1. Skolans inverkan

2. Politisk styrning

3. Korrekta "experter"

1. Skolans inverkan

När grundskolan misslyckas med att förmedla tillräckligt av kunskaper i kärnämnena, då fortplantar sig detta till gymnasiet.

När gymnasiet lyckas dåligt sker en motsvarande överföring av problem till högskolestudier och forskning.

2. Politisk styrning

Forskningens mest påtagliga problem sammanhänger dock med politisk styrning och politisk korrekthet.

BRÅ - Brottsförebyggande Rådet - har utmärkt sig genom att just leverera av från ministernivå beställda resultat. Detta har blivit så återkommande att BRÅ i folkmun kommit att uttydas "Brottsförnekande rådet".

Ur Aftonbladet har den 11/1 -03:

"Sten Levander är professor i psykiatri och sitter med i BRÅ:s vetenskapliga nämnd:

- Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur.

- BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet."

Johannes Knutsson förde i Polistidningen fram kritik mot BRÅ:s utvärdering av Exits verksamhet. Aftonbladet:

"Exits ledare Kent Lindahl sammanställde själv statistiken om nazistiska avhoppare och det hela presenterades sen som fakta med tabeller i BRÅ:s utvärdering.

- Vi hade inga papper, Kent Lindahl tog allt ur huvudet och sen förde jag in det i BRÅ:s rapport, berättade Hanna Otterdal som jobbade som kontorist på Exit.

BRÅ fick bara intervjua 14 av de 125 påstådda avhopparna - men slog ändå fast att alla 125 hade hoppat av."

Ett ovanligt grovt exempel på politisering av forskningen gav Mona Sahlin prov på, när hon satte in Masoud Kamali som integrationsutredare.

"Den förre integrationsutredaren, Anders Westholm, som kickades av Mona Sahlin efter påtryckningar från olika aktivister, ville genomföra empiriska studier som var öppna för att man prövade olika hypoteser kring integrationsproblemet. Den nuvarande utredaren, Masoud Kamali, har tyvärr redan på förhand bestämt sig för vad som är sant. Ännu mer ideologiproduktion riskerar att bidra till att konfliktnivån höjs kring integrationsproblemet."

"Masoud Kamali... Från början var han en ledamot som andra i den utredning som regeringen tillsatte den 7 september år 2000 med uppgift att ' ta fram fakta om fördelningen av maktresurser och inflytande mellan invandrare och befolkningen i övrigt'.

I april 2003 valde Maoud Kamali och en annan ledamot, Paulina de los Reyes, att hoppa av. De skrev på DN Debatt att det redan var klarlagt att strukturell diskriminering förekommer och att detta borde vara utredningens utgångspunkt."

"Dåvarande integrationsministern Mona Sahlin bestämde sig för att satsa på Masoud Kamali istället för Anders Westholm, som fick kliva åt sidan.  Ett sjuttiotal forskare protesterade mot Kamalis utnämning, bland annat tunga namn som statsvetarna Bo Rothstein och Olof Petersson."

"Anders Westholm och två andra forskare har på DN Debatt sammanfattat sin syn: 'Men vi är samtidigt skeptiska till den ensidighet och det bristande intresse för empiriska belägg som den postmodernistiska och postkoloniala diskursanalysen ofta visar prov på.'"

"Kamali vill att statliga myndigheters personal inom fem år ska återspegla landets etniska sammansättning."

"Han vill också bygga upp en parallell politisk struktur i utsatta områden, så kallade medborgarråd."

3. Korrekta "experter"

Det politiskt korrekta klimatet har också skapat ett eldorado för personer som i kraft av att företräda en efterfrågad åsiktsriktning kring svenskhet kan belönas med både anslag och mediautrymme.

Kring Sverigedemokraterna och andra "högerextremister" har således växt fram en hel kader av experter, som genom sin "expertis" skaffar sig ett levebröd.

Några kritiska frågor möter de knappast av journalister, så några vetenskapliga kvalitetskrav behöver de inte leva upp till.

Det faktum att de ska gälla för att passera som forskare hindrar dem inte från att använda opreciserade och negativt laddade begrepp som "främlingsfientlig" mm. Det rör sig mao mer om ensidig politisk propaganda än om ens ansatser till en opartisk och objektiv forskning.