1. Allmänt

2. Salem och Skogås

3. Ronnie och Ronny

4. Domar och skadestånd

5. Verklig "rasism"

6. Känslor

7. Tillmälen och tillmälen

8. Namn och bild

9. Exemplet Kurdo Baksi

1. Allmänt

"Främlingsfientlighet och rasism" är ett begrepp som hamrats in genom återkommande kampanjer. Däremot har det aldrig talats om "svenskfientlighet och rasism", trots att den typen av brott förmodligen är både vanligare och grövre.

Brott mot invandrare bedöms således allvarligare än motsvarande brott mot svenskar. Detta har kunnat noteras vid flera fall av mord eller dråp.

• Massmedia och politiker är snabba att rubricera brottet som "rasistiskt", om offret är invandrare och förövaren svensk

• Uppmärksamheten blir väsentligt större än vid motsvarande brott mot svenskar.

• Vinklingen slår även igenom i domarna - där strängare straff utdöms mot svenska gärningsmän.

Massmedia, politiker och jurister använder sig här av dubbla måttstockar - svenskar tillmäts inte samma människovärde som invandrare.

2. Salem och Skogås

Jämte mordet på John Hron var kanske mordet på Daniel Wretström i Salem det grövsta av alla mord i Sverige på unga människor - ett överlagt mord med etniskt motiv. En lynchning, med många mot en.

• När Daniel stod och väntade vid busshållplatsen dök ett större gäng om minst tio personer upp. Gänget, som till övervägande del bestod av invandrarungdomar, skränade och var högljudda. Hans utseende och klädsel väckte till liv en rad associationer hos gänget. Kort hår och bomberjacka innebär rasism, ansåg gänget varpå det gav sig på Daniel och misshandlade honom samtidigt som det skreks "svennejävel" och "rassejävel". Efter att Daniel redan låg medvetslös gick en yngling med arabiskt påbrå för att hämta sin storebror, som genomförde avrättningen. Storebrodern, Khaled Odeh, satte sig gränsle över Daniel och flera gånger högg en brödkniv i hans hals.

• Några veckor senare dödades en ung turk i Skogås, Salih Uzul, i samband med gängslagsmål. En manifestation hölls några dagar senare på Sergels torg för att uppmärksamma den döde, varvid statsrådet Ulrika Messing höll tal.

SALT nr 7 kommenterar medias förhållningssätt till mordet på Daniel Wretström i Salem den 9 december 2000 och jämför:

"Genomgående i alla de kampanjdrivande tidningarna har varit att tona ner grymheten i mordet och att framställa offret i dålig dager. Kommentarer utanför nyhetsplats har nästan helt saknats.

Det kan jämföras med publiciteten kring Salih Uzuls död förra nyårsnatten. Uzul, 19 år, knivhöggs till döds i ett större bråk där han deltog aktivt. Händelsen fick stort utrymme i flera dagar, och gav starkt eko på ledar- och debattsidor, och beskrevs från första början som ett rasistdåd. Regeringen uppvaktade offrets familj och var representerad vid manifestationen som hölls vid brottsplatsen, där en fingerad blodpöl gav fina bilder. Både SvD och DN hade med Uzuls död i sina årskrönikor. Där platsade däremot inte mordet på Wretström.

Skillnaden i nyhetsvärdering är inte svår att förklara. För media kunde Uzuls död enkelt passas in i den pågående kampanjen mot nynazism och vardagsrasism. Wretströms död går däremot helt på tvärs mot den inkörda dramaturgin."

Anders Isaksson kommenterade också Skogåsfallet i Dagens Industri den 9/2 -01:

"När politikerna i den goda viljans namn väljer att skydda minoriteter med extra hårda straff för rasistiska brott, riskerar de i stället en kategorisering som gör våld på principen om likhet inför lagen.

