|
BILAGA |
||
|
||
|
Vid Statens invandrarverk, sedermera Migrationsverket (MV), blev Kenneth Sandberg i augusti 1997 uppsagd från sitt arbete som handläggare och byrådirektör i Malmö. Formellt uppgavs samarbetssvårigheter som skäl för avskedandet, men alla initierade - inklusive de fackliga företrädarna för JUSEK - insåg och hävdade att det var KSs kritik av den förda invandringspolitiken som var den egentliga anledningen. Flera år av ideellt solidaritetsarbete Kenneth Sandberg hade sedan tidigt 90-tal i tidningsartiklar deklarerat sin kritiska inställning till den flyktingpolitik som alltför lättvindigt utfärdade permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt personer som inte hade något absolut skyddsbehov och inte heller uppfyllde Genevekonventionens kriterier för flyktingskap. Det utbredda missbruket av asylrätten i Sverige hade KS kunnat konstatera genom gedigen insyn och erfarenhet av fenomenet. Sedan 70-talet och fram genom 80-talet stod KS vid sidan av sitt aktiva medlemskap i VPK som initiativtagare och eldsjäl för solidaritetsorganisationer som “Stödkommittén för Centralamerika”, en samordning av stödet för befrielsekampen i Nicaragua och några andra latinamerikanska länder. Han hade därigenom kunnat bevittna hur strömmarna av asylsökande från Latinamerika efterhand övergick i ekonomiskt och socialt betingad migration, ett faktum som föranledde Sverige att införa viseringsplikt för framförallt Chile. Samtidigt ökade inflödet från Mellanöstern där föregivet statslösa Palestinier närmast slentrianmässigt erhöll PUT i Sverige. I solidaritetsarbetet för de här anlända “flyktingarnas” länder och landsmän uppvisade “nysvenskarna” ett flagrant ointresse, till förmån för deras personliga anspråk på ingredienserna i den svenska generella välfärden. Ett konkret exempel på dessa “flyktingars” mål och ambitioner var den händelse som också kom att inleda VPK:s ansträngningar att tysta KS och - så småningom - utesluta honom från partiet. Till Ystad anlände en stor grupp “statslösa palestinier” som ansökte om asyl (flertalet av dessa från Mellanöstern har visat sig nogsamt registrerade som medborgare i Libanon och/eller Syrien i sina respektive hemländer, men här “papperslösa”). Grundutredningen vid gränsen visade att dessa sedan några år befunnit sig i Polen och på de fattiga polackernas bekostnad inackorderats på en attraktiv turistanläggning ute vid kusten. Därifrån hade gruppen medelst taxi och mot betalning i dollar (!) pendlat till den större staden för inköp och förströelse en längre tid - till stor frustration för de hårt arbetande och magert avlönade polackerna. Polen hade också - helt enligt Genevekonventionen - erbjudit gruppen att där ansöka om asyl. Detta hade emellertid avvisats av “gratisturisterna”, som istället hade målet att ansöka om asyl i Sverige. Vilket också skedde efter att de hade landstigit i Ystad våren 1990. Enligt reglerna om förstaasylland direktavvisades de emellertid tillbaka till Polen. VPKs prioritering av kartan framför verkligheten Invandrarverkets beslut föranledde Vänsterpartiet Kommunisternas (VPK) Årsmöte att göra ett uttalande om “Sveriges inhumana behandling av flyktingar”. Vid diskussionen inför antagandet av uttalandet framförde KS, som var ombud vid årsmötet, att partiet borde bemöda sig om fakta i ärendet och därvid ta hänsyn till gällande internationella regelverk. Argumentationen var givetvis att svära i kyrkan hos VPK, varför det också blev signalen till framtida bevakning av KS. Något som efter ett antal försök från partiledningens sida att pålägga munkavle - intensifierat efter några KS-insändare med rubriker typ “Dags att ta hand om våra egna” - utmynnade i att Kenneth Sandberg uteslöts från VPK. Forskning och opinionsbildning Parallellt med det ideella internationella arbetet med stödorganisationer/befrielserörelser och jobbet på Invandrarverket genomgick KS doktorandutbildning och bedrev forskning på Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet. Inriktningen var huvudsakligen fokuserad på demokrati- och solidaritetsfrågor, till stor del influerad av marxism och klassperspektiv. Dessa