|
Kapitel 2: AVSVENSKNING b) Demografi |
||||||||||
Först något om använda begrepp: 1. Utländsk bakgrund Det vidaste begreppet är "utländsk bakgrund". Detta innefattar såväl de som är födda utomlands som andra generationens invandrare. Det senare avsåg tidigare barn, där minst en av föräldrarna är utrikesfödd. Numera avser det en snävare kategori, nämligen barn där båda föräldrarna är utrikesfödda. 2. Utrikes född Alla som är födda utomlands. 3. Utländska medborgare Denna kategori är ungefär hälften så stor som kategorin utrikes födda, eftersom ungefär hälften av de utrikesfödda fått svenska medborgarskap. 4. Andra generationens invandrare Eller enklare: invandrares barn. Sedan år 2003 har innebörden av detta begrepp ändrats, till att avse personer där båda föräldrarna är utrikesfödda. Därigenom påverkas naturligtvis totalsiffran för kategorin "utländsk bakgrund". Ur boken "Politikens haveri" av Jan Elfverson: "Fram till och med 2002 hade man i SCB:s befolkningsstatistik som invandrare och andra generationens invandrare redovisat utrikesfödda och födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder. Från och med 2003 redovisar man som andra generationens invandrare bara sådana personer som har två utrikesfödda föräldrar. Förändringen får dramatiska konsekvenser. Om antalet människor som redovisas som invandrare och andra generationens invandrare år 2002 var 1 911 986 personer eller 21,4% av befolkningen så var motsvarande tal år 2003 1 393 248 personer eller 15,5% av befolkningen trots att antalet invandrare i första generationen ökade."
År 1900 utgjorde andelen utrikes födda i Sverige 0,7 % av befolkningen. Drygt ett sekel senare, år 2009, var andelen 20 gånger så stor: drygt 14%.
Antalet utländska medborgare i Sverige år 2008 var 562.000. Av en befolkning på totalt 9,3 miljoner blir detta 6%. Antalet utrikes födda var år 2009 1.338.000, eller drygt 14%. Antalet personer med utländsk bakgrund var 1.734.000 och utgör nära 19%. Det innefattar personer, födda med två utrikes födda föräldrar, vilka uppgick till 390.000. Om vi antar en motsvarande siffra för dem med bara ena föräldern utrikes född får vi en totalsiffra på drygt två miljoner av personer - dvs cirka 21% av befolkningen i Sverige har någon utländsk bakgrund. Integrationen är ju ett allmänt erkänt misslyckande. En konkret innebörd av detta är att man kan tala om även en tredje generationens invandrare: personer vars fyra far- och morföräldrar alla är utrikes födda. Den misslyckade integrationen gör att personer ur denna grupp ofta inte ser sig själva som svenskar. Hur stor deras andel av befolkningen kan vara är svårt att uppskatta, men diagrammet nedan har lämnat plats för en stapel som kan innefatta även denna grupp, "utländsk bakgrund (3)". "Utländsk bakgrund (2)" omfattar invandrares barn enligt den gamla definitionen.
Samtidigt har den andel av de utrikes födda som kommit från andra världsdelar än Europa ökat, som framgår av nedanstående två diagram (hämtade ur boken "Exit folkhemssverige"), för år 1980 respektive år 2000. Denna trend har sedan fortsatt.
Bland länderna utanför Europa ligger tre muslimska länder i topp: Irak, Iran och Turkiet. I Sverige fanns år 2008 nära 110.000 irakier. Totalt blir det nära 180.000 från arabländer och mer än 330.000 från muslimska länder. Antalet afrikaner i Sverige har fram t.o.m. 1960-talet varit helt försumbart, därefter har skett något av en explosion. År 2000 var antalet, födda i Afrika, drygt 55.000:
År 2008 var antalet afrikaner i Sverige uppe i över 82.000. Inklusive andra generationen blir siffran 118.000.
