BILAGA

ÄR DET VANDALISERING ELLER MISSKÖTSEL?

I otaliga tidnings- och TV reportage har visats ett skrämmande boende i Rosengård och andra invandrartäta bostadsområden. Entydigt utpekas fastighetsägarna som helt ansvariga för eländet. Men tittar man kritiskt på bilderna finns anledning till undran. Har de drabbade hyresgästerna verkligen fullföljt sin skyldighet att vårda sin bostad kontraktsenligt?  Man ser genomsmutsiga vägguttag av plast. De är ju enkla att hålla rena - och varför är så många strömbrytare, toaletter och handfat sönderslagna? Bilderna vittnar knappast om normal vård och hantering. De stämmer snarare till eftertanke.

När journalistdrevet går är det knappast någon som vågar framföra något annat än att till och med urinlukten i källare och trapputrymmen är fastighetsägarnas fel. Det framgår nämligen aldrig vem det är som vandaliserar - eller uträttar sina behov i trappuppgångar och källareutrymmen?  Är det de boende själva – eller är det utomstående?  Allt mögel som visas. Kan den bero på att det tvättas och hängs till tork filtar och täcken i badrummen? Är det så då finns det en förklaring till hög luftfuktighet och därmed mögel. Vidare kan man undra var kackerlackor och annan ohyra kommer ifrån? Handlar det om import?

Man kan undra om det ligger ironi bakom att ett område i Rosengård döpts till Herrgården? Kan det vara så att området fått namnet Herrgården därför att där enklavlikt samlats hyresgäster vilka likt gångna tiders herremän förväntar sig att bli både försörjda och betjänade av en i deras ögon lägre samhällsklass?

Eller handlar reportagen om präktiga och skötsamma hyresgäster som inget högre önskar än att få bo snyggt och prydligt?
Man frågar sig rent av om det kan vara så illa att boende ifrån närliggande villaområden gör raider in i Herrgården och där vandaliserar för de stackars boende?

Med normalt boende finns det ingen som helst möjlighet att det kan förstöras och grisas ner så som reportagen visar. Man kan förstå fastighetsägarna om de anser att vandaliseringen gått så långt att de helt enkelt tröttnat och insett att det inte är meningsfullt att reparera? Det är en slutsats jag hört flera hantverkare dela…fast därom får ingen tala. Det är rasistiskt!

John Wilthorn
 

Nacka den 18 februari 2010
 
UD                                                      
Utrikesminister Carl Bildt
 
Ämne: ”UD slutar betala för evakuerade svenskar”
 

Ni skriver den 18 februari 2010 på DN Debatt om skattebetalarna fortsättningsvis inte skall betala för ”evakuerade svenskar” och att ”bra försäkringar bör kunna täcka de här utgifterna.”   Det tackar vi för, men samtidigt framstår förslaget såväl som ett sent uppvaknande som ett kraftfullt slag i luften.

En etniskt svensk resenär förväntas ha så pass mycket pengar i plånboken eller på kontokortet att han/hon klarar en krissituation såväl utomlands som på hemmaplan.  För större kriser på resan - sjukdom, olycksfall, död - skall man givetvis ha försäkringar som täcker oförutsedda utgifter.

Det är väl känt att invandrarna sällan eller aldrig bryr sig om att teckna privata försäkringar. De flesta väljer att i stället ställa krav på skattebetalarna så fort de försatt sig i prekära situationer utomlands.
Etniska svenskar förväntas i alla lägen ta ett personligt ansvar i form av reseförsäkringar eller en hemförsäkring, som även omfattar utlandsresor. Varför har samma krav inte ställts på libaneser och andra ”nya svenskar”? Varför skall dessa i motsats till etniska svenskar tillåtas leva u p a på skattebetalarnas bekostnad? Hur har de kunnat bibringas uppfattningen att det är onödigt att teckna försäkringar och att de alltid kan räkna med att staten tar hand om dem, om de skulle råka hamna i en nödsituation? Kan det möjligen ha något med den förda integrationspolitiken att göra?
 