teoretiska studier i kombination med ovan beskrivna erfarenheter gav KS en gedigen grund för sitt engagemang i invandringspolitiska frågor. Ett resultat av det blev KS:s initiativ till bildandet av organisationen “Folkviljan och massinvandringen” (FoM). Ett par år efter det lokala initiativet till en samordning av opinionen mot den förda invandringspolitiken hade FoM utvecklat regionala avdelningar runt om i landet. En centralorganisation bildades vars styrelse bestod av representanter från Syd, Väst, Öst respektive Norr & Inland, med KS som ordförande. PK-etablissemangets drev Den 27 april 1997 inbjöd FoM massmedia till presskonferens på hotell Winn i Solna. Med undantag för representanter från EXPO och journalisten Eva Hernbäck från DN bojkottades arrangemanget av såväl TV, Radio och pressen. Istället startade det massmediala etablissemanget ett drev baserat på EH:s uppgifter om en sammankomst bestående av rasister med bakgrund i BSS (Bevara Sverige Svenskt) etc. KS borde få sparken som SIV-handläggare hävdades på de stora tidningsdrakarnas debattsidor. Sten Andersson som deltog i presskonferensen borde lämna riksdagen och Moderaterna, tyckte MUF. Kajsa Ekholm-Friedman borde skiljas från sin professur och sitt forskningsarbete, ansåg Röda Korsets ungdomar. Överhuvudtaget borde alla “främlingsfientliga” som har med människor att göra avskedas, framförde José Alberto Diaz - flykting undan förföljelse i Chile (!) - i Aftonbladet. Folkpartisten Claes Westerlund i Kävlinge vars parti decimerats från fem till två mandat i kommunvalet 1994 - då nystartade Kommunens Väl med KS på förstaplatsen chockade etablissemanget genom erhållna åtta mandat - krävde i ett brev till Invandrarverket att KS inte längre skulle få ha med flyktingärenden att göra. Partikollegan i Riksdagen, Margitta Edgren, gjorde en formell framställan till statsrådet Leif Blomberg där hon ville ha svar på “om regeringen tänker vidtaga några åtgärder för att säkerställa att asylansökningar görs av opartiska tjänstemän“. Enligt riksdagsledamoten var det “olämpligt att öppet flyktingfientliga personer arbetade med denna typ av frågor på Invandrarverket“. I den efterföljande debatten i riksdagen om den förment invandrar- och flyktingfientliga personen i Malmö uttalade Pierre Schori att “det är rimligt att Invandrarverket tar ställning till i vilken grad en sådan person tillåts ha kontakt med de asylsökande!” Schori spädde vid ett senare tillfälle i riksdagen på med att “dom (främlingsfientliga) ska jagas och kriminaliseras!”. Underchefen höll i yxskaftet Som ett led i drevet efter Solna-konferensen ställdes, inför TV-kameror och mikrofoner, den retoriska frågan till generaldirektör Lena Häll Eriksson om hon ansåg att det var lämplig att ha en anställd vid Invandrarverket som var flyktingfientlig (varvid KS åsyftades). En påtagligt pressad LHE:s svar blev att “samtliga i Invandrarverkets ledning inklusive jag själv tycker att det är olämpligt att personer med Kenneth Sandbergs uppfattningar arbetar hos oss”. Regiondirektör Anders Westerberg i Malmö delegerades att följa upp GD:s uttalande, varvid tillförordnade direktören Agneta Johansson fick uppdraget att yrka hos personalansvarsnämnden att “besluta säga upp Sandberg av personliga skäl på grund av samarbetssvårigheter”. Fackförbundet JUSEK sviker Personalansvarsnämndens beslut om uppsägning överlämnades av Anders Westerberg till Kenneth Sandberg 1997-08-29. JUSEK anför att uppsägningen saknar grund och anmäler 1997-11-13 ärendet till Arbetsdomstolen. Vid muntliga förhandlingar i AD 19978-02-13 kvarstår oenigheten mellan SIV och JUSEK, varför huvudförhandling utsätts till juni 1998. 1998-06-16
kallar JUSEKs ordförande Madeleine Leijonhufvud till ett extra
sammanträde för förbundsstyrelsen, varvid beslutas att
“JUSEK inte längre skall företräda Kenneth Sandberg
i Arbetsdomstolen“. Detta sedan det blivit offentligt att KS kandiderar
på riksdagslistan för Sverigedemokraterna. “Kenneth
Sandberg företräder ett politiskt parti, vars program inte
är förenligt med grundläggande demokratiska värderingar
och kandiderar för partiet inför höstens riksdagsval.
