1. Arbetskraftsinvandring

2. Reglering

3. Effekter

1. Arbetskraftsinvandring

Konjunkturutvecklingen i Sverige decennierna efter andra världskriget var god, och möjliggjorde full sysselsättning - även med en ganska omfattande invandring.

1954 skapades en gemensam arbetsmarknad för Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island, 1958 kompletterat med en nordisk passunion. Den invandring som blev följde utgjordes främst av finländare - Finland hade ju härjats särskilt svårt av kriget.

Efter flyktinginvandringen vid krigsslutet skedde en ny ökning, med en topp på 50.000 år 1965.

Till bilden hör att utgifterna för socialhjälp och barnavård hade nästan fördubblats på åtta år - från 3,8 miljoner kr år 1956 till 6,5 miljoner kr år 1964.

Inom LO skapade detta oro. Man fruktade att denna invandring kunde leda till en konkurrens på arbetsmarknaden som skulle pressa lönerna och försämra arbetsförhållandena.

Därför slog man till bromsen 1966. Det skedde genom att
AMS - där LO var representerat - blev mer restriktivt med att låta AMS bevilja arbetstillstånd.

De beslut som riksdagen fattade 1968 innebar ett stadfästande av denna restriktiva praxis. Proposition 142 ansåg att ”den nuvarande organiserade invandringen av arbetskraft, med krav på arbetstillstånd redan före inresan, skall bestå.”

2. Reglering

"Invandringen till Sverige":

"Vid mitten av 1960-talet ändrades fackföreningsrörelsens inställning till invandringspolitiken. Kritiken hårdnade och man ställde sig allt mer avvisande till en fortsatt fri invandring. Till detta bidrog dels sysselsättningsproblemen i den av utländsk konkurrens hårt pressade tekoindustrin, dels en tillfällig ökning av arbetslösheten i samband med lågkonjunkturen 1966.

Viktigt i sammanhanget var också att antalet invandrare nästan fördubblades under perioden 1964-66 jämfört med nivån på 1950-talet, samt att invandringens sammansättning förändrades. Under 1950-talet hade över 60 procent av invandrarna varit nordbor. Under 1960-talet sjönk denna andel och invandringen från Balkan ökade."

"Näst finländarna var jugoslaverna den största invandrargruppen 1965-66."

Det var LO som drev fram beslutet om en striktare reglering av invandringen till Sverige. Motivet från LO:s sida var att undvika lönedumpning och uppkomsten av en ny underklass i Sverige, av utlänningar.

En person som påverkade LO:s ställningstagande var s-riksdagsmannen Hans Hagnell:

"Det är naturligtvis arbetsgivarnas intresse av att få in billig arbetskraft och hålla nere lönerna som har varit drivande härvidlag och som fått stöd av de borgerliga tidningarna. Dessa har ju också ordnat gråtreportage om hur människor blivit avvisade och hur synd det varit om dem. Det går emellertid inte att bygga en politik på liberala tidningars gråtreportage, utan vi är tvungna att driva en medveten politik, som stämmer med vardagsmänniskornas intressen ute på arbetsplatserna."

"Jämlikhet och valfrihet":

"Under tiden 1945-60 var LO relativt passivt i invandrarfrågor, medan tiden 1960-76 karaktäriseras av en omfattande aktivitet. Sedan mitten av 1960-talet hade LO framfört krav på en reglerad invandring, framför allt med motiveringen att en växande social och ekonomisk klyfta mellan invandrare och svenskar kunde uppstå, med bristande jämlikhet som följd. Tillgången till lämpliga bostäder och arbeten skulle styra invandringen till Sverige."

Arbetsgivarna hade dock andra intressen, och drog åt ett annat håll:

"Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund uppehöll sig vid de regler som hindrade arbetskraften att komma till Sverige, regler de ville undanröja,.."

Proposition 142 anförde en lång rad invändningar mot arbetskraftsinvandring. En första gällde huruvida den samhällsekonomiskt gav ett plus.

"...anser utredningen att det med rent nationella, ekonomiska utgångspunkter allmänt kan sägas, att invandring av utländsk arbetskraft är samhällsekonomiskt motiverad i den mån invandringen medför en produktionsökning som överstiger den av invandringen föranledda ökningen av konsumtionen. Dessutom måste man beakta att mot invandrarnas produktiva insatser måste vägas inte bara deras dagliga konsumtion utan även kostnader för deras anpassning till värdlandets förhållanden och för investeringar i bostäder, skolor mm. En sådan samhällsekonomisk bedömning finner utredningen kunna utfalla olika allt efter som invandringen avser kvalificerad eller okvalificerad arbetskraft."

"Den okvalificerade utländska arbetskraft som under efterkrigstiden har kommit till vårt land har enligt utredningen i stor utsträckning fått sysselsättning inom sådana branscher som på grund av låg lönenivå har haft svårigheter att rekrytera arbetskraft på den reguljära arbetsmarknaden. Detta arbetskraftstillskott torde ha bidragit till att hålla lönenivån inom dessa branscher nere och därigenom fördröjt en från samhällsekonomisk synpunkt önskvärd strukturrationalisering."