Rasistiska brott blir i praktiken svenskars brott mot invandrare, minoriteterna antas ju per definition vara antirasister. Just så var det för ett år sedan i Skogås när mordet på en invandrare föranledde två statsråd att lägga blommor på mordplatsen och att proklamera kamp mot rasismen. Dessvärre kunde varken polisen, åklagaren eller domstolarna finna något uttalat rasistiskt motiv, bara ett vanligt gängbråk som gått snett.

När ett gäng unga invandrare nyligen mördade en skinnskalle i Sätra var det aldrig ens tal om någon liknande utryckning, brottet stämde inte med mallen: fel sorts offer och fel sorts gärningsmän. Åklagaren avstod också från att rubricera dådet som rasistiskt och antydde i stället 'ett politiskt motiv', vad det nu kan innebära..."

Skogåsdråpet är intressant också ur en annan aspekt. Efter att förundersökningsledaren förklarat att det förmodligen inte rörde sig om ett rasistiskt brott utan om "vanligt" dödande våld blev stämningen hätsk bland turkar i Skogås. Sedan den turkiska familjen och olika invandrarorganisationer fått framträda i massmedia och kritiserat utredningen beordrade länspolismästaren Gunno Gunnmo ett byte av utredare.

Här föll myndigheterna alltså undan inför en hotbild. Där offret är etnisk svensk föreligger aldrig motsvarande risker för kravaller och allmän skadegörelse.

3. Ronnie och Ronny

• Ett mordfall, snarlikt det i Salem, inträffade i Sollentuna år 2004. Offret var James White, en vithyad 14-årig pojke och mördaren var en yngling med invandrarbakgrund. Detta väckte ingen större uppmärksamhet i media, inte heller blev det några statsrådstal.

• Detsamma gällde mordet på skinnskallen Ronnie Öhman på Södermalm i Stockholm år 1986 av ett gäng på fyra ungdomar, varav två invandrare.

• Reaktioner blev det däremot efter dödsmisshandeln av Ronny Landin på en campingplats i Nynäshamn samma år, i ett fylleslagsmål på midsommarafton mellan skinnskallar och unga invandrare, där båda sidor var villiga att slåss.

I Landin-fallet blir gärningsmännen successivt demoniserade, få nyanser fanns och det största utrymmet ägnades offret. I Öhman-fallet var intresset däremot fokuserat på gärningsmännens utsatta situation, medan offret blev anonymt och bortglömt.

En stor manifestation anordnades några dagar efter Landin-dråpet på Sergels torg i Stockholm för att hedra offret. Landin fick också ge namn åt ett särskilt pris, Ronny-Landin-priset, vilket delas ut av Riksförbundet Stoppa Rasismen till personer som gjort "insatser mot rasism och främlingsfientlighet". Pristagare år 1992 var Bengt Westerberg.

4. Domar och skadestånd

Domen mot Khaled Odeh i Salem blev rättspsykiatrisk vård.

De tre skinnskallar som dödat Ronny Landin dömdes till fängelse i 4 till 6 år.

Domen mot Ronnie Öhmans mördare blev i tingsrätten 4 och 5 års fängelse. Domen överklagades dock, och hovrätten upphävde domen. Det blev istället omhändertagande enligt LVU. Lagen om vård av unga.

Skadestånd som tilldöms etniska svenskar blir ofta lägre än vad som tilldöms invandrare, även när brotten gentemot svenskarna är väsentligt grövre.

Ur tidningen "Nationell Idag", 16/09:

"Att en våldtagen flicka får 50.000 kronor i skadestånd, hälften av de 100.000 kronor som en invandrarflicka i Landskrona tilldömdes för att hon inte fick göra praktik med sin slöja på sig, hade inte varit möjligt utan mediernas snedvridning."

Ett krav från DO beskrivs på Fria Nyheter den 16/11 -09, mot Friskis och Svettis i Malmö. DO krävde 100.000 kronor till två muslimska kvinnor, vardera. Chefen hade uttalat sig negativt om deras religion.

Hur ofta tilldöms ens grovt fysiskt misshandlade skadestånd på sådana belopp?

