, logi och omvårdnad."

Merit Wager kommenterar:

"Att en ungdom ska kosta skattebetalarna 1.900 kr/dygn, 57.000 kr/månaden är helt otroligt. Varför kostar det så mycket? Vilka andra ungdomar kostar sådana enorma summor?

Var är rimmen och resonen - en ensamkommande asylsökande som har fyllt 18 år kostar betydligt mindre: förutom de ca 2.200 kronor som han får i dagersättning per månad, står Migrationsverket (staten) för hyra av del i lägenhet, kanske 2.000 kronor i månaden. Alltså drygt 50.000 kronor mindre per månad än de unga ensamkommande asylsökande."

Detta rymmer ändå inte hela kostnaden:

”Årlig ersättning på 500 000 kronor för ett kalenderår som ska underlätta mottagandet samt öka kvalitén på mottagandet.”

1.900 kr per dygn, på ett år blir det 693.000 kr. Till detta kommer ytterligare bidrag från Migverket, som gör att den totala kostnaden per "barn" kan hamna runt 1 miljon kronor.

Per Gudmundson i SvD den 13/3 -10:

"Enkelt uttryckt betalar staten för själva boendet 1900 kronor per asylsökande och dygn.

Därtill kommer skolgången, som schablonersätts med 64300 kronor per gymnasieelev och år, samt andra kompensationer, för utredningar, för gode män, för särskilda behov och för extraordinära kostnader.

Därutöver kommer en årlig grundersättning till kommunen om 500000 kronor för att 'underlätta mottagandet samt öka kvalitén', samt dagpenningen till den asylsökande själv."

Ur VLT den 21/4 -10:

"15 nya, ensamkommande flyktingbarn ska placeras i Västerås. De ska bo i Iggebyvillan och i lägenheter som kommunen köper in. 15 nya tjänster är utlysta för dygnetruntverksamheten."
 
"En kock ska anställas som också ska lära de unga laga mat, en fastighetsskötare på Iggebyvillan ska lära dem sköta en lägenhet, städa, byta lampor med mera. Fritidspedagog, integrationssekreterare, föreståndare ska anställas samt språkresurser i somaliska, arabiska och dari, en dialekt som talas i Afghanistan. Både för de unga i villan och i lägenheterna ska det finnas vaken nattpersonal."

En stor del av personalen vid Gullspångboendet fick sparken och utbytt mot andra,med större specialkompetens.

Radio Skaraborg den 30/4 -10:

"...Stor möda har lagts på att välja ut lämplig personal till boendet och erfarenheten och kompetensen hos de anställda är stor."

"De flesta har högskoleutbildning och flera av dem kommer från andra kulturer. En av dem har jobbat som läkare i Afghanistan."

"Personalstyrkan består av socionomer, sociologer, pedagoger, lärare och läkare, men också kockar och lagkunniga."

Det blir fjorton anställda för att sköta femton "barn".


5. Dyra vanor

Till detta kommer dyra vanor. Thoralf Alfsson, SD:are i Kalmar, har ägnat sig åt sådant som journalister alltför sällan gör: grävande journalistik. Vad Alfsson fick fram gäller telefonerande från boenden för "ensamkommande".

Det rörde sig om sammanlagt 25 "barn" på två boenden, under en perioden 2007 och framåt.

"Enligt min sammanställning har det ringts 3313 samtal till utlandet. Kostnaden för dessa samtal har uppgått till ca 215 000 kronor. En genomsnittlig kostnad på ca 65 kronor/samtal, något som bara är en dröm för våra fattigpensionärer i samhället men en verklighet för våra 'nya svenskar'."

"Att dessa så kallade ensamkommande barn har släkt och vänner över hela världen framgår med all tydlighet efter att jag synat dessa telefonfakturor, så ensamma är de definitivt inte. Frågan är vad de överhuvudtaget gör i Sverige med så mycket anhöriga och vänner i andra länder?

