| Kapitel 14: ARGUMENT f) Grodkok |
||
1. Tillvänjning - ny normalitet 1. Tillvänjning - ny normalitet En metod är att ständigt upprepa vissa ord eller vissa påståenden, för att hamra in en bild. Det kan gälla att de utlänningar som kommer är flyktingar, att de utlänningar som inte har arbete diskrimineras, att invandrares brottslighet inget har att göra med etnicitet, osv. En tillvänjning sker också genom • den varje år omfattande invandringen, • den ständiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott, • de dagliga nyheterna om rån och bränder, • de individuella strategierna i vardagen för att minimera riskerna att råka illa ut. Man frambringar en ny "normalitet". Äldre personer har en annan tid att jämföra med, de som växer upp i detta samhälle känner bara till denna verklighet. Utvecklingen framställs som ödesbestämd, förändringar bara kommer, oavsett vad vi medborgare önskar. Omvänt är den typ av förändring som vi önskar omöjlig. Invandringen kan inte stoppas, eller ens minskas. Här förekommer en glidning, mellan i ena änden att det vore omoraliskt att stoppa massinvandringen, i andra änden att det är praktiskt ogenomförbart att göra det på grund av världens befolkningsökning och trycket från dem som vill komma. Däremellan har vi åtaganden genom internationella konventioner. Invandring har dessutom förekommit i alla tider, påpekar man. Vad man då bortser från är att både omfattningen och karaktären av den invandring som pågått till Sverige under de senaste decennierna inte går att jämföra med någon invandring tidigare i vår historia.
|