Antalet asiater var år 1900 inte fler än 87. Hundra år senare - år 2000 - var antalet drygt 220.000 och år 2006 var det uppe i nära 310.000. Drygt hälften av dessa kom från Iran, Irak och Libanon. Andelen utomeropeéer av de utrikes födda i Sverige ökar stadigt. År 2009 var antalet 617.000, vilket ger en andel på nära hälften. Thoralf Alfsson konstaterade på sin blogg den 7/5 -10 att SCB presenterat ny befolkningsstatistik som visar hur svenskarna i rask takt byts ut i bl.a. Malmö och Södertälje. Om Malmö: "Under åren 2002 till 2009 har ca 3.000 personer med svensk bakgrund lämnat staden. Men under samma år har inte mindre än ca 30." "Den här utvecklingen behöver inte pågå så många år till innan svenskar är i minoritet Malmö, inte bara i Rosengård utan i hela Malmö, Sveriges tredje största stad."
"Samma förhållande gäller i Anders Lagos Södertälje. Under dessa år har 3.000 svenskar flyttat från Södertälje och under samma tidsperiod har nästan 10.000 personer med utländsk bakgrund flyttat till Södertälje."
Till detta kommer frågan om nativiteten. Denna är högre bland utlandsfödda kvinnor än bland svenska kvinnor. Från Weine Bergs blogg "Rakryggad" inhämtar vi nedanstående diagram, som visar att nära 1/3 av födslarna i Sverige under år 2008 gällde barn till invandrare i första eller andra generationen. Kombinerat med invandringen ger detta ett befolkningstillskott som domineras av invandrare:
"Under 2008 föddes 109 301 barn i Sverige enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Av dessa har 76 146 båda föräldrarna födda i Sverige. Barn födda detta år med en eller två föräldrar födda utomlands är 33 155 stycken. Samma år invandrade 101 171 människor till Sverige. Sverige fick alltså ett befolkningstillskott år 2008 med 210 472 människor. Av dessa siffror får man således att befolkningstillskottet 2008 bestod av 76 146 (36 %) människor födda i Sverige med svenskfödda föräldrar och 135 155 människor (64%) födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands. Med andra ord hade två av tre av nytillskottet förra året utländsk bakgrund." Blir det en överdrift, att här tala om ett utbyte av svenska folket? Ur Sydsvenskan den 6/11 -01: "Två av tre mödrar på förlossningsavdelningen på Universitetssjukhuset MAS har utländskt påbrå. Olika traditioner gör att ingen förlossning är den andra lik. Personalen har respekt för patienternas önskemål och ser arbetet i sin mångkulturella miljö som omväxlande och inspirerande: - Vi har barnmorskor här som har valt Malmö just därför att det är spännande, säger Ulla-Britt Andersson, avdelningsföreståndare.". Etniska svenskar kommer att bli en minoritet bland andra i Sverige redan tidigare än det år han angav 1994 - dvs år 2056 - om invandringen fortsätter som hittills, skriver Elfverson i "Exit - folkhemssverige". "I detta sammanhang bör det nämnas att förändringen i befolkningens sammansättning kommer att gå snabbare i storstadsområdena. Således var invandrarna 1999 redan i majoritet i Malmö i åldersgruppen 0 - 17 år och drygt 40 % i samma åldersgrupp i Stockholm och Göteborg." Boken "Mångfald och ursprung", utgiven av Invandrarverket, ger uppgifter om antalet personer med utländsk bakgrund i Sverige, och deras andel av totalbefolkningen. Dels angavs utvecklingen från 1970 fram till 1995, dels gjordes prognoser för utvecklingen fram till år 2020 - då andelen förväntades vara 28%. (Begreppet "utländsk bakgrund" innefattar här andra generationens invandrare enligt då gällande definition)