Styrelsen finner att det mot denna bakgrund strider mot förbundets
grundläggande värderingar att - sedan det blivit känt
för JUSEK att Kenneth Sandberg aktivt verkar för Sverigedemokraterna
- fortsättningsvis driva tvisten i Arbetsdomstolen. Ett motsatt
ställningstagande skulle allvarligt skada förbundets anseende”. Tingsrätten verkar för rättvisa och rättssäkerhet KS anlitade en jurist och lämnade in en stämning av Invandrarverket vid Lunds tingsrätt, där huvudförhandlingen utsattes till 1998-06-09. Rättegången blev en minnesrik föreställning av framförallt två skäl: Sakframställningen och vittnesmålen från arbetsgivarens mobiliserade trupper bjöd på en så patetisk uppvisning att såväl åhörare som domstolens presidium vid flera tillfällen hade all möda med att hålla sig allvarliga och inte brista ut i skratt. Så svarade t ex ett karaktärsvittne ingående i Mottagningsenheten på lagmannens fråga huruvida det var med sanningen överensstämmande att den medelålders assistenten av svartsjuka höll 19-åriga asylsökande pojkvänner inlåsta i sin lägenhet, att “dom är visst inte 19 år…”. Vilket lagmannen småleende och med ett lyft ögonbryn noterade i sitt anteckningsblock. Det andra skälet för hågkomst är att Tingsrättens hantering av ärendet visade att det fortfarande finns en nisch kvar där ett “rättssamhälle” värt namnet faktiskt upprätthålles. Domstolens beslut blev följaktligen att “Tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen av Kenneth Sandberg“. Samt att “Statens Invandrarverk förpliktas att till KS utge skadestånd samt betala rättegångskostnaderna“. Invandrarverket överklagar - på skattebetalarnas bekostnad Skarprättarna vid Invandrarverket - som nu döpts om till Migrationsverket (MV) - valde förstås att överklaga Tingsrättens domslut till Arbetsdomstolen. Lena Häll Eriksson och Anders Westerberg hade ju ingenting att förlora. Kostnaderna från den sidan stod ju - liksom vad beträffar den “generösa” invandringspolitiken - skattebetalarna för. Huvudförhandlingen i AD utsattes till 2000-06-06 och blev i stora drag en repris av förhandlingarna i Tingsrätten. Domslutet 2000-08-30 löd: “Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens dom”. Samt att “Migrationsverket skall betala kostnaderna för Kenneth Sandbergs juridiska biträde och Kenneth Sandbergs rättshjälp i Arbetsdomstolen”. Migrationsverket och lagstiftarna i Riksdagen Integriteten hos de svenska domstolarna är av ovärderligt slag. Måhända är förklaringen till detta i vår tid osedvanliga civilkurage och denna höga etik att ämbetsmännen där enligt lagen är oantastliga av sin arbetsgivare Staten. Dessvärre finns som bekant inte dessa värdefulla egenskaper representerade i Riksdagen, den lagstiftande församlingen. Vilket i detta fall fick konsekvensen att Migrationsverket kunde utnyttja en lucka i lagen som ger arbetsgivaren rätt att “trotsa domslut” mot betalning av skadestånd. Sålunda använde sig MV av denna passus och vägrade KS återgång till sin tjänst. Det praktiska utfallet blev därvid att KS stod utan arbete - och i realiteten belagd med yrkesförbud. Att få ett arbete inom den offentliga sektorn efter att ha avskedats från ett statligt verk är i praktiken omöjligt. Ett uppbåd journalister säkrade detta tillstånd genom att vid varje arbetsansökan från KSs håll på ett tidigt stadium slå upp rubriker typ “Invandrarfientlige Kenneth Sandberg söker jobbet som utredningssekreterare i NN kommun”. Varvid någon kallelse till anställningsintervju av förklarliga skäl aldrig nådde KS… Migrationsverket - i svenska skattebetalares tjänst Att det bara var en tidsfråga innan Kenneth Sandberg på ett eller annat sätt skulle lyftas bort från Invandrarverket stod nog