Kapitel 6: ISLAMISERING

a) Islam och mångkultur

 

"För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor ..."

Jimmie Åkesson, i AB den 19/10 -09

 

"Människor tillhörande minoritetsgrupper kan behöva särskilda rättigheter för att kunna existera på jämlika
villkor med majoritetsbefolkningen. Det största problemet som muslimer står inför är majoritetsbefolkningens
synsätt. Samhället gör sig ständigt skyldigt till assimileringsförsök av landets invandrare."

Mahmoud Aldebe

 

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att antalet muslimer i Sverige ökat explosionsartat

• att om kravfullheten är så stor redan när muslimerna utgör en minoritet, hur blir inte om de kommit i majoritet?

• att islam i förlängningen inte betyder mångfald

 

1. Varför finns det muslimer i Sverige?

2. Muslimer av olika slag

3. Anpassning

1. Varför finns det muslimer i Sverige?

Varför finns det muslimer i Sverige? De etniska svenskar som konverterat till islam kan vi här bortse från. Av den nästan halva miljonen muslimer i Sverige utgör dessa en försumbar andel - kanske mindre än en promille.

Nej, det rör sig om utlänningar - den typ av personer som våra massmedia reflexmässigt kallar "flyktingar". Sant är i varje fall att det är asylinstitutionen som gör att de kunnat komma hit och stanna kvar. Även där de inte fått asyl, utan lyckats få PUT på "humanitära grunder", så har de själva föreburit skyddsbehov.

De påstod sig vara förföljda, de flydde från de muslimska samhällen där de levde. Andra har sedan kommit efter, som verkliga eller bara påstått anhöriga.

Det är inte svårt att hysa förståelse för att de vill lämna dessa samhällen. Där råder intolerans och förtryck. Straffen, även för småbrott, kan vara omänskliga. Ekonomierna i dessa länder är också dåligt utvecklade, där råder fattigdom och elände.

Problemet är att Sverige och övriga västvärlden inte kan ta emot alla muslimer som lever i misär. De är helt enkelt för många, för att kunna integreras. Till detta kommer en annan faktor: vill de överhuvudtaget integreras? Har de kommit hit för att anpassa sig till vårt samhälle? Svaret vet vi redan. Det är till stor del ett rungande NEJ!

Detta har under många år stått klart genom kvinnosynen och klanmentaliteten, den egna rättsskipningen och demokratiföraktet. Det framgår också av alla hedersmord, våldtäkter och hot mot individer som anses ha kränkt muslimer.

Detta reser naturligtvis frågor!

Vad flydde man egentligen ifrån?

• Om man förkastar demokrati och yttrandefrihet, om man slår vakt vid den kultur som råder i hemlandet - varför stannade man inte kvar där?

• Även om man personligen hade skäl att lämna sitt land, varför sökte man sig inte till något annat muslimskt land - närmare både geografiskt och kulturellt? Varför har det rika Saudiarabien ingen flyktingmottagning?

Det intrycket blir ofrånkomligt, att man tagit sig till Sverige och andra västländer mindre pga skyddsbehov än av en önskan att omvandla dessa samhällen i religiöst fundamentalistisk och därmed auktoritär riktning. Man kommer mindre som flyktingar än som erövrare och ockupanter. De demokratiska och kulturella landvinningar som svensk arbetarrörelse och liberala krafter i Sverige uppnått genom seklers kamp vill man omintetgöra. Klockan ska plötsligt vridas tillbaka.

2. Muslimer av olika slag

Hur många muslimer finns det i Sverige? Här går att mäta och räkna på olika sätt.

• Ett mått kan vara antalet personer som invandrat från muslimska länder, och deras barn.

• Ett annat mått kan vara antalet person, anslutna till muslimska organisationer.

Det senare ger en väsentligt lägre siffra, men kan ändå vara missvisande hög om bidragsregler stimulerat uppgivande av höga medlemssiffror.

På 1960-talet var antalet personer i Sverige, födda i Afrika eller Asien, mindre än 1.000. Ett knappt halvsekel senare handlar det om cirka en halv miljon. Där ingår även personer från många icke-muslimska länder.

Nativiteten bland dessa invandrargrupper är hög.

Åke Sander i boken "Tvärkulturella möten", 2008:

"1930 angav sig 15 individer som muslimer, 1953 uppskattades antalet till ca 500 och runt 1960 till obetydligt fler... runt 1970 uppskattades antalet till ca 10.000, runt 1980 till ca 30.000, runt 1990 till ca 120.000 och kring 1995 till närmare 200.000. Dagens antal är osäkert och svåruppskattbart, men ligger antagligen i den bortre delen av intervallet 250.000-300.000."

De islamiska samfunden (genom Aldebe) beräknade år 2006 antalet muslimer i Sverige till 470.000.

