| Kapitel 14: ARGUMENT e) Desinformation |
||
Det saknas heller inte exempel på vad som måste vara medvetna lögner från de politiskt korrekta. En webbsida som satt detta i system är "Vi i Sverige", där man t ex hävdar att invandringen är lönsam för Sverige. Ylva Brune påstod hösten 2009 i TV att det "1992-93 skedde en extrem rapportering kring flyktingars snatterier/.../Det var framförallt kosovoalbaner som pekades ut/.../Det fanns inte hos Polisen något som tydde på att det skett någon ökning". I själva verket fanns ett uttryckligt pm från RPS om detta. En form av lögn är också när invandringskritiker framställs som hotfulla eller våldsamma, så som Expo och kvällstidningarna gjorde våren 1996 utifrån attentat mot Expos tryckeri och försäljningsställen, där en mer sannolik förövare var Tobias Hübinette från Expo - en dokumenterad återfallsförbrytare. En annan variant är när invandringskritikers förehavanden "avslöjas" eller direkt påstås vara "hemliga", medan media och pk-iter gör en insats genom att "dra fram i ljuset". Konsekvent, då det rör sig om "mörka krafter" , vars åsikter inte tål dagens ljus. I dagsljus "spricker trollen". I själva verket har ju problemet hela tiden varit det rakt omvända: att massmedia bara undantagsvis släppt fram invandringskritiker. Och varje gång som det verkligen har blivit en debatt på lika villkor har invandringskritikerna vunnit den. Detta har till och med gällt även då villkoren varit olika. Ett exempel på vinklig gavs i Metro den 16/10 -09. Där citerades Christer Hallerby, nu statssekreterare hos integrationsminister Nyamko Sabumi, tidigare statssekreterare hos invandringsminister Birgit Friggebo. Hallerby sade: ”Av 4,4 miljoner människor på arbetsmarknaden är 800000 utrikes födda. Utan dem skulle det svenska samhället upphöra att fungera.” Det är ungefär lika sant som att den svenska invandringspolitiken skulle sluta fungera om alla folkpartistiska politiker plötsligt hoppade av. Hallerbys konstaterande betyder att 3.600.000 inte var utrikes födda. Hur skulle det svenska samhället fungera utan dem? Att 800.000 utlandsfödda funnit arbete är ju bra såtillvida att de förhoppningsvis försörjer sig själva. Men skulle de alla plötsligt, från den ena dagen till den andra, resa hem så blir det naturligtvis problem temporärt tills ringarna lagt sig. Det är dock ett hypotetiskt problem. Man kan lika gärna tänka sig att de aldrig kommit till Sverige, och då hade andra haft deras jobb. Invandringskritiker anklagas för att komma med "enkla lösningar" på problem som är komplicerade. Innebörden av "populism" är ju att man ställer krav som är inbördes oförenliga, att man inte tar något ansvar för helheten. Anklagelsen för populism blir därför absurd när den kommer från dem, som kräver att man ska bortse från kostnadsaspekter kring invandringen. Även om ingen enskild åtgärd ensam kan lösa alla problem som uppstått genom decennier av massinvandring måste en första och självklar åtgärd vara att radikalt minska den fortsatta invandringen. Detta vill de politiskt korrekta inte höra talas om, och det har inget att göra med om åtgärden är enkel eller komplicerad. En grupp av argument går ut på att kritik mot den förda invandringspolitiken bottnar i olika typer av tillkortakommanden hos kritikerna, intellektuellt eller moraliskt. Kritik har länge förutsatts bygga på "okunskap" och "fördomar". Vilket i sig utgör exempel på en fördom, skulle man kunna konstatera... Underförstått ligger här en föreställning om att vi människor skulle kunna vara helt befriade från förutfattade meningar. I själva verket skulle livet bli extremt farligt och omöjligt att klara utan några förväntningar eller farhågor. Inte heller de politiskt korrekta är fria från fördomar. Däremot är det viktigt att kunna löpande justera sina uppfattningar i takt med nya erfarenheter. Problemet med de politiskt korrekta är deras fundamentalism. Inte ens när de har facit i hand kan de ändra sig. För dem är kartan överordnad verkligheten!