Under år 2009 ökade Sverige befolkning med 84.000 personer, till 9.340.000. Ökningen hänfördes till dels ett födelseöverskott på 21.000, dels ett invandringsöverskott på 63.000 personer. Detta är en utveckling som många debattörer i Sverige har s.a.s. hejat på, och snarast önskat påskynda. Ett argument har varit Sveriges stora yta, som gör att vi har "gott om plats". I vårt land finns utrymme för många fler miljoner invånare. Buden har härvid varierat: • Michael Alonzo har uttalat: "Sverige skulle hur lätt som helst få plats med 8 miljoner invandrare. Då skulle glesbygden blomma." Det skulle betyda cirka 15 miljoner invånare. • Lena Klevenås, då riksdagsledamot (s), tyckte i början av 90-talet att Sveriges befolkning kunde öka väsentligt mer: "Sverige är ett mycket glest befolkat land...Vi skulle utan vidare klara en befolkning på 50 miljoner och tänk vilken tillväxt i ekonomin det skulle bli! ". • Mauricio Rojas lade i tidskriften Avräkningsnotan 2/95 också ett bud på c:a 50 miljoner: "Med avseende på Sveriges storlek och ekonomiska förutsättningar kan vi ta in runt 50 miljoner invandrare till, det skulle ge positiva ekonomiska effekter främst för glesbefolkade områden som Norrland genom billigare infrastruktur osv." • Även Anders Ferm, s-redaktör, var inne på siffran 50 miljoner. • I tidningen Kommunalarbetaren, nr 1/96, skrev kolumnisten Jenny Morelli, under rubriken "MAKA DIG, SVENSK": "Sverige skulle ju ha plats för åtminstone tio gånger så många invånare. Åttio miljoner svenskar som får lära sig att ge stjärterum till sin nästa. Svår omställning för oss men vi har nog inget val. Jorden blir knappast större." Morellis bud blev alltså drygt 80 miljoner. • Torbjörn Björkman gick, i KPML(r):s tidning Proletären nr 7/96, än längre. Hans artikel tog sin utgångspunkt i Hollands befolkningstäthet, på 366 invånare per kvadratkilometer - ett land som Björkman inte fann överbefolkat. Översatt till Sverige skulle en holländsk befolkningstäthet betyda 160 miljoner invånare.
• Göran Lindblad, moderaternas talesman i integrationspolitiska frågor, deltar också i budgivningen. Ur SvD den 9/8 -02: " Sverige behöver fri arbetskraftsinvandring. De närmaste 15 åren borde två miljoner nya invandrare flytta hit, menar ...Göran Lindblad..." "Två
miljoner nya invandrare på så kort tid innebär
i genomsnitt 133 000 om året. Men att över 100 000
nya invandrare per år skulle medföra för stort
tryck på det svenska samhället tror inte moderaterna: Dessa debattörers resonemang förbiser ett antal faktorer: 1. Svenskarna kan inte ersättas av andra människor utan att Sverige blir ett helt annat land. 2. Överbefolkning eller inte sammanhänger mindre med antal kvadratkilometer än med jordens förmåga att uthålligt ge föda. 3. Jordens befolkningsökning ligger på närmare 100 miljoner människor per år. Invandring till Sverige och andra västländer kan aldrig vara en lösning på detta problem. 4. Erfarenheter visar att nyanlända utlänningar bara undantagsvis bostätter sig i Norrland. Även om de skulle göra så, ägna sig åt jordbruk och arbeta hårt, är det föga sannolikt att de skulle få lönsamhet i den verksamheten. 5. Erfarenheter visar också att det tar lång tid för fjärrinvandrade att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Många gör det aldrig, och har kanske inte ens haft för avsikt att bli annat än bidragsförsörjda. Dessa senare argument är ju korkade att det bli genant att ens behöva bemöta det.Det säger något om kulturklimatet i Sverige att sådana stolligheter kunnat framföras utan att få mothugg i media.
En argumentering som ligger yt-resonemanget nära pekar på demografin: Sverige har låg nativitet och en åldrande befolkning. Invandring är därför nödvändig, för att inte säga räddningen i en prekär situation. Vem ska annars ta hand om alla våra åldringar och vårdbehövande? Med andra ord ligger det en ekonomisk lönsamhet i resonemanget. Det blir "win-win" - alla parter vinner på invandringen. Vad även detta resonemang förbiser är åtminstone två faktorer: a) Erfarenheten visar att många om invandrat aldrig kommer in på arbetsmarknaden, så kan det bli även fortsättningsvis. b) Även de som invandrat blir gamla, och behöver vård.
|
