Kapitel 2: AVSVENSKNING

c) Svensk kultur

 

 

"I mångkulturella samhällen lever människor under skilda villkor. När vissa grupper får mycket makt, leder det till andra gruppers underordning. Den etniska maktordningen i Sverige innebär framför allt att svenskheten är den överordnade normen. En norm som, om skolan inte är uppmärksam, kan utgöra ett hot mot värdegrundens budskap om alla människors lika värde."

Presentationen av boken

"Etnisk maktordning i skola och samhälle"

 

"Svensken ville... vara en god internationalist, något som blev närmast övertydligt när en grupp latinamerikanska folksångare ett år inbjöds att musicera vid riksmötets invigning.

Ingen politiker i Colombia skule ha kommit på en så absurd tanke som att inbjuda Orsa spelmän till det egna landets parlamentsöppnande, men i Sverige blev det närapå en norm att ta avstånd från det nationellt specifika."

Magnus Kraveli

 

Sammanfattning

Detta avsnitt vill få sagt:

• att förminskandet av svenskarna och tillbakaträngandet av det svenska sker parallellt på flera plan

 

1. Enskilda uttalanden

2. Utställningar

3. Historia

4. Kulturarv

5. Seder

6. Språk

7. Landskap?

Det officiella budskapet kring svensk kultur pendlar mellan att å ena sidan ifrågasätta dess existens å andra sidan förlöjliga eller förminska den.

Lars Jansson i boken "Sveriges tragedi":

"... har SCB och den förra regeringen infört det onödiga begreppet 'personer med svensk bakgrund' som omfattar ca 7,6 miljoner enligt den nya ordningen. Av dessa är 92% genuina svenskar (inhemsk befolkning) och 8% som har en utrikesfödd förälder. Förmodligen skulle inget annat land komma på idén att på analogt sätt beteckna sin majoritetsbefolkning."

"Den svenska befolkningen beskrivs i statistiken som ett slags blandfolk."

Herman Lindqvist i AB den 15/11 -09:

"I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler.

Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll.

Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige. Det är också bara i Sverige man kan höra det för svenskar ytterst positivt laddade uttrycket att någon är 'så härligt osvensk'. Motsvarande mening kan aldrig uttalas i till exempel USA, Frankrike eller Japan.

I sin arrogans ställer sig de svenska självförnekarna i en alldeles egen nisch pekande finger åt den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer."


1. Enskilda uttalanden

Fredrik Reinfeldt, vid besök i Södertälje  2006: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån."

Mona Sahlin 2002,  inför turkiska ungdomsförbundets "Euroturk": "Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."

Maud Olofsson, 2007: "Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån."

Åsa Petersen, AB-kolumnist, i juni 2006: "Sverige ser inte ut som förut... Vi vore inget, ingenting alls, utan vår mångkultur."

Magnus Karaveli i Corren den 28/8 -98:

"Kamikazepartiet centern nöjer sig... inte med att vara mångkulturellt, utan förklarar därtill att Sverige inte tillhör svenskarna. Det låter fantastiskt, men är faktiskt sant. I helsidesannonser får vi således läsa att det förhållandet att Neil Armstrong var förste man att beträda månen inte betyder att månen tillhör USA - analogt skulle de som gått och 'harvat i Sverige i flera tusen år' inte ha mer rätt till landet än nyanlända utlänningar."

Ledare i Aftonbladet den 21/6 1981:

"Varifrån kom de invandrare som ursprungligen förde midsommarfirandet till Sverige? Från Centraleuropa? Eller kanske ännu troligare från någon av de bördiga slätterna på den italienska halvön? Klart är i all fall att vårt midsommarfirande i allra högsta grad bottnar i en uråldrig fruktbarhetskult som var vida spridd bland åkerbruksteologerna i det forntida Sydeuropa. Detta medan den fåtaliga befolkningen i Skandinavien ännu satt och gnagde på råa ben i sina grottor... . Tacka invandrarna för våra nordiska majstänger."

Kulturjournalisten Per Svensson 1999:

"Det finns en politisk poäng med bejakandet av Sverige som onatur, Sverige som konstutställning, Sverige som teater. Till en teaterföreställning är alla som  är intresserade  välkomna. Det är därför främlingsfobiker och nazister så envist håller fast vid en annan, mycket farlig fantasi: att det faktiskt finns något som är  'natur-ligt svenskt' och några som  är 'äkta svenskar'."

