|
Kapitel 16: ANDRA VÄSTLÄNDER e) Island |
||||||||||||||||||||||||||
Island tas här med då det är ett nordiskt land. Den utomeuropeiska invandringen till Island har - rimligen pga läget - varit liten. Invandringspolitik finns därför knappast med på något partis prioriteringsllista. Från webbsidan "Arbeidsliv i Norden": "På Island började invandrarna komma först på 90-talet. 1996 fanns det 5 357 invandrare, eller 1,8 procent av befolkningen. En tredjedel av dessa var från resten av Norden. I början av 2009 hade antalet ökat till 28 644 personer, eller nio procent av befolkningen. Finanskrisen har drabbat Island hårdast av de nordiska länderna, samtidigt som invandrarna har bott där relativt kort tid och därför flyttar lättare dærifrån. Under de första nio månaderna i år flyttade 3 538 utländska medborgare från Island, medan 2 793 flyttade dit. Det innebar att det blev 750 färre invandrare på Island, vilket ändå inte är en minskning med mer än 2,5 procent." Kännetecknande för invandrare på Island synes vara: - huvudsakligen från andra länder i Europa - mest arbetskraftsinvandrade - hög rörlighet, med både invandring och utvandring Den största invandrargruppen utgörs av polacker, 8.500. De största utomeuropeiska invandrargrupperna - och nästan enda - är filippiner (750) , thailändare (550) och kinseser (380). Det rör sig alltså asiatiska grupper med lågt brottsdeltagande och hög självförsörjningsgrad. En uppgift (återstår att få bekräftat) säger att för att få isländskt medborgarskap måste man byta namn, till ett isländskt.
|