Invandrarnas hemresor bekostas av skattebetalarna
Ett exempel är Safia Benaoudas och fästmannen Awad Munirs pilgrims- och turistresor till världens värsta krigs- och konfliktzoner.  2007 reste de till Somalia för att ”uppleva muslimsk kultur och vacker natur.”  Sedan de åkt fast och fängslats hostade UD snabbt upp 9 067 kr för Safia Benaoudas och 7 944 kr för Awad Munirs hemresa. Dessa 17 013 kr skulle återbetalas till UD.

I samband med parets turistande 2009 i södra Waziristan på gränsen till Afghanistan och i närheten av al-Qaidas högkvarter framkom att någon återbetalning  ännu inte skett. Som finansiär av parets turistande vill jag veta: har UD fått tillbaka utläggen nu? Hur stor ränta betalade paret på skulden? Eller slapp de ränta p g a de kan åberopa religiösa skäl för att inte betala ränta? Det hade väl som vanligt varit ett hot mot religionsfriheten och ett uttryck för islamofobi om de tvingats betala ränta!

Helena Benaouda gjorde stor affär av att hon betalade dotterns hemresa från Pakistan. Eftersom det inte framkommit vem som betalade fästmannens och ressällskapet Mehid Ghezalis hemresa förmodar jag att UD - dvs skattebetalarna - även denna gång fick stå för kalaset!

Vad kostade övriga insatser i samband med de tre turisternas eskapader i Somalia respektive Pakistan - bl a utgifter för rättshjälp/advokater, ambassadpersonal mm? UD:s personal reste i skytteltrafik till USA och Guantánamo för att förhandla med den amerikanska administrationen och för att besöka hr Ghezali. UD förhandlade även med de somaliska och pakistanska myndigheterna och ambassadpersonal besökte paret Benaouda/Munir ett flertal gånger i fängelserna i Somalia och i Rawalpindi i Pakistan.

Vid hemkomsten från Pakistan begärde Helena Benaouda att Säpo skulle skydda det turistande paret vid deras ankomst till Arlanda. Vad kostade den uppvaktningen?

Den flitige resenären och hedersmedborgaren Mehdi Ghezalis resande i muslimska konfliktområden har redan tidigare belastat skattebetalarna. Hans hemresa från Guantánamo med regeringsplanet kostade skattebetalarna 522 500 kr. Har detta belopp återbetalats? Hur stor blev räntan på denna summa?

Ni  skriver: ”Den som väljer att resa och vistas utomlands har ett personligt ansvar för att vara informerad om resmålet. Det faller på den enskilde att ta ansvar för den egna säkerheten och se till att hon/han har ett nödvändigt försäkringsskydd mm”  Uppenbarligen gällde detta  varken hr Ghezali eller paret Benaouda/Munir eller de 8 000 libaneser som evakuerades på de svenska skattebetalarnas bekostnad i samband med Libanonkriget 2006.
 
Ni skryter i artikeln över att ”Sverige i samband med Libanonkriget var det land som evakuerade flest människor på kortast tid, tack vare de nya strukturer som byggts upp under UD:s ledning.

2006 kunde vi under rubriken ”UD - den statliga resebyrån” i DN läsa om de 8 000 libaneser med svenskt medborgarskap, som återvände till Sverige. En stor del av dessa svenska medborgare var enligt artikeln permanent bosatta i sitt hemland Libanon.  UD- tjänstemannen Niklas Kebbon, som råkade befinna sig i Libanon på semester, kom att ansvara för  - eller som det heter på  nyspråk ”hålla i”-  evakueringen. Han upptäckte då att listorna över ”svenskar” – dvs svenska medborgare – inte stämde och konstaterade att ”ambassadens lista visar att runt 500 ”svenskar” hade registrerats som  fast boende. Det var kanske en tiondel av det verkliga antalet.” 

Någon förklaring till detta förhållande fick man inte i artikeln. Inte heller framgick det vilka de ekonomiska konsekvenserna är av att endast 500 - eller en tiondel -  av de svenska medborgarna  var registrerade som fast boende i Libanon. Jag vill därför gärna ha svar på följande frågor.