Skulle någon tala väl om svensk kultur kan vederbörande hamna i blåsväder. Som när rikskriminalchefen Therese Mattson hade år 2007 i en intervju uttalat följande:

”Vi har levt ett ganska skyddat liv en bit från allfarvägarna. Vidare har vi en kultur som bygger på gemensamma värderingar om att ta hand om sin nästa, värna om de svaga och respektera allas integritet.”

"Migrationen innebär att vi får influenser från andra kulturer med andra värdegrunder."

Detta resulterade i en JK-anmälan och en avhyvling i SvD av kolumnisten Ülkü Holago. Mattsson blev också anklagad för ‘högerextremism’ av Lena Olsson (v) samt klandrad av Mehmet Kaplan (mp) för att sprida fördomar. Inger Davidson (kd) talade om polischefens ‘olyckliga formuleringar’.”


2. Utställningar

Statens historiska museum fick 1996 i uppdrag av regeringen att utarbeta ett handlingsprogram "mot främlingsfientlighet och för grundläggande demokratiska värderingar".

I sitt förord till materialet - "KUNSKAP SOM KRAFT" - skrev dåvarande kulturministern, Marita Ulvskog:

"I de sista raderna av förordet till pocketutgåvan av De andra summerar Stefan Jonsson sin syn på ett av vårt samhälles mest angelägna frågor. Hur går det till när vi utifrån vår förståelse av våra hem och våra identiteter försöker kartlägga andra människor och kulturer? Vilka är vi? Vilka är de andra? Av vilka skäl drar vi gränser mellan här och där? Är det för att finna en mötespunkt? Eller för att skilja oss från dem? Vad betyder det att tillhöra en kultur - äger man då ett hem?

Allt fler journalister, kritiker och humanistiska forskare sysslar med att återupprätta, befästa och värna om den egna kulturella gemenskapen. Kulturkritik värd namnet borde handla om att i stället lösa upp alla sådana konstruktioner."

Ur Pedagogiska Magasinet nr 3/03,bilder från en utställning "Kulturell identitet som konstruktion":


3. Historia

Sven Delblanc, "I draksåddens tid":

"Nationer, ska du veta, min son, likvideras på så sätt, att man först tar ifrån dem deras minne. Nationernas minnen av sitt eget förflutna, eller hela Europas minne, ja, vi insåg för sent hur nära vi hörde samman i denna gamla världsdel. Man vill förstöra våra böcker, vår bildning, vår historia. Andra skriver nu böcker åt oss, ger oss en annan bildning och tänker ut en annan historia. Europa börjar glömma vad det en gång varit."

En första argumentationslinje är att vi svenskar alls inte har någon historia. Här finns två spår:

• Det ena är att vi alla en gång har invandrat. I Sverige finns därför inga svenskar, bara invandrare.

• Det andra är att invandringen under de senaste decennierna gör att vi inte längre kan sägas ha en historia.

Ur regeringsproposition 1997:

”Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia."

I den mån vi svenskar trots allt har en historia, så är den något att skämmas för. Detta gäller inte bara eftergifter gentemot Hitler-Tyskland på 1940-talet, det gäller även längre tillbaka i tiden.  I TV4 gick således en programserie hösten 2009 med rubriken "Vår mörka historia", och fokuserade på slavhandel.

Lars Berge, SvD-kolumnist den 21/9 -09:

"Grekerna uppfann demokratin. Vi här uppe i norr utvecklade bärsärkargången."

"När något politiskt beslut går oss emot, när vi är hungriga, när vi inte har någon lokal eller bara är allmänt uttråkade. Då löper vi svenskar i regel amok."

"Redan 1743 brakade det loss på nuvarande Gustaf Adolfs torg i Stockholm när tusentals tillresta dalkarlar slogs mot regeringens soldater med högafflar och musköter."


Ur "Forsknings & Framsteg", nr 6/08:

"Kerstin Lidén är chef för det arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet... Men arkeologin har förändrats radikalt de senaste femton åren.

