1. Varför är yttrandefriheten viktig?

a) mänskliga rättigheter

b) möjlighet att påverka politiken

c) motverka extremism och våld

2. På vad sätt hotas yttrandefriheten?

3. Hur kan yttrandefriheten försvaras?

1. Varför är yttrandefriheten viktig?

Här finns tre skäl. Det handlar om:

• en mänsklig rättighet och mentalhygien

• möjlighet att agera politiskt och påverka samhällsutvecklingen

• att motverka extremism och våld

Det är vid försök att använda yttrandefriheten i en viktig och kontroversiell politisk fråga, som man kan märka hur det fungerar i praktiken.

Det kan vara en sak hur det formuleras i partiprogram, på ledarsidor och i festtal, en annan sak hur det fungerar i verkligheten.

a) mänskliga rättigheter

Här handlar det dels om att vara mottagare, dels om att vara sändare.

Beträffande människor i andra länder är yttrandefriheten viktig, också ur det individcentrerade perspektivet, dvs yttrandefriheten ses som en mänsklig rättighet. Därom är alla överens, inte minst de politiskt korrekta anser så.

Samma sak bör rimligen gälla i vårt eget land, för vanliga svenskar. Det är ett behov som många av oss har, att själva få komma till tals och ge uttryck för sina åsikter - att vara sändare.

Givetvis finns praktiska begränsningar i media. Spaltutrymmet och sändningstiderna är begränsade, allt kan inte få plats. Dessutom måste det ställas vissa kvalitetskrav.

Men om en viss åsiktsriktning är i stort sett utestängd från offentligheten, om vissa individer är mer eller mindre svartlistade - då råder ett underskott i yttrandefrihet.

b) möjlighet att påverka politiken

Det finns ett samband mellan den situation som uppstått i Sverige till följd av invandringen och bristen på yttrandefrihet. Om andra fakta och andra argument hade fått komma fram, då skulle det påverka opinionen och skapa ett tryck för att ändra politiken.

Och det handlar inte bara om att få ut en alternativ bild. En viktig aspekt är också att det allmänt sänker nivån i argumenteringen, om man inte kan få kritik. Den som riskerar att bli motsagd måste skärpa sina argument.

Bristen på yttrandefrihet är ingen tillfällighet, inget förbiseende eller olycksfall i arbetet. Det har samband med det mångkulturella projekt som makthavarna vill genomföra.

Vad är viktigast - detta projekt eller yttrandefriheten? Man kan inte ha bådadera. Yttrandefrihet skulle äventyra eller omöjliggöra projektet. Där har makthavarna uppenbarligen gjort sitt val. Då får yttrandefriheten och demokratin vika.

Ur pk-perspektiv finns bara en godtagbar åsikt om invandringen. Som centerledaren Olof Johansson uttryckte saken utifrån folkomröstningen i Sjöbo 1988: "Man kan inte rösta om medmänsklighet."

Eller som invandringsminister Pierre Schori (s) uttryckte sig i riksdagen 1997:"främlingsfientligheten ska jagas och kriminaliseras".

Resultatet av ett sådant klimat blir att den politiska passiviteten och apatin sprider sig. Allt färre bryr sig.

Yttrandefriheten har betydelse inte bara direkt och på kort sikt, utan också indirekt och på längre sikt. Förekomsten eller frånvaron av yttrandefrihet och demokrati formar människor. Man lär sig att bli antingen aktiv eller passiv, intresserad eller ointresserad. Man blir kunnig eller okunnig, man anammar den ena eller andra moralen och etiken.

Arbetarrörelsen kämpade i början av 1900-talet inte bara för rösträtt. Man byggde också upp en egen press för agitation och opinionsbildning. Man betraktade folkbildningen som viktig - således satsade man på studiecirklar och på skolgång för alla.

Kunskap var makt. Genom kunskap åt de många skulle även de materiella villkoren kunna ändras och ett bättre samhälle skapas.

c) motverka extremism och våld

Vad händer, i förlängningen, om alla demokratiska vägar för påverkan stängs? Även en hare kan bli aggressiv, sägs det, om den trängs in i ett hörn och inte lämnas någon utväg.

Vi har lyckats bra i Sverige, i jämförelse med de flesta andra länder. Vad beror det på? Sitter vårt demokratiska sinnelag i generna? Finns det en garanti för all framtid, att vår demokrati består?

Sveriges långa period av samhällsfred beror på gynnsamma omständigheter. Det finns ingen garanti mot att det kan gå snett i framtiden. Kommer vi in i en spiral av våld blir det svårt att ta sig ur. Det ena ger det andra, snart tycker alla att de bara ägnar sig åt att försvara sig eller att ge igen för oförrätter.

Det gäller alltså att tänka efter före och att reagera i tid. Signalerna är tydliga, klockan är mycket!

Om alla vägar stängs för att på demokratisk väg påverka politiken, vad kommer då att hända?

• Många väljer passivitet och viger sina liv åt konsumtion, av prylar och lätt underhållning.

• Andra satsar på karriär och anammar de åsikter som då är ändamålsenliga.

Vi får ett samhälle liknande det i Östtyskland, DDR.

Men vi kan också få ett Baskien eller Nordirland, ett   Irak eller Pakistan - en situation med terrorism och okontrollerat våld.

En sådan utveckling måste förebyggas, men det krävs två för att dansa tango...

Verklig makt är att kunna bestämma den politiska dagordningen. Det är att kunna avgöra vad som ska anses som anständigt och seriöst, vad som är värt att tas på allvar och vad som är viktigt. Vad som överhuvudtaget ska diskuteras.

I någon mån är det ofrånkomligt, i varje samhälle, att vissa har mer makt än andra att påverka dagordningen. Men det är ju bara att jämföra med våra grannländer Danmark och Norge för att se hur mycket snålare klimatet är i Sverige. Där förs en öppen diskussion kring invandringen, på ett sätt som inte är möjligt hos oss.

I Sverige gäller väldigt snäva ramar för vad som får komma fram. Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet hösten 2009 räckte för att utlösa ett samfällt raseriutbrott av sällan skådat slag från svenska massmedia.

Vi svenskar betalar varje år ett presstöd på över 500 miljoner kronor, i syfte att värna mångfalden av åsikter. Vad får vi för dom pengarna? Åtminstone när det gäller invandringen har dessa miljoner varit förgäves.

Förutom censur och direkt stoppande av kritiker kan det handla om självcensur - människor lär sig vad som är tillåtna åsikter. Och böjer sig, kanske helt i strid mot sina egna erfarenheter och sitt eget sunda förnuft.

Massmedia kan användas inte bara för att filtrera information och hindra kritik från att komma ut. De kan även användas för att skandalisera och bestraffa. I lindrigare fall får man som följd av detta kanske bara husväggen på sitt hem sprayad med hotelser. I svårare fall får man halsen avskuren.

Där har vi mediamordet i Salem som exempel - ett mord som tillkom efter det att de som har makten över våra stora media använt sin egen massiva yttrandefrihet för att hetsa mot "nazister".

Med andra ord: när vi talar om yttrandefrihet handlar det inte bara om rättigheter. Det gäller också skyldigheter. Yttrandefrihet är en frihet som förpliktar. Den måste hanteras med ansvarskänsla.

Detta gäller i särskild hög grad dem som har tillgång till mycket yttrandefrihet.

Där kan svaret bli helt kort.

Yttrandefriheten försvaras bäst genom att man tillämpar den.