Vad innebär i praktiken denna registrering som ”fast boende” för utbetalande av bidrag? Vad innebär "en utebliven registrering"för utbetalandet av bidrag?

Vad innebär det ekonomiskt för de svenska skattebetalarna att så många libaneser med svenskt medborgarskap valt att ”inte registrera sig som fast boende” vid återvändandet till hemlandet? Jag antar att den uteblivna registreringen innebär att de kan fortsätta att uppbära svenska socialbidrag, sjuk- och arbetslöshetsersättning och övriga bidrag som t ex det skattefria äldreförsörjningsstödet, barnbidrag och flerbarnstillägg?  Kan även de som registrerat sig som fast boende fortsätta att uppbära dessa bidrag i sin egenskap av svenska medborgare?

Enligt en uppgift från Rikspolisstyrelsen hade 7 089 av de evakuerade svenskt pass medan 599 inte var svenska medborgare.  Den gruppen bestod till största delen av personer med PUT i Sverige.  Andra hade uppenbarligen besöksvisum till Sverige. Vad innebär detta, när det gäller UD:s ekonomiska  åtaganden? Hade de,  som har PUT eller besöksvisum samma ekonomiska rättigheter som svenska medborgare i samband med evakueringen?
 
Redovisning av totalkostnaderna för evakueringen
I början av evakueringen utökade regeringen UD:s budget med 57,5 miljoner för att undsätta de ca 4 000  personer UD  då trodde fanns i Libanon.  De beräknade kostnaderna  steg med rekordfart till 90 miljoner kr.  Enligt Er uppgift i DN-artikeln blev notan för att evakuera 8 000  libaneser  - eller ”svenska medborgare av libanesiskt ursprung” – 77 miljoner kr.  UD trollade alltså fram 77-90 miljoner kr lika lätt som en trollkarl trollar fram en kanin ur hatten. Hur kommer det sig att det aldrig saknas pengar när det gäller invandrarna?

Har ”de 8 000  svenska medborgarna av libanesiskt ursprung” betalat tillbaka miljonerna till statskassan. Eller har deras skuld till skattebetalarna avskrivits? Skattebetalarna måste givetvis få en offentlig redovisning av totalkostnaderna.

Hur gick det med de krav libaneserna ställde på att även få sina inrikesresor i Sverige - från Arlanda till hemorten - betalade av staten dvs av skattebetalarna?  Ålade UD/regeringen  kommuner och landsting att tillmötesgå dessa krav?

Det är onekligen en märklig tingens ordning, när en libanes i Libanon kan kräva blixtsnabb svensk transport därifrån, när det smäller och fortsatt individuell reseservice vid ankomsten till Sverige. Så vitt jag vet har en norrlänning eller skåning aldrig kunnat kräva individuellt anpassade busstidtabeller eller gratis limousinservice för att ta sig från Arlanda till hemorten!

”Det är rimligt att den som väljer att resa eller bosätta sig utomlands får räkna med vissa ökade kostnader om han eller hon drabbas av en kris- eller katastrofsituation.”

Skattebetalarna har sedan länge insett det som UD nu något yrvaket upptäckt. Det är givetvis orimligt att skattebetalarna skall stå för notan för de svenska medborgare, som valt att förlägga sin semester till hemlandet Libanon eller för den delen till andra konflikt- och krigsområden i Mellanöstern och i andra delar av världen.
 
UD-tjänstemannen Niklas Kebbon konstaterade att det vid evakueringen av ”svenskarna”  ”rådde brist på disciplin och solidaritet.” Hur kan det komma sig? Det låter i mina öron väldigt ”osvenskt.” Man kan ju - om man så vill - jämföra med den ”disciplin och solidaritet” som rådde vid Estonias förlisning eller som de tsunamidrabbade svenskarna visade varandra. Eller för den delen de stormdrabbade smålänningarna för ett antal år sedan. Mot denna bakgrund är det mycket märkligt att denna ”disciplin och solidaritet” saknades i Libanon!
 
