|
Kapitel 3: DISKRIMINERING c) Nya diskrimineringar |
||||||
Den wadsteinska utredningen resonerade aldrig kring möjligheten att en upplevd diskriminering många gånger inte är diskriminering. Istället infördes diskrimineringslagar som strider mot grundläggande rättsprinciper, enligt vilka man är betraktad som oskyldig intill dess att motsatsen har bevisats. Möjligheter infördes även att inskrida mot "indirekt diskriminering" och det behövde inte längre ha funnits någon avsikt att diskriminera. Utredningen:
"Som
diskriminering räknas t ex att kräva att de anställda
talar svenska på arbetsplatsen och att inte underlätta
för dem att utöva sin religion".
Ur Fri Informations remissyttrande på SOU 1997:174: "Omvänd bevisbörda Utmärkande för en rättsstat är bl a att en anklagad person är i lagens mening oskyldig till dess skuld har bevisats. Bevisbördan åvilar uteslutande åklagaren, den åtalade behöver inte bevisa sig oskyldig. Bevisningen är många gånger svår, varför skyldiga inte sällan slipper straff i enlighet med doktrinen att det är bättre fria en skyldig än att straffa en oskyldig. Likaså tar man i brottsbalken hänsyn till gärningsmannens uppsåt. Antidiskrimineringslagstiftningen avskaffar dessa för en rättsstat självklara begrepp. Gärningsmannen - d v s arbetsgivaren - döms om han inte själv kan bevisa sig oskyldig - anmälaren eller anmälarens ombud behöver inte anföra bevis - och oavsett om den påstådda diskrimineringen varit avsiktlig eller oavsiktlig, direkt eller indirekt." Resultatet av lagstiftningen har blivit att företag fråntas rätten att fritt anställa sin arbetskraft, de måste gå helt på formella meriter. Lagarna drabbar särskilt småföretag, på tre sätt. • Små företag har svårare att orka med domstolsprocessande, till sådant räcker inte deras resurser. • I mindre företag, där personkemi och samarbetsförmåga betyder mycket, blir det viktigare att kunna rekrytera efter mer än bara formella meriter. • Ett misstag i rekryteringen kan för ett litet företag bli mycket kostsamt. Fri Information: "Med proposition 1993/94: 101 fråntar regeringen svenska arbetsgivare deras rätt att fritt anställa. Detta sker trots att regeringen påstått sig främst satsa på företagen och allra mest på småföretagen." "Till skillnad från tidigare, då lagen föreskrev att flera diskriminerade hade att dela på ett och samma skadestånd, medger de nya lagarna att ett oändligt antal skadestånd utkrävs för en och samma anställningsprocedur. Även om endast en tjänst utannonserats och en sökande anställts har de exempelvis tjugo, som sökt tjänsten utan att få den, rätt att kräva skadestånd, om de anser sig diskriminerade. Detta således trots att av tjugoen sökande endast en kunde anställas och de övriga tjugo skulle ha känt sig diskriminerade oavsett vem som anställts." "Övre gränsen för skadestånd föreslås till 100 000 kr per diskrimineringsanmälan, vilket är en ökning jämfört med gällande lag och avsevärt mer än vad beviljas dem som allvarligt skadats av felbehandling i sjukvården, skadats av felaktiga myndighetsbeslut etc. Men som Wadstein citerar 'ju mer diskriminering kostar, ju mer mångfald lönar sig'." Ur "Positiv särbehandling är också diskriminering": "... utredningen skriver att positiv särbehandling 'innebär vid rekrytering att en kompetent sökande från en underrepresenterad grupp ges företräde vid tillsättning av befattning, trots att det finns mer meriterade sökande som tillhör en överrepresenterad grupp'. (SOU 1997:174, s 151)..." "Lagen säger uttryckligen att personer tillhörande en etnisk grupp får diskrimineras om avsikten är att främja mångfald," "...har företagsledningen, med hänvisning till att en av de sökande tillhör en överrepresenterad etnisk kategori i företaget, t ex majoritetsbefolkningen av etniska svenskar, rätt att gå förbi denne och tillsätta den andre, även om den förste kandidaten är mer meriterad.... en förutsättning är alltså att den sökande har erforderlig kompetens för arbetet." Thomas Gür lyfter fram att diskrimineringskulturen bygger på ett grupptänkande, som ger nya diskrimineringar. S.k. positiv särbehandling av vissa individer betyder negativ särbehandling för andra individer. Man försöker kompensera individuella orättvisor med nya orättvisor. Resultatet blir inte likabehandling. "... en persons positiva särbehandling i nuet antas uppväga en helt annan persons diskriminering någon gång i det förgångna." "... statsmakten genom lagar, och i syfte att uppväga diskriminering av en förment förfördelad grupp, uppmuntrar, eller till och med tvingar, offentliga myndigheter eller privata organisationer att på olika sätt positivt särbehandla individer tillhöriga den förfördelade gruppen på basis av deras grupptillhörighet..." "Positiv särbehandling söker gottgöra denna individuella orättvisa genom grupprättvisa. En individ blir förmånligare behandlad inte för att han personligen blivit orättvist behandlad och måst få upprättelse, utan därför att han tillhör en grupp som utsetts till mottagare... ... kan positiv särbehandling inte kompensera individuella oförrätter, eftersom det inte är ett kollektiv som utsatts för orättvisan, utan en individ." Om
företag pga lagstiftningen väljer att undvika nyanställningar
eller om företag pga den extra bördan går omkull,
då blir det totalt sätt färre arbetstillfällen.