Ett rekordbelopp från DO beskrivs på Spikharrys blogg den 19/2 -10:

"Diskrimineringsombudsmannen stämmer en bostadsrättsförening i Haparanda. Detta efter att en romsk familj nekats att köpa en lägenhet."

"DO stämmer nu föreningen på totalt 400 000 kronor inför Haparanda tingsrätt”.

Spikharry jämför:

"Tar ett exempel, när Engla blev mördad av Anders 'monstret' Eklund tilldömdes dom anhöriga 50 000 till 75 000 kronor.

Högsta domstolen har fastställt beloppen till ca 50 000 kr vid uppsåtligt dödande och 25 000 kr vid dödande som sker av oaktsamhet.

Normal ersättning vid våldtäkt är för närvarande 10 000 kr för sveda och värk samt 75 000 kr för kränkning."

Från Hasse Aros blogg den 24/3 -10:

"...en arbetssökande man som av religiösa skäl inte tar en kvinnlig chef i handen och därmed inte får jobbet, tilldöms ett skadestånd på 60.000 kronor.

Medan Ingrid i Norrköping som fick sin dotter mördad fick sitt skadestånd nedprutat till 40.000."

5. Verklig "rasism"

Ann-Marie Begler presenterade den 16/3 -00 på DN Debatt en Brå-undersökning om ungdomsrånen, vilken bekräftade att invandrare är överrepresenterade bland gärningsmännen, svenskar överrepresenterade bland offren.

I sina kommentarer skrev Begler:

"De fysiska, psykologiska och ekonomiska konsekvenserna till trots är det ändå frågan om inte den allvarligaste konsekvensen av ungdomsrånen kan bli en alltmer invandrarfientlig inställning i ungdomsgenerationen, en grogrund för ökad vardagsrasism och i extrema fall ett ökat engagemang i grupperingar med invandrarfientliga ideal."

Alltså: dessa ungdomsrån är allvarliga framförallt därför att de kan leda till rasism. Vad Ann-Marie Begler då bortsåg från var att redan rånöverfallen på svenskar till stor del var uttryck för rasism. Offren valdes ofta ut till offer just på grund av sin etniska tillhörighet.

Tydligen uppfattade hon det inte som ett problem när offren är svenskar. Drabbade svenskar räknas inte på samma sätt som drabbade invandrare.

Detta synsätt är Ann-Marie Begler alls inte ensam om, det har uttryckts av även många andra företrädare för etablissemanget. Det ingår i det politiskt korrekta paketet.

Samma sjuka tankegång manifesterade t ex ett polisbefäl i september 2009, efter unga invandrares bärsärkagång i flera av våra städer.

Ur SvD den 12/9 -09:

"Natten till lördagen blev orolig på flera platser i Sverige. I Uppsala kastades sten mot en polisbil och flera bilar sattes i brand. Också på Västkusten kom larm om flera bilbränder och i Göteborg försökte någon tända eld på en spårvagn. Sedan mitten av augusti har minst 85 anlagda bilbränder rapporterats i Göteborg."

"Samtidigt ser polisen en annan oroande utveckling. Bilbränderna och stenkastningen orsakar starka reaktioner hos boende och allmänhet.

- Det som är riktigt allvarligt är att vi märker hur de rent rasistiska tendenserna växer fram. Vi får sådana påringningar från allmänheten och det är allvarligt."

Kanske inte bra med vandaliseringen, men det verkligt allvarliga var att svenskar reagerat mot vad som skett!

6. Känslor

Med religionen och känslor knutna till denna, verkliga eller föregivna känslor, gör muslimer anspråk på eftergifter från det svenska samhällets sida.

Svenskar kan också ha känslor och åsikter, men det räknas inte på samma sätt. Om de alls noteras är risken stor att det klassas som utslag av "rasism", "fientlighet" eller "islamofobi".