Avslutningsvis…
skriver Ni att ”det är viktigt att svensk allmänhet får en bättre kännedom om vad som gäller på det här området” och hänvisar till  UD:s hemsida. På vilka av de ca 150-200 invandrarspråk som talas i Sverige finns denna information? Bilaga 1

En sista fråga – som aldrig tycks få något svar: hur kan de s k ”flyktingarna” resa tillbaka de till de länder från vilka de påstår sig ha flytt ”undan krig och förföljelse”?

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

Ur "I Sveriges väntrum":

"I en artikel i Länstidningen den 31 mars 2006 skriver dåvarande integrationsministern Jens Orback att regeringen ger Södertälje 24,5 miljoner kronor för att utveckla utsatta bostadsområden. Under åren 2000-2006 har Södertälje kommun sammanlagt fått 184 miljoner kronor från staten för att bryta segregationen."

"... en stor grupp av invånarna är socialbidragsberoende, arbetslösa, lågutbildade och har få kontakter med det omgivande samhället. De kan få de flesta av sina behov tillfredsställda i stadsdelen utan att behöva tala svenska."

Ur DN den 11/9 -09:

”Vi satsar 920 miljoner på nyanlända flyktingar”

Nytt lagförslag från regeringen: Staten tar över huvudansvaret för nyanlända flyktingars etablering och särskilda lotsar ska mot ersättning skaffa dem jobb. Det behövs en genomgripande reform för att integrera nyanlända flyktingar och andra skyddsbehövande med uppehållstillstånd. Regeringen föreslår därför i dag en ny lag om etableringsinsatser.

Staten - genom Arbetsförmedlingen - tar över samordningsansvaret för dessa insatser från kommunerna. På så sätt förtydligas regeringens arbetslinje. För att de nyanlända snabbt ska komma in på arbetsmarknaden införs så kallade etableringslotsar som ska skaffa fram jobb mot en prestationsbaserad ersättning. Genom detta paradigmskifte lägger vi grunden till en ny integrationspolitik, skriver integrationsminister Nyamko Sabuni."

"Den globala finanskrisens svallvågor slår även mot Sverige. Såväl hushåll som företag och offentliga verksamheter drabbas. Regeringen har redan presenterat offensiva miljardsatsningar för att effekterna ska bli så lindriga som möjligt. Men även lång-siktiga, strukturella, insatser är nödvändiga. Det behövs ett särskilt fokus på dem som står långt från arbetsmarknaden, däribland nyanlända invandrare. Bland dessa har i genomsnitt knappt 30 procent ett arbete efter tre år i landet. Detta är oacceptabelt och vittnar om stora strukturella problem i organiseringen av den första tiden i Sverige.

Det behövs en övergripande reform för integrationen av nyanlända invandrare. Valfrihet, etablering av fler aktörer och förbättrad samverkan mellan olika aktörer är viktiga förutsättningar för att åstadkomma en bättre individuell anpassning av de offentliga insatserna. Vi behöver också förändra synen på dem som kommer till Sverige som flyktingar och anhöriga till flyktingar. Människor som flyr från krig eller allvarliga missförhållanden förväntar sig att få chansen att bidra till samhället – inte att leva på bidrag.
Många viktiga åtgärder har vidtagits för att bryta utanförskapet, det handlar främst om regeringens generella insatser för arbete och utbildning. Regeringens strategi för integration 'Egenmakt mot utanförskap' genomförs med satsningar på högre kvalitet i sfi genom införandet av nationella slutprov, konkretiserade mål och lärarlyft för sfi-lärare. Möjligheterna till komplettering av utländska högskoleutbildningar har förstärkts. Resurser för att validera utländsk yrkeskompetens har utökats. Arbetet mot diskriminering har förstärkts genom en samlad lag mot diskriminering, en gemensam ombudsmannamyndighet och införande av diskrimineringsersättning.

I dag presenterar regeringen den lagrådsremiss som ligger till grund för reformen av nyanlända invandrares etablering i samhället. Med reformen, som kostar 920 miljoner kronor, vill regeringen utveckla ett system där individen ges ett utökat ansvar. Vi vill stärka incitamenten för en snabb arbetsmarknadsetablering både för individen och för de aktörer som ansvarar för etableringsinsatserna."