Detta kan då drabba även invandrare.
Fri Information: "... en arbetsgivare som inte får anställa den mest lämpade, föredrar med stor sannolikhet att om möjligt inte anställa alls." "Positiv särbehandling är också diskriminering": "I USA, som torde vara det land i västvärlden där skydd och positivt särbehandling av olika grupper på arbetsmarknaden gått längst, har ett flertal studier konstaterat ett samband mellan stater med en omfattande skyddslagstiftning och lägre sysselsättning. I sådana stater, som Kalifornien, anses i dessa studier sysselsättningsnivån vara 2 till 5 procent lägre än stater som inte infört skyddslagstiftning i samma omfattning." Många
av dem som kommer till Sverige från Afrika och Asien är
analfabeter, men andra kan ha hög utbildning. Behövs
de inte bättre i sina hemländer?
Fri Informations remissyttrande på SOU 1992:96: "Många invandrare har mycket goda yrkeskvalifikationer och utbildningsmeriter. De asylsökande som kommer till Sverige sägs t o m bestå av en något större andel akademiker än vad som finns i den svenska befolkningen. Migrationen till Sverige från fattiga länder ger upphov till s k brain drain från de senare." "Det reella problemet kan ... inte vara att invandrarna inte kommer in på den svenska arbetsmarknaden utan att de lämnar sina hemländer eller inte återvänder till dessa, när möjlighet ges. De fattiga länderna i Östeuropa och tredje världen behöver sin utbildade arbetskraft." Diskrimineringsutredningarna har utgått ifrån att det är ett problem om en arbetsplats har högre andel etniska svenskar än befolkningsgenomsnittet, däremot aldrig det omvända. Gür ger exemplet kebabbarer eller pizzerior, som exempel på arbetsplatser med få eller inga etniska svenskar. Det upplevs knappast som ett problem av någon. Varför skulle det nödvändigtvis vara ett problem om i andra sammanhang etniska svenskar är fler på en arbetsplats än sin andel av befolkningen? "Positiv särbehandling är också diskriminering": "Utredningens skrivningar om aktiva åtgärder utgår genomgående från att det är minoriteter eller invandrare som är underrepresenterade på Sveriges arbetsplatser.... Men vi kan lika gärna föreställa oss arbetsplatser där den etniska sammansättningen av arbetsstyrkan är oproportionerligt fördelad på ett sätt att etniska svenskar är i minoritet." "Nästa fråga blir varför etniskt homogena arbetsplatser med etniska svenskar är skadliga, men lika etniskt homogena arbetsplatser med etniska 'icke-svenskar' inte är det?" På riktigt djupt vatten hamnade Wadstein i sin utredning då hon gjorde anspråk på att bättre än företagarna veta vad som är bäst för dem. "Positiv särbehandling är också diskriminering": "Vad lagstiftaren implicit fastslår är ett närmast axiomatiskt antagande att etnisk mångfald i en organisation, ett företag, är lönsamt, eller att organisationer vars arbetsstyrka uppvisar etnisk mångfald är mer framgångsrika än organisationer utan denna mångfald." "Det är anmärkningsvärt att utredaren, i detta fall en statlig tjänsteman, hävdar att hon känner till ett sätt att öka vinsten för privata konkurrensutsatta företag som dessa företags ägare, vars huvudmål med verksamheten vi kan anta vara vinstmaximering, inte upptäckt själva än." "...Själva det faktum att politiker eller offentliga byråkrater hävdar att de känner till styrmetoder eller modeller för personalsammansättning som ger möjligheter att hämta hem tidigare oupptäckta vinster, bör mötas med skepsis. Att människor som inte dagligen sysslar med en verksamhet där varje på marginalen förlorad vinstmöjlighet kan utgöra skillnaden mellan framgång eller konkurs - alltså politiker m fl - skulle vara bättre på att se var det finns vinster att hämta än människor vilka i sin dagliga gärning lever under dessa villkor - alltså företagare - är föga sannolikt." I själva verket kan denna typ av lagstiftning bli dyr, för både företagen och samhället. I Kalifornien har man haft en sådan lagstiftning, men beslöt 1996 att avskaffa den. "I denna amerikanska delstat hölls i samband med presidentvalet i november 1996 en folkomröstning vilken resulterade i att majoriteten röstade för ett upphävande av de olika typer av positiv särbehandling, omvänd diskriminering och kvotsystem som länge förgiftat stämningen mellan befolkningsgrupperna.
|