klart för alla som följde den invandringspolitiska debatten. Det var naturligtvis ett stort problem för politikerna som på alla sätt försökte hålla svenska folket i okunnighet om dels omfattningen av invandringen dels kostnader och konsekvenser av densamma, att det i själva (Invandring-)verket fanns en initierad och oförvägen faktaförmedlare som delgav allmänheten hur det i verklighetenförhöll sig med den s.k “flyktingpolitiken”. Att det ändå tämligen enkelt gick att städa ut KS berodde inte enbart på politikernas handgångna generaldirektörer och verksamhetschefer. En stor del av förklaringen handlar om förhållandena vid Invandrarverket, i synnerhet beträffande sammansättningen av personalen där. En sammansättning som skiljde sig dramatiskt åt de respektive enheterna emellan. Ärendeenheten, där själva asylansökan och besluten om uppehållstillstånd handlägges, höll en mycket hög kvalité avseende kunskap och integritet hos tjänstemännen. Juridisk högskoleutbildning var ett villkor, politiskt och socialt intellekt närmast ett måste för att erhålla en fast tjänst där. Föga ovanligt var dessa egenskaper också kombinerade med såväl hög etik och civilkurage. Liksom förmåga till inlevelse och empati. Svenskt medborgarskap var ett annat formellt krav. Mottagningsenheten som hade uppgiften att ägna sig åt de asylsökandes sociala situation, mat och logi, handläggning av bidragsansökningar etc, kännetecknades av helt andra egenskaper hos personalen. Utbildningskraven var minimala, var man “intresserad av att jobba med människor - speciellt flyktingar” räckte det långt som merit för en anställning. Målsättningen från arbetsgivarens sida var att rekrytera så stor andel invandrare som möjligt och flertalet hade antingen själva invandrarbakgrund eller var samboende, alternativt hade barn med invandrare. Handläggarna
var i de flesta fall socionomer, vilket satte sin prägel på
gruppens arbetssätt och inställning till sin relation visavi
de asylsökande. Den internationellt influerade termen för
handläggare var assistent, en titel som till hundra procent anammades
av “klienterna”. De asylsökande förutsatte och
mer eller mindre krävde att assistenten, d v s handläggaren,
skulle uppfylla alla deras önskningar och anspråk. I en del
fall förväntades att assistenten skulle utverka ett positivt
beslut på själva asylansökan också. Mottagningsenheten - i svenska skattebetalares tjänst..? Kenneth Sandberg anställning gällde i huvudsak inom mottagningsenheten i Malmö. Under långa perioder tjänstgjorde han emellertid på ärendeenheten, där han också bekantgjorde sig med en ur alla väsentliga aspekter välfungerande personal. Det var också från den enheten som han erhöll fullt och framgent stöd av JUSEKs lokala representanter vid uppsägningen. Vid såväl Tingsättens som Arbetsdomstolens förhandlingar kom dessa att bildligt talat dra ned byxorna på hela armadan från arbetsgivarens sida; alltifrån generaldirektör Lena Häll Eriksson till hennes underchefer och den “lojala” delen av personalen vid mottagningsenheten i Malmö. En majoritet av personalen vid Mottagningsenheten stod nämligen för en mycket aktiv insats i ansträngningarna att få bort KS från invandrarverket. KS hade därför under en lång tid att stå pall mot attacker från två håll; dels från politikerna och deras tillförordnade chefer inom verket, dels från arbetskollegor vid Mottagningsenheten som upplevde KS som mycket “besvärande”. Kenneth Sandberg agerande Det är mycket viktigt att slå fast ett par saker gällande ärendet som handlar om avskedandet av KS vid Statens invandrarverk. 1. KS:s offentliga uttalanden, debattartiklar och övriga utspel handlade alltid om “Invandrings- och flyktingpolitiken” 2. KS uttalade sig aldrig om förhållanden vid invandrarverket, d v s hans arbetsplats och arbetsgivare, eller de handläggningar och beslut som skedde där. Således
