BILAGA

Kapitel 13: FÖRLJUGENHET

d) Propaganda som smyger

 

Ord-försåt

Ur Blågula FRÅGOR, nr 2/97:

"'MISSTÄNKT RASISTDÅD', står det att läsa på framsidan av MiH den 28 januari, om en butiksbrand.

Inne i tidningen framgår att det rörde sig om en livsmedelsbutik i Handen. Det påstås röra sig om en 'mordbrand', trots att det senare i texten framgår att polisen bara misstänker att branden var anlagd.

Butiken äges av en invandrare, vilket föranleder följande rader:

'Eftersom mannen har turkisk härkomst utesluter polisen inte heller att det kan ha varit frågan om någon form av rasistiskt dåd.'

Polisen utesluter inte... Detta är ju något annat än vad som sägs på tidningens framsida, att det rör sig om misstankar i viss riktning. Om polisen redan innan en undersökning ens har börjat skulle utesluta någonting så begår den närmast tjänstefel.

Något annat svar än "nej" på journalistfrågan 'UTESLUTER NI att den eller den personen ligger bakom?' måste vara omöjligt, så länge polisen inget vet.

Frågar en journalist 'Utesluter ni att det är xx som tänt på?' så måste där ett ärligt svar i en sådan situation också bli 'nej'. Vilket inte är detsamma som att polisen särskilt misstänker just henne.

'Var hon påtänd vid tillfället? Utesluter ni...?' 'Nja,...'

Så där skulle man kunna fortsätta. Med seriös journalistik har det naturligtvis ingenting att skaffa.

 

Eller tag ett annat tänkt exempel. Antag att personen X for till arbetet klockan 7.57. Du vet absolut inget om saken, men får frågan av journalisten A: 'Utesluter du att X for till arbetet kl. 8.03?' Svaret måste bli 'nej'. Så frågar journalisten B: 'Utesluter du att X for till arbetet klockan 7.54?' Också här blir svaret ofrånkomligen 'nej'.

Detta innebär inte att X for till arbetet både 7.54 och 8.03. Det kan han inte ha gjort. Han for bara en gång till arbetet. Men med tillämpande av Mih-journalisternas logik skulle detta kunna blivit en framsidesrubrik.

VAD EXEMPLEN VISAR, är hur en 'framåt' journalist kan producera sina egna nyheter. Det gäller bara att ställa de rätta frågorna och att dra de rätta slutsatserna...

 

Ur Blågula FRÅGOR, nr 3/97:

"Peking ej stad i Kina!

"Ett ovanligt tydligt exempel på en tillämpning av har-icke-kunnat-konstatera-greppet skedde 1992.

Bakgrunden var stökigheter på flyktingförläggningar i Sverige. I en herrgård i Koppom, Värmland hade ett grupp kosovoalbaner inhysts. Tidigare hade de bott på ett hotell, med room-service. I missnöje med standardsänkningen hade ett gäng unga "flyktingar" slängt ut möblerna från översta våningen, två nätter i rad hade de gått bärsärkagång. (AB den 23/9 -92)

Detta var ett extremfall, men i princip var det inget unikt att asylsökande betedde sig asocialt och osolidariskt. "PM från SIV, 1992-10-08" konstaterade att "brottslighet och normlöshet har blivit ett ökande problem". Materialet innehöll rapporter från SIV-förläggningar runtom i landet.

Detta var inte i linje med medias ambitioner, och snart inleddes operation locket-på. Vad man då tog tag i var en polisrapport, "PM 1992-09-27". Också detta material vittnade om diverse oegentligheter, men vad gäller just gruppen kosovoalbaners eventuella överrepresenttion i sammanhang landade den i följande konstaterande:

'Denna undersökning har inte ett sådant kriminologiskt makroperspektiv och inte heller ett sådant djup att det är möjligt att besvara dessa frågor.'

Detta blev avstampen för media: polisen hade inte kunnat konstatera att kosovoalbaner var särskilt brottsliga!

