|
Kapitel 2: AVSVENSKNING a) Behövs svenskar? |
||||
Ett argument i de politiskt korrektas arsenal har formen av en fråga: "Vad är svenskhet?" Då någon precis definition och skarp avgränsning inte kan ges, tas detta för intäkt är att inget verkligt svenskt existerar. Andra folks existens ifrågasätts inte på motsvarande sätt. Alla är överens om att det finns turkar och kurder, tyskar och judar. Om man med en kultur avser något klart avgränsbart, unikt och oföränderligt - då finns ingen svensk kultur. Men ingen förnekar att det finns både unga och gamla, även om det inte heller där kan anges någon exakt åldersgräns i sammanhanget. En svenskhet finns, även om den är omöjlig att bestämt avgränsa. Inte desto mindre finns ett antal moment. • Ett påtagligt moment är det svenska språket. •
Andra moment är rötter och minnen, känslor och värderingar,
attityder och beteenden. Självbilder och förväntningar
på - liksom förståelse av - varandra. Konkreta
exempel (utan rangordning eller anspråk på att vara
uttömmande): Men... T ex kan känslan för demokrati komma att blekna, i takt med att 1900-talets glansperiod för folkrörelserna tonar bort i vårt kollektiva minne. Likaså kan arbetsmoral och hederlighet påverkas av bidragsfusk och fallskärmar, bonusavtal och gräddfiler. Ett faktum är också att brottsligheten i Sverige har mångdubblats sedan mitten av 1950-talet. Innebörden av uppräkningen ovan är att de nämnda egenskaperna sammantaget, i nuläget, kan vara mer vanligt förekommande bland svenskar än hos de flesta andra folk. Tar vi norrmännen som jämförelse kanske alls inga skillnader finns enligt ovan (dock firar norrmännen mer intensivt sin nationaldag och har en uttalad nationalkänsla utan att skämmas för det). Å andra sidan finns skillnader mellan olika regioner i Sverige. Lika självklart finns det klasskillnader, könsskillnader och generationsskillnader inom landet. Humor fungerar bara delvis över nationsgränserna. Den bygger ju på gemensamma associationer och tänkesätt. I frågesporter på TV förekommer sällan invandrare, av naturliga skäl. Det faller ju tillbaka på gemensamma upplevelser och kunskaper. Svenskhet rymmer dock något mer än kultur. Det handlar också om etnicitet och utseende. Detta har blivit kontroversiellt, men är iändå en faktor av betydelse om man går bortom individnivån. GÖR TANKEEXPERIMENTET att vi till Sverige skulle få 10 miljoner kineser, som arbetar flitigt, är laglydiga och även lär sig svenska. Antag att vi som nu bor i Sverige byts ut mot dessa kineser. Vore det OK? Är svenska folket utbytbart? Blir Sverige detsamma utan svenskar? Vill man på global nivå värna om en etnisk mångfald, då blir det värdefullt att det finns även blonda och blåögda människor, inte bara människor med svart hår och bruna ögon. Förvisso har aldrig ens en majoritet av svenskarna varit blonda och blåögda, men inslaget av människor med dessa karaktäristika är större bland svenskar och andra nordeuropéer än bland andra folk. När det gäller valar och fågelarter är alla överens om önskvärdheten av att bevara olika arter och att slå vakt om mångfalden i världen. Varför skulle inte detsamma gälla folkslag? Många kulturer är nu hotade genom globaliseringen. Detta gäller inte minst den svenska - i ett litet land med omfattande invandring, till stor del från fjärran kulturer. Ett värnande av en viss kultur behöver inte betyda att denna kultur är överlägsen andra kulturer. Det är värdefullt att det i världen finns både fransmän och japaner, ryssar och engelsmän. Som svenskar har vi ett ansvar att värna vår egen existens - inga andra kan ta på sig den uppgiften. Ur Vilhelm Mobergs "Svensk strävan" från 1941: "Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss. Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk. Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här. Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan." En viss invandring till Sverige kan förekomma, men den bör inte ske i sådan omfattning och på ett sådant sätt, att vi tappar det som idag är svenskt. Sverige måste förbli svenskarnas land. Vi har ju ingen annanstans att ta vägen. Lagom är bäst!
|