gjorde KS sig aldrig skyldig till någon “illojal”
handling visavi hans arbetsgivare eller arbetskollegor, utan begagnade
sig enbart av den i grundlagen stiftade rättigheten att agera politiskt
som privatperson och medborgare i Sverige. Mottagningsenheten vid Invandrarverket är inte bara en serviceenhet som ansvarar för det praktiska mottagandet av asylsökande. Mottagningsenheten är också en myndighet där handläggning och beslut är styrt av lagar och författningar samt Invandrarverkets tjänsteföreskrifter och allmänna råd. Och det var på grund av sina flagranta brott i utövandet av sina myndighetsuppdrag som en merpart av handläggarna upplevde KSs närvaro och insyn som ytterst besvärande. Persongalleri Sammansättningen
av personalen vid Mottagningsenheten trotsar all beskrivning och skulle
kräva en mindre bok för att återge i alla sina beståndsdelar.
Här ska därför endast gruppen handläggare beskrivas.
Och då ska läsaren betänka att för just denna grupp
fanns ändå en uppsättning krav såsom högskoleutbildning
och svenskt medborgarskap. • Medelålders ensamstående invandrad kvinna, med dotter som vid upprepade tillfällen födde barn med olika somaliska fäder. • Medelålders man, gift med - senare separerad från - invandrare från Mellanöstern. Ofta upptagen vid telefonen gratulerande asylsökande runt om i regionen som hade erhållit uppehållstillstånd. Kontoret prunkade av blommor och kluckande gengåvor från belåtna “klienter”. • Medelålders ensamstående man, med svåra egna alkoholproblem och med drogmissbrukande son. Periodvis utan egen bostad varvid han skrev sig på arbetsplatsen, d v s Invandrarverkets kontor. Inledde i omgångar förhållande med asylsökande kvinnor och bodde då hemma hos dessa, vilket förstås var totalt förbjudet för en myndighetsutövande tjänsteman vid invandrarverket. Vid hans - av Invandrarverket i tysthet regisserade - sorti påträffades hundratals misskötta journaler som en handläggarkollega under drygt ett halvår sattes på heltid för att “rätta till”. • Yngre kvinna med drogmissbrukande broder, vilket ovanpå hennes egen ofrivilliga barnlöshet och sviktande hälsa gjorde hennes mentala styrka bräcklig. Uppvisade en klart filantropisk inställning i sin myndighetsutövning och relation till de asylsökande. • Medelålders kvinna, vars starka karriärambitioner kanaliserades genom monopoliserat omhändertagande av ensamkommande barn. Skäggbevuxna, bruna och muskulösa “barn” som via fönster- och fasadklättrande lyckliggjorde kärlekskranka kvinnor från Iran och annorstädes, vars äkta män ännu inte hunnit fram till Sverige. • Ung invandrad kvinna, hjälpligt skrivkunnig i svenska, men med starka ambitioner att avancera i tjänstegraderna och som ett led i karriären snabbt - dock utan juristutbildning - inlemmas i personalgruppen på ärendeenheten. • Ung invandrad man med, enligt politiskt initierade källor, PKK-bakgrund. Framförde till KS, efter en uppmärksammad insändare, det i kurdiska kulturer föga ovanliga budskapet att “det ska bli värst för dig själv!”