Ovanpå detta skall givetvis läggas alla telefonsamtal inom landet. Det handlar om 1000-tals samtal varje kvartal till fasta och mobiltelefoner. Den totala kostnaden för dessa telefonsamtal och utlandssamtal närmar sig 300 000 kronor på dessa boenden. På en telefon lyckades man skicka över 100 sms på ca 2 timmar."

Till vilka länder ringde man?

I Kalmarfallet var Syrien och Iran de länder där de ensamkommande hade flest bekanta:

Renlighet verkar också vara en dygd bland de ensamkommande - duschandet på ett boende i
Kopparberg blev så intensivt att bergvärmepumpen gick sönder.

Ur Nerikes Allehanda, den 14/1 -10:

”…många problem beror på att Migrationsverket placerat för många boenden i de fyra lägenheterna. …
Värmesystemet är inte dimensionerat för att klara både värme och varmvatten till så många personer, … och man borde reagerat och krävt åtgärder på det man ansåg vara Migrationsverkets och de boendes ansvar.”

Mellan raderna framskymtar att det även handlade om beteenden hos de boende, att de slösade med varmvatten.

Ur Bloggen ”Politiskt inkorrekt”:

”I ett inslag i Tvärsnytt förklarar fastighetsägaren vad som ligger bakom bergvärmepumpens kollaps. Migrationsverket har inhyst 32! personer i dessa fyra små lägenheter, 32 personer där vissa enligt uppgift skulle ha duschat både en och två gånger om dagen. Att pumpen inte var dimensionerad för detta överanvändande är ju en självklarhet.

Fastighetsägaren redovisade också att han hade fått en vattenräkning för sista året på 146.000 kronor för fyra lägenheter, något som enligt värden knappt kompenseras av hyresintäkterna.”


6. Nykolonialt

Några ensamkommande i Norrland gick i januari 2010 i hungerstrejk för att ge eftertryck  åt sitt missnöjde med otillräcklig service.

Ur Norrländska Socialdemokraten den 18/1 -10:

”De kräver mer hjälp och aktiviteter i sin vardag.

- Vi kan redan laga mat. Det har våra mammor lärt oss. Vi behöver lära oss Sverige och det svenska språket, säger Rustam Jofari.”

”- Vi behöver läsa läxor i stället för att handla och laga mat, vi har inte tid med det.”

Rustam Jofari ställde sig också ”tveksam till” att 2 000 kronor - det månatliga beloppet för mat och hygienartiklar - räcker. Männen bor i två lägenheter, har egna rum men delar kök och badrum.

Protesten gällde alltså främst det faktum att männen förväntades själva inhandla mat, laga till den, servera den och sedan diska. De krävde bättre service, ville komma till dukade bord. Dessutom ville de ha mer pengar.

Kanske saknade de också kvinnlig personal att umgås med.

I Gullspång fick en stor del av personalen sparken efter att de reagerat mot tafsande och annat märkligt beteende från dessa ”barn”.

Sådana attityder från dessa unga män som alls inte är ovanligt. Alfsson skrev hösten 2009 om en våldsam algerier, också missnöjd med den service som tillhandahölls:

”…det är ingen god mat, han har ingen internetuppkoppling… ja, han trivs inte i 'skogen' i Mörbylånga…”

Ur Fria Nyheter den 28/1 -10:

”Vilhelmina kommun har under onsdagen tagit ett beslut att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot åtta ensamkommande flyktingbarn. Verksamheten kommer att ge ett tillskott på 6-7 nya arbetstillfällen i kommunen.”

Blir det en överdrift att här tala om koloniala attityder, med krav på att bli uppassade?


Caspar Blomberg i Fria Nyheter:

”…det svenska folkhemmet är utsatt för en fullständig och obarmhärtig attack från de styrande - journalister och politiker. I vårt oförstånd tvingas vi stå med mössan i handen likt tiggande grindpojkar, bocka för överhögheten och i armod acceptera alla förändringar av det svenska.
Vad som totalt förringas av de makthavande är det faktum att detta land är uppbyggt av våra förfäder i ett hopp om en dräglig tillvaro. Det är deras strävan som vi skördar frukterna av. I det land som vi alla skall vara stolta över - invandrare eller inte - röd som blå.”.