I Aftonbladet den 23/9 -92 gick journalisten Per-Ola Ohlsson än längre:

'Rikspolisstyrelsen slår fast att kosovoalbaner inte är mer brottsbenägna än andra.'

LÅT OSS ÄVEN HÄR göra ett tankeexperiment, för att se vart en sådan logik kan leda:

Den svenska regeringen vill veta om Peking är en stad i Kina. Man tillsätter utredare B, att ta reda på saken. Det visar sig att utredare B har ont om både tid och pengar, är dessutom litet förvirrad. Så till Kina lyckas han aldrig ta sig. Hans rapport måste därför sammanfatta: 'Jag har inte kunnat konstatera att Peking är en stad i Kina'.

Per-Ola Ohlson bör här kunna konkludera: 'Regeringen slår fast att Peking inte är en stad i Kina.'


Fri Information 2/99, om diskoteksbranden i Göteborg:

"'Han är en hjälte, en stor hjälte', skrev Nerikes Allehanda den 9 november om den 20-årige Yacine L, algerier utan uppehållstillstånd, bosatt i Örebro. Yacine var i Göteborg kvällen för brandkatastrofen och uppgav sig ha räddat ett stort antal ungdomar ur det övertända huset. 'Gud tog de bästa till sig. Ändå gav han mig kraft att lyfta och bära', sade Yacine i intervjun med Nerikes Allehanda. Sedan skrevs det massor av om hjälten från Algeriet och Örebro fram till mitten av mars. Han hotades av avvisning, invandrarverket hade inte funnit asylskäl utan ville avvisa Yacine till Pakistan, varifrån han 'flytt' till Sverige.

Massor av kända svenskar engagerade sig i fallet. Kristdemokraternas Alf Svensson, kyrkoherde Kampe i Angered, debattören Ingrid Segerstedt Wiberg, Svenska Amnestys ordförande Jesus Alcalá, Anita Dorazio från Stockholms Asylkommitté - alla krävde de att hjälten från brandnatten skulle få uppehållstillstånd. Speciellt engagerade sig två invandrade socialarbetare som ordnade olika intyg. Mer än 4 000 namnunderskrifter samlades in och överlämnades till Utlänningsnämnden.

Yacine fick hjälp formulera ansökan om bidrag från Göteborgs-Tidningens brandofferfond. Av FARR, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd, fick han stipendium som överlämnades vid en ceremoni i Hammarkullens kyrka den 12 mars av FARR:s ordförande, stiftskonsulenten i Västerås, Michael Williams.

Detroniserad hjälte

Men sedan blev det tyst i media. Visserligen skrev man fortfarande om hjälten, men nu skrev man inte ut namnet. Den 22 mars häktades Yacine av Göteborgs Tingsrätt. En göteborgare hade nämligen i ett TV-reportage om hjältedåden känt igen Yacine som en av de två utlänningar som rånat honom på hans bankomatkort och därefter tillskansat sig drygt 27 000 kr. Åklagaren ansåg sig kunna styrka att Yacine inte räddat några brandoffer. Den 7 maj dömdes han till 3 månaders fängelse för stöld, snatteri, bedrägeri och grovt egenmäktigt förfarande.

Historien om Yacine L är lärorik. När det massmediala drevet bestämt sig för helgon - eller hjälteförklaring, är all källkritik bannlyst. Annorlunda är det när någon skall avrättas, då grävs minsta förseelse i det förflutna upp. Eftersom Yacine fem månader före Göteborgsbranden dömts av tingsrätten i Örebro för stöld, borde åtminstone Nerikes Allehanda haft lätt att kontrollera hans uppgifter.

När sedan de professionellt godhjärtade skall överbjuda varandra i överord, ifrågasätter ingen föremålet för engagemanget. Varje gång Segerstedt Wiberg, Alcalá, Alf Svensson och prästerskapet i fördömande ordalag underkänner invandrarverkets och utlänningsnämndens bedömningar, är det nyttigt erinra sig att myndigheterna hindras av sekretesslagstiftningen från att berätta vad man egentligen vet om de snyfthistorier massmedia och kändispatrasket engagerar sig i."