Riksantikvarieämbetet kritiseras för att montera ner kompetensen om runor, och gör föga historiskt underbyggda utställningar, som den häromåret om Vik-Inga Muhamed, en muslimsk, kvinnlig viking. Syftet var att demokratisera och göra kulturarvet mångkulturellt och genuskorrekt. Och Historiska museet har fått massiv kritik för att försumma samlingarna till förmån för allmänna konstinstallationer ..."

"- Det är okunnigt att tro att besökarna inte är intresserade av de gamla fynden som finns på museerna och av de människor som vi har samlat materiella spår från, säger hon. Det har blivit något slags politisk korrekthet i hela denna verksamhet."

Bloggen Robsten kommenterar:
 
"Ja, tydligare kan det knappast bli, en kvinnlig muslimsk viking, så smart av Riksantikvarieämbetet. Att framställa en viking som kvinnlig muslim bryter utan tvivel mot en del invanda föreställningar, men är knappast vetenskapligt korrekt. Man kan knappast komma längre från 'verkligheten' än att framställa denna låtsasviking och gemene man gör utan tvivel en min av äkta avsmak inför detta försök att införa någon slags multikultiperspektiv i historien."

Martin Rundkvist i SvD den 10/11 -09, i recension av två nya historieböcker: "Svenska folket har inget historiskt öde och det är tveksamt om folket i fråga alls existerar annat än som språkgemenskap."

Vad Rundkvist syftar på är det två första böckerna i i en serie. Under ledning av Dick Harrison ska Sveriges historia skrivas på nytt, för att göra upp med "myter",

Sydsvenskan den 26/10 -09:

"Vilken historisk myt ser du mest fram emot att se söndersågad?

- Den allra största myten är Sverige, att Sverige alltid har funnits som den här nationalstaten. Många tror det fortfarande. Sverige och svenskarna, så som vi definierar dem i dag, har bara funnits i 100 år."

Om en ny och förljugen historieskrivning vittnar Stellan Bojerud på sin blogg:

"Banverket har en kursgård i Dala-Storsund. .. För att bevara minnet av driftvärnet har ett litet museum byggts upp i en barack. .. I en stor glasmonter står ett antal skyltdockor iförda olika typer av uniformer och försedda med olika vapen. Sist i raden fann jag en docka som var till förvillelse lik integrationsminister Nyamko Sabuni. En stilig mörklagd kvinna i fältuniform och utrustad med kulsprutepistol m/45.

Som militärhistoriker blev jag förvånad, eftersom jag trott att SJ driftvärn inte haft någon kvinnlig medlem och ännu mindre någon med mörk hudfärg. Föreståndaren höll med mig och förklarade hur det hela låg till:
'För att vi skulle få anslag till att bygga museét krävdes det att en kvinna och en färgad ingick i utställningen. Detta av genus- och jämställdhetsskäl'.

För att i det politiskt korrekta Sverige få framställa historien krävs det alltså att den förfalskas!"

Vittnesmål om en ny tid ger också en artikel i Nationell Idag, nr 9/10:

"Skolverket: 'Slopa medeltiden och demokratins uppkomst'

Skolverket håller som bäst på att försöka få igenom en omfattande förändring av kursplanen i historia och religion. Myndigheten vill bland annat att fokus ska ligga på modern historia och hur historien har påverkat dagens politiska klimat. Ut med det gamla och in med det nya, anser man - nu vill man slopa kristendomens särställng i Sverige, samt stryka hela medeltiden och antiken."


4. Kulturarv

Vi kan också gå miste om kulturarv indirekt, genom besparingskrav pga dålig ekonomi.

Från bloggen Canuteocean:

"Svenska kyrkor ruttnar från grunden. Att det skulle bero på klimathotet är en bortförklaring. En stiftsantikvarie säger att problemen kommer av 'ett oförståndigt energitänk där man har sänkt temperaturen i kyrkorna som har isolerade bjälklag med krypgrund'.

Kan det verkligen stämma? Inte hade kyrkorna centralvärme för 100 år sedan? Eftersom kyrkorna var fullsatta på den tiden räckte det kanske med kroppsvärmen.

SST är den statliga myndighet som fördelar bidrag till trossamfund, teologiska institutioner och andlig vård inom sjukvården. Årligen fördelas 50 miljoner kronor. Låter lite i underkant, eller snarare mycket i underkant om det ska räcka till underhåll av kyrkor.