En annan invändning gällde konkurrensen om arbetstillfällen och att sådana först måste gå till den egna befolkningen.

"Åtminstone i ett avseende finner utredningen dock allmän enighet råda, nämligen att det är nödvändigt att avväga och kontrollera tillströmningen av utlänningar till landet från arbetsmarknadssynpunkt, dvs med hänsyn till möjligheterna att bereda invandrarna sysselsättning på arbetsmarknaden."

"... avvägas så att det arbetsmarknadspolitiska målet att bereda arbetskraft som redan finns här full, produktiv och fritt vald sysselsättning inte äventyras."

"Möjligheterna att bereda sysselsättning åt... de handikappade, de gifta kvinnorna och den äldre arbetskraften, måste ha prövats innan arbetstillfällen ställs till förfogande för invandrad utländsk arbetskraft,.."

En tredje invändning gällde boendet.

"Arbetsmarknadspartens nuvarande inflytande på den arbetsmarknadsbetingade invandringen skall bestå. Bostadsfrågan måste ordnas före inflyttningen."

"Bostadsstyrelsen har starkt betonat utredningens uttalande att utlänning bör tillåtas att invandra tillsammans med sin familj endast om lämplig familjebostad kan disponeras."

"Det har under efterkrigstiden, som ju har präglats av bostadsbrist, lett till att invandrarna har haft stora svårigheter att skaffa sig bostäder. I den mån de har fått fullvärdiga bostäder, har väntetiden i bostadskön förlängts för de egna medborgarna."

"...betonar utredningen vikten av att invandringen avpassas efter de tillgängliga bostädernas fördelning på olika lägenhetstyper."

En fjärde invändning gällde följdkostnader, som särskilda insatser inom undervisningen.

"...invandrare ställer särskilda krav på det svenska undervisningsväsendet. Invandringen leder ofta till behov av specialutbildade lärare och särskilda organisatoriska arrangemang vid sidan av det allmänna mönstret. På detta område kan invandringen i viss mån sägas skapa arbetskraftsbehov som i allmänhet torde ha förbisetts, när invandringen har betecknats som en lösning av arbetskraftsbehov..."

"...utvecklingen har också medfört ökad belastning på samhällets resurser. Detta förhållande bör enligt utredningen rimligen inte lämnas ur räkningen vid utformningen av invandringspolitiken."

Eller risken för ökad belastning på socialvården:

"Enligt utredningen kan invandringens omfattning inte bestämmas enbart av arbetsmarknadsläget. Stor vikt måste fästas också vid våra resurser i fråga om - utom bostäder - utbildning samt hälso- och sjukvård liksom f.ö. önskemålet att belastningen på den direkta socialvården hålls inom rimliga gränser."

"... det för den tid vi kan överblicka idag är nödvändigt att genom generell kontroll av invandringens omfattning och inriktning hålla den inom ramen för landets resurser."

Det handlade överhuvudtaget om att se till nationella intressen:

"Utredningens uppfattning att önskemålet om fri rörlighet över gränserna måste vägas mot behovet av skydd för vissa nationella intressen och att denna avvägning leder till att vi måste behålla generell utlänningskontroll t.v.."

Utredningen ställde sig dessutom tveksam till hur en invandring av kvalificerad arbetskraft stämde med ambitionen att visa solidaritet med u-länder.

"Ett av de viktigaste hindren för ett ekonomiskt framåtskridande i u-länderna är att dessa länder... lider brist på kvalificerad arbetskraft. Det är ett av biståndsverksamhetens viktigaste uppgifter att tillföra u-länderna sådant kunnande som den yrkesutbildade arbetskraften representerar. En rekrytering av sådan arbetskraft från u-länderna skulle således motverka u-landsbiståndets syften."

Sammanfattningsvis:

"Ett gemensamt drag hos utlänningslagstiftningen i olika länder är att den fullföljer två skilda syften.

Det ena är att hindra utlänning, som inte är önskvärd, att resa in i landet eller att avlägsna sådan utlänning därifrån...

Det andra syftet är att reglera tillströmningen av utlänningar till landet med hänsyn till sådana förhållanden som tillgången på arbete, bostäder, livsmedel o.d. och landets resurser i fråga om sjuk- och hälsovård, undervisning mm."

3. Effekter

Beslutet om reglering 1968 gav ingen omedelbar effekt.

År 1970 nåddes en ny topp på över 77.000 invandrade. För denna ökning stod framförallt finländare och andra nordbor, men också en hel del jugoslaver.

Efter 1972 blev det dock nästan stopp för ytterligare arbetskraftsinvandring till Sverige.

På 1970-talet blev också svårare att få arbete i Sverige. Samtidigt förbättrades situationen i Finland. Det gjorde att en återvandring av finländare började ske.