Aje Carlbom: "Skillnaden mellan ett antirasistiskt synsätt och ett rasistiskt ligger inte nödvändigtvis i att den ena positionen är mer eller mindre fördomsfull eller 'rasistisk' än den andra. De är, som påtalats av vissa forskare, varandras spegelbilder. I grunden bygger båda synsätten på en förenklad, grovt generaliserad bild av vad 'invandrare' är och gör. Det vill säga, både antirasister och rasister är fixerade vid vissa föreställningar om andra 'kulturer' snarare än vid kunskap om vad olika individer tänker eller gör. Det är lika fördomsfullt att vara väldigt förtjust i andra kulturer som det är att tycka illa om andra kulturer. Utsagan 'jag gillar norrmän' bygger på fördomar, liksom utsagan 'jag ogillar norrmän'. Att hävda att 'invandrare' ska ha mer makt bygger på starka fördomar om en grupp på omkring en miljon individer." Vi kan här inte missunna läsarna vad Tanja Bergqvist skrev på sin blogg den 16/11 -09 - hon presenterade s.a.s. en "nöt". En nöt för nötter att knäcka:
Hmm.. jag ser att man här hamnar i något som kan liknas vid Russells paradox. Om svenska proffstyckare kommit fram till att alla svenskar bär på fördomar så måste de givetvis även själva bära på dessa fördomar, och därmed måste fördomen om att alla svenskar (och därmed även de själva) bär på fördomar vara falsk och därmed bär de inte på några fördomar. Motsägelse. Om proffstyckarna å andra sidan inte bär på fördomar så är deras påstående att alla svenskar bär på fördomar sant och därmed måste även de själva bära på dessa fördomar. Återigen motsägelse. Den enda utvägen ur denna paradox är givetvis att denna del av den svenska proffstyckareliten inte är svensk, och inget skulle väl glädja dem mer än att få höra detta så att de kan kasta av sig det svenska oket. Saken är bara den att detta sorts tänkande, precis som Lindqvist poängterar, är typiskt svenskt och unikt för Sverige, och därför måste de vara svenskar. Det går således inte att avgöra om alla svenskar bär på fördomar, åtminstone inte om denna utsaga kommer från svensk proffstyckarmaffia - vilket den gör."
Motsatsen till att vara fördomsfull är att vara öppen för nya intryck, att kunna ta till sig nya fakta, att lära av gjorda erfarenheter och att vilja söka sanningen. • En begränsning kan ligga i att man har en attityd som stänger verkligheten ute. • En annan begränsning kan ligga i att man själv lever avskild från verkligheten. Vad redan skrivandet av denna bok givit en påminnelse om är ju man i många fall göra faktaunderlag svårtillgängligt. Vill man motverka fördomar ska man i konsekvensen namn medverka till att relevanta fakta kommer fram och att argument kan brytas öppet mot varandra. I takt med att invandringskritiker visat sig väsentligt mer pålästa i frågan är dem som vurmar för mångkulturen har anklagelserna "okunskap och fördomar" klingat av. Istället klagar man, som Mona Sahlin, att sverigedemokrater kommer med för mycket av "siffror och statistik". Vägg-i-vägg ligger anklagelsen mot kritiker för att lida av "främlingsrädsla" och "fobier". Återigen förutsätts invändningar bottna i irrationalitet, inte i verklighetssyn och legitima egenintressen. Det är fullt berättigat att hysa en rädsla för att mer invandring från muslimska länder ska medföra en ökad våldsbrottslighet - eftersom hittills gjorda erfarenheter visar på ett sådant samband. Även om media vill mörka om den saken.
|