Men det finns ett annat hot mot våra vackra kyrkbyggnader. Religiösa samfund som 'bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på' kan få statsbidrag.

Uppfyller islam kraven? Är det rätt att ge bidrag till moskéer? Att omvandla kyrkor till moskéer?

Några kommentarer till ett tidigare inlägg:

'Och vi kan också antaga att svenska kyrkan - som mycket väl kan börsnoteras - kommer att sälja ut ett flertal kyrkor till islam för att omvandlas till moskéer.'"


5. Seder

"Man ska ta seden dit man kommer", brukar det sägas. Ska detta bara gälla i en riktning?

Dick Erixsons blogg den 24/2 -10:

"Svenska seder mindre värda

I Sverige får en man som vägrar ta en kvinna i hand skadestånd därför att hans agerande inte respekterats av svenska myndigheter. Svenska seder och bruk är med andra ord mindre värda än muslimska. Detta agerande försvaras i Göteborgs-Posten av den socialdemokratiske kolumnisten Cecilia Dalman Eek, 'Rätt att vägra skaka hand':

'Att hälsa utan kroppskontakt är hävdvunnet i stora delar av världen och anses mycket respektfullt.'

Så är det naturligtvis. Men frågan är varför vi ska respektera hävdvunna seder i andra delar av världen, men inte kräva att VÅRA seder ska gälla i Sverige?

Det går inte tolka Dalman Eek på annat sätt än att våra seder och traditioner är mindre värda, lägre stående, mer primitiva än andra.

För jag tror inte Dalman Eek kräver att muslimska män i Asien ska ta henne i hand när hon reser dit. Då underkastar hon sig - igen - andra kulturers seder och bruk.

Varför denna underdånighet? Varför detta totala förakt för våra traditioner?

I kolumnen heter det:

'Men i ett öppet och tolerant samhälle har vi ett ömsesidigt ansvar som går utöver rätten att kränka och förolämpa varandras känslor.'


Men det finns ju ingen som helst ömsesidighet i hennes budskap! Hon vill att alla svenskar ska anpassa sig till kulturer från andra delar av världen, och aldrig någonsin hävda sin egen - inte ens på hemmaplan. Det är inte ömsesidighet, det är självförakt och total underkastelse.

Själv har jag respekt för andra kulturer i deras naturliga miljö. När jag besöker andra delar av världen kräver jag naturligtvis inte att de ska tala svenska och anpassa sig efter mina seder och bruk. Därför anser jag att de som kommer till Sverige har samma förbannade plikt att respektera det som gäller i Sverige. Vår kultur är lika mycket värd som andra. Och i Sverige kommer det svenska före allt annat.

Vi har all anledning att bli irriterade när folk inte accepterar en utsträckt hand."


6. Språk

Det pläderas även för att svenska språket inte längre behövs. Maud Olofsson tycker att språkkunskaper i Sverige kan vara bra, men det behöver inte vara kunskaper i svenska.

Marian Radetzki, går längre, och vill uttryckigene avskaffa svenskan som huvudspråk i Sverige.  I DN den 28/6 -07 skrev han:

“Hur stort är egentligen det svenska språkets egenvärde? Behövs svenskan över huvud taget? Skulle inte fördelarna överväga massivt om engelskan gjordes till Sveriges huvudspråk i alla väsentliga sammanhang, medan fortsatt odling av det svenska språket överläts åt grupper med särskilt historiskt eller kulturellt intresse för dess bevarande?”


7. Landskap?

Under en tid har nu varit tal om ersätta våra landskap och län i Sverige med storregioner.

Ur webbkommentar på "Snaphanen" den 25/4 -10:

"Man har haft 350 år på sig att försöka krossa oss skåningar och kommer nog inte lyckas förrän man tar ifrån oss vårt landskap. Vad jag förstår så skall Skåne ingå med Blekinge och delar av Småland i en sådan stor-region.

De generationer som växer upp i dessa stor-regioner kommer ju ej längre att känna sig som skåningar, värmlänningar, dalmasar eller vad dom nu var förut.

Är dom riktigt sluga så kallar dom bara dom nya regionerna vid nummer istället för att ge dom namn. För vem vill skryta med att vara 'region 3-are', bara för att nämna ett exempel? "