Ur tidningen Dagen den 22/8 -01:

"Muslimer har lättare att få asyl i Sverige än kristna. Det kan Nya Dagen avslöja efter att ha gått igenom statistiken för de flyktingar som fick asyl beviljad av Migrationsverket förra året... Av de flyktingar som i fjol fick besked av Migrationsverket att de får stanna var nio av tio muslimer."

Det uppskattade antalet muslimer varierar alltså kraftigt. Det ligger någonstans mellan 300.000 och 470.000.

Sanders siffra på 300.000 avser muslimer i "etnisk bemärkelse", dvs "individ med bakgrund i av muslimsk/islamsk tradition dominerad miljö". Han bedömer att 40% av dessa också är muslimer i religiös bemärkelse.

Sander:

"Enligt samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) har Sveriges tre islamska riksorganisationer ca 85 medlemsförsamlingar vilka 1997 tillsammans betjänade ca 85.000 medlemmar."

Enligt de tre islamska riksorganisationerna själva blev dock siffran 125.000 (35.000+50.000+40.000).

Boken "Sanningens många nyanser" av Kianzad/Sandström (2008) säger i en fotnot (27,sid.173):

"Quick Response uppgav... att den siffra Sveriges muslimska Råd, SMR, har är 370.000, varav 130.000 personer är anslutna till något muslimskt samfund, varav 110.000 i SMR:s medlemsföreningar."

En indelning kan göras i tre grupper.

A. Den stora majoriteten muslimer består av sekulariserade - antingen är religionen för dem en privatsak, eller så är det överhuvudtaget inte praktiserande muslimer.

B. En grupp är islamister som vill omvandla det svenska samhället efter muslimska normer, men med fredliga medel.

C. En liten grupp är också islamister, men redo att tillgripa hot, våld och terror för att nå sina politiska mål.

Ur Dick Erixons blogg den 7/12 -09:

"Islamisterna behöver inte vara våldsamma, även om de är påträngande och agitatoriska. De vill skilja muslimer från övriga samhället. Motsatsen till integration."

Det är dock till islamisterna, inte till vanliga muslimer utan politisk agenda, som både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har vänt sig för dialog. Därigenom förstärker svenska politiker radikaliseringen inom islam:

"I SVT:s Dokument Inifrån gör Evin Rubar en utmärkt dokumentär om hur islamister gör sig till talesmän för alla muslimer och lyckas - eftersom svenska politiker springer benen av sig för att tillmötesgå islamisterna, inte muslimer i vardagen."

"De troende ägnar sig åt sin privata relation med Gud, medan islamisterna är fokuserade på sharialagar och regler om hur muslimer ska leva. Islamister känns igen på att de alltid lägger sig i hur andra människor lever, säger en muslim i programmet."

Per Bauhn i SvD den 12/3 -10:

"Mordförsöket på den danske karikatyrtecknaren Kurt Westergaard på nyåret och den nu avslöjade mordkomplotten mot den svenske konstnären Lars Vilks har återigen satt yttrandefriheten på den politiska agendan. I båda fallen figurerar gärningsmän som bör rubriceras som militanta islamister – alltså inte muslimer i största allmänhet, utan muslimer som anser att islamiska normer och tabun står över sekulär lag och medborgerliga fri- och rättigheter, och att våld är berättigat i hävdandet av islam.
 
Det är just dessa militanta islamisters föreställningsvärld som har gisslats av de mordhotade karikatyrtecknarna. Teckningar av Muhammed med en bomb i turbanen eller som rondellhund hade varit obegripliga om det inte var för att det faktiskt fanns aktivister världen över som hävdade att den som drev med profeten måste dö, och som också hade för vana att använda våld i sin religions namn."

Malin Lernfelt i GP den 13/12 -09:

"En majoritet av Sveriges muslimer är inte fundamentalister. De är vanliga människor vilka som helst. Vissa bär slöja, men de flesta gör det inte. Vissa äter bara halal-kött, men det finns lika många som inte bryr sig. De är lika mycket muslimer oavsett. Precis som man inte behöver vara med i Livets ord för att vara kristen så behöver man inte vara bokstavstroende för att vara muslim.
 
Ändå är det människor som Abdirisak Waberi, ordföranden för Sveriges muslimska förbund Mahmoud Aldebe och imamen Abd el Haqq Kielan som närapå oemotsagda får representera svenska muslimer i medierna och i politiken.
 
Människor som utan att blinka blandar ihop religion och politik. Som inte delar den demokratiska uppfattningen att religionen är personlig och handlar om den enskilda människans relation till Gud, .."

"När majoritetssamhället börjar definiera en muslim som någon som är bokstavstroende och möter fundamentalisternas rop på särlagstiftning och specialregler med förståelse är vi ute på hal is...
 