. Efterhand allt mindre tjänstgörande på arbetsplatsen, till förmån för en karriär inom facket jämte en vänsterkollega och parhäst i TCO-ledningen. • Samt Kenneth Sandberg; som av arbetskollegor med civilkurage, bland annat jurister på ärendeenheten, i Tingsrätt och Arbetsdomstol beskrevs som “den som skötte sin tjänst med för enheten unik professionalitet ”. Tilläggas kan att dessa kollegors karriär kortades avsevärt efter sin medverkan i ärendet Kenneth Sandberg. Delar av ovanstående persongalleri, kompletterat med andra vid Mottagningsenheten anmärkningsvärda profiler, lades vid slutet av 90-talet ut på internet av några initierade och vid den tiden cyberkunniga personer. Som ett led i invandrarverkets motiveringar för att styrka uppsägningen, anklagades KS för att vara skyldig till hemsidan och anmäldes hos Polisen för grovt förtal. Förundersökningen lades dock ned ganska omgående eftersom det framgick att informationen var närmast allmängods och vem som helst kunde ligga bakom publiceringen. Att kollegorna upplevde KSs närvaro vid Mottagningsenheten som besvärande är mot bakgrund av ovanstående knappast obegripligt. Särskilt jobbig blev situationen då det på de regelbundna handläggarmötena togs upp något enskilt ärende för diskussion och samrådande om handläggningen - och där kollegornas bedömning och beslut stod i strid med såväl författningar och Invandrarverkets allmänna råd som sunt förnuft och tillbörligt ansvarstagande från en statlig tjänsteman. Vid nästan samtliga tillfällen kunde nämligen enhetschefen - som alltid var närvarande och utslagsgivande - inte annat än instämma i KSs motiveringar och förslag till beslut. Således var generaldirektör Lena Häll Erikssons uttalande den 9 maj, utlöst av massmedia, ett välkommet startskott för kollegorna nere i Malmö. Skyndsamt kallade dessa till ett möte med regiondirektör Anders Westerberg där man ventilerade sina åsikter om Kenneth Sandberg, utmynnande i kravet att “KS måste bort”. Mötet skedde utan att föremålet själv var informerad eller kallad. Inte heller facket underrättades om sammankomsten som rubricerades “Tema Kenneth Sandberg”. Trots dessa i fråga om LAS och MBL flagranta överträdelser väckte JUSEK aldrig frågan om sanktioner gentemot arbetsgivaren Invandrarverket. Arbetskamraterna (!) å sin sida fick istället tillfredsställelsen att i slutändan slippa Kenneth Sandberg på sin arbetsplats. Information från Invandrarverket förmäler samtidigt att flera av handläggarkollegorna inte bara stigit i tjänste- och lönegrader, utan också numera utreder och handlägger asylansökningar. Till fromma för de allt fler till Sverige anlända “flyktingarna”, kan förmodas… Vänsterhuliganism i makthavarnas tjänst Konsekvensen av sitt framhärdande som “sanningsförmedlare” visavi svenska folket och därmed offrandet av jobb och försörjningsmöjligheter för sig och sin familj, blev att KS tio år före sin pension hänvisades till a-kassa och “arbetsmarknadspolitiska åtgärder”. Periodvis kunde dessa bestå i “Särskilt anställningsstöd” hos Sverigedemokraterna där KSs lön, motsvarande ersättningen från a-kassan, betalades av Staten/AF till 75 procent. En annan konsekvens var att Statens och Massmedias förklarande av KS som paria och närmast fritt villebråd, lämnade grönt ljus för vänsterhuliganernas bekämpande av “rasisten Kenneth Sandberg”. Under flera år utsattes KS och hans familj för upprepade attentat i form av demolerad bil och fönster som krossades med tunga gatstenar. Därtill marscherade vid ett antal tillfällen från Malmö-Lund tillresta och maskerade AFA:iter fram till KS bostad skanderande hot om “minnesdag för Kenneth Sandberg” och sprayande “Bort med rasisten” på husfasaden. Och på Kävlinges årliga Höstmarknad slogs han ned och misshandlades av ett femtontal maskerade huliganer med texten “Osynliga partiet” på sina svarta tröjor. Ingen politisk företrädare, inget av de partier som utöver Sverigedemokraterna finns representerade i kommunfullmäktige har vid något enda tillfälle uttalat sitt avståndstagande eller fördömande av dessa övergrepp på en folkligt vald politiker i kommunen. Däremot har KS av dessa mycket ofta etiketterats som “odemokratisk” och “undergrävare av mänskliga rättigheter”."
|
