Inom äldreomsorgen finns en dubbel orättvisa mot svenskar. Den ena handlar om prioriteringar av resurser, den andra om rätten att mötas av personal som man kan förstå och bli förstådd av.

1. Resurser och prioriteringar

2. Etnisk anpassning

1. Resurser och prioriteringar

1970 fanns det c:a 35.000 utrikes födda personer i Sverige som var över 65 år gamla, kring sekelskiftet var siffran 143.000.

Dagens Nyheter hade den 8/10 och den 9/10 -01 artiklar om äldreboende och dagverksamheter anpassade för olika etniska grupper:

"I en kartläggning som Svenska kommunförbundet genomförde 1999 finns i Sverige tjugo äldreboenden avsedda för olika invandrargrupper. De var spridda över fjorton kommuner, varav Stockholm, Göteborg, Västerås och Örebro har fler än ett boende."

"Huvudsyftet med etniskt anpassad äldreomsorg är att erbjuda vård på modersmålet. Det finns många äldre invandrare som aldrig har lärt sig svenska ordentligt trots att de levt länge i Sverige... Andra har kommit hit som gamla och inte haft anledning att lära sig svenska."

"Förutom språket handlar det om att få leva i den kultur man är van vid, tillsammans med personer som har samma referensramar, så att man inte behöver förklara så mycket. Det skapar trygghet..."

I enkäten svarade flera kommuner att även om de idag inte har behov av äldreboenden anpassade för etniska grupper så finns en beredskap att öppna sådana om det skulle behövas.

I Göteborg gjorde man så att säga en dammsugning av behovet:

"Genom en enkät till stadens äldreboenden tag man i mitten av nittiotalet reda på hur många spansktalande sydamerikaner som bodde i Göteborg och om de var intresserade av att flytta till ett spansktalande hem. Här fanns 13 pensionärer och sex av dem ville flytta."

Resultatet blev avdelningen Dalian på Lillhagsparkens äldreboende, öppnad i augusti 2000. Där bor nu sju personer - fyra kvinnor och tre män. De är från Chile, Bolivia och Uruguay. På avdelningen arbetar inte mindre än fem undersköterskor.

"Det känns som jag är i himlen", säger en av de boende.

Luis Narvarez, ordförande i Stödföreningen för äldre spansktalande, förklarar:

"Det är oerhört viktigt att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare".

"Utöver möjligheten att få tala sitt modersmål är målet att de boende ska känna trivsel och omtanke. Trivsel innebär att de ska få träffa likasinnade, och omtanke att de ska uppleva det de känner igen,..."

Dagens Nyheter hade våren 2007 en artikel med rubriken:

"ÄLDREOMSORG NY KARRIÄRVÄG

Kulturell förståelse och krav på egna språket öppnar för personer med utländsk bakgrund"

"Högre krav, tydligare språkprofiler och chans att göra karriär. Så ser framtiden ut för äldreomsorgen - som i allt väsentligt är på väg att bli en servicebransch där personer med utländsk bakgrund dominerar."

Artikeln handlar om Eyyüp Sürek och det företag som han är VD för: "Järva Vård och Omsorg AB". Han såg "chansen att skapa en äldreomsorg där respekten för den enskildes önskemål och värderingar får styra.

- Jag ser människan och hennes behov. Det finns många språkliga, kulturella och religiösa aspekter på omsorgen om äldre."

"- Att äldre vill bli bemötta på det egna modersmålet och i ett sammanhang som han eller hon förstår är naturligt. Det kan handla om allt från vilken mat man serverar till hur man ser på religionsutövande. Vårt uppdrag är att anpassa verksamheten efter de behoven..."

2. Etnisk anpassning

Ur insändare från undersköterskan Lena på webbsidan "SD-kvinnor":

"Min arbetsgivare Stockholms stads äldreomsorg verkar känna ett mycket stort ansvar att integrera folk från afrikanska länder. Så stort att jag vissa dagar inte har en enda svensk kollega.

På min arbetsplats talas mest tigrinja ,ibland t.o.m. över huvudet på våra vårdtagare.

Du skriver fråga dom äldre... Dom äldre ... känner sig otrygga i kontakten med dessa människor, men vågar inte driva saken vidare. Om dom kunde, vet vi alla vem dom skulle välja att vårdas av. Sen har vi alla dom som drabbats av en demenssjukdom som inte längre har den verbala förmågan. Dom vårdas av människor som varken förstår eller kan tolka vad den personen vill säga."

Aftonbladet den 7/2 -95:

"Äldrevård accepterar rasism

Äldre människor som inte vill bli vårdade av personer med invandrarbakgrund, får ibland som de vill att döma av en rundringning som P3-programmet Front i Sveriges Radio har gjort.

Front ringde till 20 ålderdomshem och hemtjänstenheter och frågade om de accepterar sådana önskemål. Endast fyra av de tillfrågade vägrade gå med på önskemålet. De övriga 16 svarade att det principiellt inte var något problem."

Diskrimineringsombudsmannen fick år 2001 ett brev från en person som å sin gamla mammas vägnar frågade om mamman fick vägra hjälp av invandrare som talar dålig svenska. Dåvarande DO, Margareta Wadstein,  svarade:

"Din mor gör sig inte skyldig till något lagbrott genom att framföra önskemål till hemtjänsten att hon inte vill få en invandrare som hemvårdare. Men det rättsliga problemet uppstår om kommunen, som arbetsgivare, tillmötesgår önskemålet."

Ställ detta mot de krav som anses legitima, för att inte säga helt självklara, beträffande invandrare.