John Järvenpää:

"När heterosexuella svenskar uttrycker sig i ord kan det i millennieskiftets Sverige ge upp till fyra års fängelse, enligt lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Det bedöms allvarligare att yttra 'fel' åsikt än att stjäla och göra inbrott liksom det kan bedömas allvarligare än normalgraderna av misshandel och vållande till annans död. Härtill kommer att svenskar saknar möjlighet att åberopa hetsparagrafen.”

”Som framgått kan svenskar inte åberopa hetsparagrafen eller väva in synpunkter kring rasism om de anser sig ha utsatts för etniskt motiverade kränkningar. Lagen tycks därmed utgå från att svenskar inte heller anses hysa känslor i samma utsträckning som andra folkgrupper.  Om en svenska gruppvåldtas av ett invandrargäng som tycker att svenskor är mindre värda och därför ska våldtas, så anser rättsväsendet inte att det kan handla om rasism från gängets sida. Emellertid är det ingen känslomässig skillnad i upplevelsen av kränkningen och skräcken mellan Ida som gruppvåldtas av invandrare för att hon anses vara en i deras ögon mindre värd ’svennehora’, och Hassan som misshandlas av svenska rasister för att de anser honom vara en ’svartskalle’.”

7. Tillmälen och tillmälen

Ur SvD den 8/5 -96:

"Att kalla någon för svartskalle är brottsligt. Det har ett 35-årigt butiksbiträde fått erfara. På tisdagen dömdes han av Huddinge tingsrätt till böter för förolämpning.

Dramat utspelades i februari i år i den butik som 35-åringen jobbar i. Den besöktes av en man med invandrarbakgrund. 35-åringen misstänkte att denne stulit varor, något som mannen förnekade. I samband med denna händelse kallade 35-åringen honom för 'svartskalle'.

Den dömde har förklarat att han inte haft för avsikt att förolämpa mannen. Han hade bara svarat med samma mynt, eftersom han av mannen beskyllts för att vara rasist. 35-åringen får böta 600 kronor för sitt ordval."

8. Namn och bild

Hur ska tidningar förfara med brottslingar? Ska namn och bild publiceras, och i så fall under vilka förutsättningar.

Ett kriterium skulle ju kunna vara att avvakta med sådant tills vederbörande är dömd och alltså befunnits skyldig.

Det kriterium man i praktiken följer verkar dock vara ett annat, nämligen om den gripne är svensk eller har annan etnicitet.

När Hagamannen i Umeå greps publicerade Expressen både namn och bild inom några timmar.

Annat var det med Smygaren - enligt Jerzy Sarnecki en av "de allra värsta överfallsvåldtäktsmännen i svensk historia". Han greps i juni 2008 och dömdes för sex våldtäkter.

Innan dess hade han 11 domar på sig.

Media har dock valt att inte publicera vare sig bild, namn eller uppgift om etnisk bakgrund.

Hans namn var Shino Mohamed Hashi och mannen kom till Sverige år 1989 som flykting från Afrikas horn.

9. Exemplet Kurdo Baksi

Kurdo Baksi är ju inte vilken debattör som helst. Han har blivit belönad med Svens PEN-klubben "Frihetspenna". Hans ord för således anses väga tungt.

Ur Fria Tider den 23/4 -10:

"Den etnopluralistiska tidningen Nationell Idag får presstöd. Det beslutade presstödsnämnden igår. Men nu rasar Kurdo Baksi, bror till S-profilen Nalin Pekgul, mot beslutet. Baksi kallar sig svensk och antirasist – men i själva verket är han kurd och rasist."

"Att tidningen är kritisk till massinvandring har väl inte gått någon förbi, men man har till exempel aldrig kunnat läsa följande i Nationell Idag, ens på debattsidan:
'De närmaste fem åren skall alla svarta, kortväxta, homosexuella, svarthåriga och brunögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.'

Däremot kunde man läsa nedanstående på bonniertidningen Sydsvenskans debattsida den 9 januari 2007:

'De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna.'

Författare var Kurdo Baksi, som tillsammans med Zoran Alagic efterlyste en jakt på vita, till förmån för sin egen etniska grupp".