Det är dags att alla från regeringen till nyhetsmedia slutar upp med att låta muslimernas verklighet definieras av islamister."

De muslimer som inte kan hälsa på en kvinna, genom att ta i hand är egentligen udda. De flesta muslimer kan hälsa på ett i Sverige normalt sätt.

Å andra sidan visar muslimska taxiförares aktion i Oslo i januari 2010 att även extrema yttringar kan ha stöd av många muslimer. Nära 1.000 taxiförare lamslog Oslo i två timmar genom sin aktion den 6/2 -10 mot Muhammedkarikatyrer. Någon motsvarande aktion mot hedersvåld eller våldtäkter har inte förekommit.

3. Anpassning

Islamisternas utgångspunkt är att det är det svenska samhället som ska anpassas till dem, inte tvärtom.

Konkret kan det handla om:

• De ska ha rätt att bära slöja i arbetslivet, även som yrkesutövare - deras önskemål ska övertrumfa gällande uniformsbestämmelser.

• Motsvarande beträffande motionshallar och badanläggningar - muslimer ska inte behöva respektera gällande regler.

• På arbetsplatser och i skolor ska de ha särskilda ledigheter och särskilda bönerum, de ska också ha särskild mat.

• Muslimska barn kan inte deltaga i simundervisning eller gå i vanliga musikklasser.

• Muslimska pojkar ska omskäras på svenska sjukhus.

• Muslimer ska inte behöva ta i hand för att hälsa.

• I våra städer ska stora moskéer uppföras på centrala platser.

• En annars normal kritisk diskussion om religioner kan inte föras, när islam berörs.

Ur AB-kolumn den 17/9 -09, av Monica Gunne:

"Haram är ett uttryck i den islamska rättsläran och betyder förbjudet eller synd.
 
Ett begrepp med stor genomslagskraft. I alla fall i en skola där de flesta barnen har en invandrarbakgrund.
 
Det är mycket som kan kallas haram: Den svenska kulturen är haram. Julgran och tända ljus är haram. Att tala om Jesus är haram. Att pojkar och flickor leker ihop är haram. Gymnastik är haram. Att ta av sig kallingarna och duscha är haram. Att vara homosexuell är haram."

De krav som från pk-håll med emfas riktas mot den svenska kyrkan gäller dock inte mot moskéer, islam och muslimer:

• När vigdes senast en kvinna till imam i en moské?

• Hur många homosexuella par har kunnat ingå äktenskap inom islam?

• Hur toleranta är muslimer beträffande kvinnors klädsel?

Frågorna blir ju retoriska - svaren är uppenbara. Krav som anses självklara gentemot kristna och den svenska kyrkan, krav som drivits med stor frenesi, riktas inte alls gentemot muslimer och moskéer.

Om vissa muslimer är så kravfulla redan idag, då de fortfarande utgör en minoritet på cirka 5%, hur kommer det då att låta när de utgör 20% eller 50%?

Kommer de då att acceptera att sharialagar inte gäller för alla medborgare?

I den politiskt korrekta propagandan förknippas islam och muslimer med "mångkultur", men vill muslimer själva ha ett mångkulturellt samhälle?

Sekulära muslimer kanske vill det, men är de tongivande? Är det till dem svenska politiker eller journalister vänder sig, när de vill veta vad "islam" innebär?

Så här skrev Seyfettin Balta, sekulär muslim, på Newsmill den 9/3 -10:

"I Malmö hotas judar av muslimska extremister. I Södertälje förföljs muslimer av kristna extremister med rötter i mellanöstern. I Stockholmsförorten Rinkeby trakasseras muslimer av egna extremister."

Åke Sanders uppsats i "Tvärkulturella möten" vittnar om långtgående anspråk från islam:

"...islam inte är begränsat till någon speciell sfär, några speciella tider eller platser, utan är något som gäller för hela livet och hela tillvaron, för hela skapelsen."

"Om inte människan väljer att underkasta sig Allahs vilja med henne rubbar hon... hela skapelseordningen."
Islam är en "kosmocentrisk religion" som "innefattar tillvarons alla delar: hela det privata såväl som det sociala, kulturella, ekonomiska och politiska livet, och inte enbart det som från vår horisont betraktas som den religiösa sfären."

"Inom religionens värld kan alltså vad Gud säger vara viktigare och gå före t.o.m. demokrati, jämställdhet mellan könen och att ha hjälm när man cyklar."

"...det inte är en ren privatsak huruvida man följer religionen ('är religiös') eller inte." Individens beslut påverkar kollektivets lycka, därför "anser kollektivet sig ha rätt att utöva tvång på individen..."

"...att lära känna och bringa sitt samhälleliga och privat liv i överensstämmelse med Allahs heliga skapelsevilja. Detta är en muslims - ja enligt islam varje människas - yttersta angelägenhet."